Suck.

På två röda sekunder bir det mörkt i vardagsrummet, men vid det här laget borde jag inte bli förvånad. Regnet är sannerligen synonymt med sommaren 2007.
Jag borde inte heller vara förvånad över det faktum att jag troligen är sist i Sverige, med att inhandla ett paraply, trots att regn är vanligt förekommande, sommaren 2007. Definitivt borde jag inte bli förvånad över att jag hinner använda paraplyet två gånger innan jag glömmer det hos en vän och ni skulle skratta åt mig om jag sa att jag faktiskt blev förvånad över att det var uppehåll tills två minuter innan jag var tvungen att gå till jobbet.
Jag vet - jag borde skärpa mig... Förresten - har jag sagt att det regnar i sommar?

---

Sinnesstämning: Rihanna, "Umbrella"

Dålig dag på jobbet?

Jag ringer till SJ:s kundservice och ber om hjälp att boka en biljett och får till svar:
- Du kan boka på internet.
Stämman är kort, trött och jag blir aningens paff över tonfallet.
Jag: - Jo... Fast man kan beställa billigare biljetter hos er...
På andra sidan telefonsladden, hörs nu en djup suck.

Förlåt?

image60
Dålig dag på jobbet?


---

Sinnesstämning: Moneybrother, "Eventually It'll Break Your Heart"

Färgvalets betydelse

Jag lever i hoppet om att jämställdhet snart ska vara verklighet. Och jag vägrar vara en sådan som bara sitter bredvid och tittar på - jag vill faktiskt aktivt hjälpa till att bygga upp det här samhället.
Jag minns när vi satt i solen och samtalade om rollerna vi får, så fort vi kommer till världen. Jag berättade om hur barnmorskestudenterna suttit utanför förlossningssalarna och lyssnat hur föräldrarna välkomnat det nya barnet och upptäckte ett mönster: Pratades det gulligull, var det nästan uteslutande flickor som fötts medan de små pojkarna fick välkomnas av fraser som "pappas lilla tuffing".
Vi skrattade och konstaterade att det helt enkelt verkar vara svårare att bryta mönster, än vad man kanske hoppats på. Well, sa vi, man kan ju i alltid dra sitt strå till stacken och inte köpa rosa kläder till flickor och blå till pojkar. Låt dem välja själva, i alla fall - kanske går det då att slå hål på sterotyperna!
Så stod jag där idag. I klädesbutiken för att ännu en gång köpa bebiskläder till en vän och jag får syn på en så söt klänning i rosarutigt. Äh, tänkte jag. Det får väl gå då. Nu skulle jag bara ha en tröja till hennes son också. Det blev en ljus- och mörkblå tröja. Snacka, går ju..

Men, men... När allt kommer omkring är det faktiskt inte klädesfärgerna som är det viktiga...

---

Sinnesstämning: U2, "All I Want Is You"

Kinesen har landat

Min kära vän, som flytt landet för Shanghai ett tag är nu hemma!!

Jag svarade: "heeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!! Du är heeeeemma!!!!"
Tyyystnad.
C: -"Hej?"

Sen pressade jag honom på viktiga uppgifter om hur jag låg till i telefon-samtals ordningen samt när vi skulle fika. Båda svaren var högst godkända.
Det där om han haft det bra, kan vi ta senare.

---

Sinnesstämning: Frida Hyvönen, "Fall is my lover"

Målinriktade pensionärer på en måndagsförmiddag

Fick ett bra tips av S, så jag kan piffa upp min page en aning! Kanon!

Tänkte dra mig till stormarknaden för storhandling. Skönt med lite folk på en måndagsförmiddag, tänkte jag, men ack vad jag bedrog mig. Maxi var fyllt med målinriktade pensionärer, som med sina stora kundvagnar vägrade avvika från den uttänkta vägen. När jag väl hämtat mig från chocken, tog jag min korg, plockade ner det allra viktigaste och skyndade mig till kassan. Puh.

Väl hemma i lägenheten, ska köttpaj deluxe tillagas.

---

Sinnesstämning: Jenny Wilson, "Love And Youth"

De blåa bärens charm

Det är likadant varje år, varje triathlonlördag på Krokusvägens station. Vi står där och ser på när människorna springer förbi, den ena mer utmattad än den andra och vi kommenterar hur spännande och utmanande det hade varit att ställa upp och testa sina egna gränser. Ja, det är alltid likadant. På söndagen kommer verkligheten ikapp och det blir inte någon tidig simtur, inte heller någon längre löparrunda eller cykeltur.

Men mycket frisk luft blev det i allafall. P och jag, drog oss till skogen för att plocka blåbär och indeed - mycket blåbär blev det! Det börjar (även där, varje gång) med entusiasm och glada hejarrop, men efter ett tag kommer verkligheten ikapp och myggens närvaro blir påtaglig, ryggen och fotsulorna känns av och det är inte utan att man längtar till den mjuka soffan. Men när lådan är fylld med de små blåa bären som smakar bra med vaniljglass, förstår man att det faktiskt värt mödan.

---

Sinnesstämning: Belle and Sebastian, "The Blues Are Still Blue"

Enkelrikta öresundsbron

Efter 6-dagars arbetsveckor känns nu två dagars ledighet i sträck som himmelriket!
Söndag och idag är jag tillbaka med båda fötterna på marken. Jag landade helt okej, även om ett par tår är ömma.

Tydligen ska herrn i Lund ta sitt pick och pack och flytta över bron, till landet med ölen, svordomarna och tal som om man hade gröt i munnen. Till landet, där röken ligger som en tät dimma över varje lokal. I say: no good...

Planen är en tur till landet och en lång promenad.

---

Sinnesstämning: Suede, "Beautiful Ones"

Apfelsaft

Kanske beror det på min hårfärg, möjligtvis på min bokstavskombination-light, men något gjorde i alla fall att jag i ett kort ögonblick tyckte att det var en god idé att återigen ställa upp som funktionär i dagens triathlontävling. Ett kort ögonblick har passerat och just nu känns det väl som en sådär idé.

Det blev en visit hos familjen E igår, där jag fick ta del av viktig kunskap om grekiska svordomar, äta fantastiskt god thai-gryta och beundra det vackra barnet. Ah, båda två, för den delen.

En sista sak innan jag beger mig till jobbet. Om ni har vägarna förbi Restaurang Byttan i sommar - fråga efter äppeljuice till maten. Helst på tyska.

---

Sinnesstämning: David Urwitz, "Lycklig"


Eufori

Nej, det var ingen konsert på ett fullsatt Ullevi, utan en liten spelning vid en scen vid havet. Ändå, eller kanske just därför, är jag fortfarande som ett litet barn på julafton, så här dagen efter kvällen före den fantastiska spelningen. Så mycket jag skulle vilja skriva, men hinner inte och ni skulle ändå inte förstå. Ni vet känslan?

---

Sinnesstämning: Hello Saferide, "San Fransisco"

Eldkvarn i Kalmar

Många av sommarens dagar har passerat och ingen har väl vid det här laget missat att det är en regnig sommar. Men i kväll. Ikväll sjönk kvällssolen sakta med kalmarsund i bakgrunden, när Plura tog ton och konserten som jag sett fram emot så länge, äntligen blev av.
Det är sannerligen en blandad skara av människor som tagit sig ner till vattnet och jag vet egentligen inte vilket de är mest glada för - en glimt av solen eller Eldkvarns ankomst - men det spelar ingen roll. Stämningen är på topp och även om bandet missar några av deras absoluta guldkorn, spelas låtar som Kärlekens Tunga, Alice och naturligtvis Fulla För Kärlekens Skull och avsaknaden glöms snabbt bort.
En väns mamma passerar och reflekterar över hur få det är som står upp och dansar - de flesta sitter bekvämt i brassestolarna. "Hur hade det varit i en annan stad", frågar hon sig och menar på att i Kalmar är det stelt.
Jag nickar förstående men poängterar för mitt sällskap, att detta kontemplation för mig. Jag trivs att stå och stampa takt med foten, klappa lite, nynna med. Hålla med i texterna och känna sorgen, ilskan och styrkan om vartannat. Detta säger jag med bestämt tills bandet börjar spela Pojkar, pojkar, pojkar. Då blir vi tvugna att resa på oss och svänga våra lurviga en aning.

Det är en fin kväll med solen i bakgrunden.

---

Sinnesstämning: Eldkvarn, "Ta Min Hand"

Hjälpgalor för skoförsäljare

S, du kan vara lugn. Jag har pratat med Svt och Tv4 - hjälpgalorna för hungriga skoförsäljare är på g.



---

Sinnesstämning: Eef Barzelay, "Ballad Of Bitter Honey"

Ett litet tillägg

Jag känner att jag är tvungen att tillägga en sak. Visst var det jättefint i lägenheten, men öppna för Guds skull inte garderobsdörren. Sådär, ja. Nu var det sagt. Men fint på ytan räknas ju för vissa, så...

Hur som helst. Fick ett trevligt besök av familjen K-J idag, med picknickorg och allt!! Det var inte utan att jag skämdes en liten aning, när de bjöd i min lägenhet, men eftersom det inte händer varje dag, valde jag att njuta av den otroligt goda kakan, istället. Prioriteringar, gott folk.

---

Sinnesstämning: Bob Hund, "Tillbaks på ruta ett"

Fint som snus

När jag går hemifrån idag, lämnar jag min fiiiina lägenhet bakom mig. Den är så städad och fejad att det ser ut som något hämtat från Elle Interiör eller Family Living.
Förutom den lilla detaljen att Elle Interiör handlar om den lyckliga familjen med mammaochpappa-arkitekt och de två söta, lockhåriga barnen som leker i den stora trädgården. Inte så jättemycket om singeltjejen i den lilla staden.
Men ni fattar grejen.

---

Sinnesstämning: Eldkvarn, "Kärlekens tunga"

No clue

Jag har numera även ett bilspel i högerspalten på min blogg. Denna högerspalt uppträder hos vissa längst ner.
Jag har verkligen ingen aning hur man ändrar det. Sorry. Men förslag mottages tacksamt.

---

Sinnesstämning: Imogen Heap, "Goodnight and Go"

Ett jävla popsnöre!?

Jag gjorde det igen. Lät otåligheten ta överhand. "Klipp av skiten", sa jag och den duktiga frisören satte sina flinka fingrar i håret och klippte till med saxen.
Det blev page igen. Och det var roligt i två dagar.
"Du ser ut som ett popsnöre", sa han och golvade mig. Det är nämligen inte okej att se ut som ett popsnöre efter fjorton års ålder. Och jag vill inte se ut som ett jävla popsnöre!! Jag vill att någon skulle säga "Snyggt. Chict. Lite Chanels vårvisning. Snyggt."
Inte popsnöre!!!!

Så. Nu är frågan: Är det fler som tycker att jag ser ut som ett popsnöre? Det måste undersökas.
I så fall: Hårförlängning... Kostar det mycket, Soffan?

---

Sinnesstämning: Lars Winnerbäck, "Stort Liv"

En renässans av kanelbullen!!

Kommer ni ihåg hur man i början uttalade "@"? -Kanelbulle.
Jag röstar för en renässans av kanelbullen. Javisst! Kan inte alla börja uttala sin e-mail med kanelbulle. Hilarious.

Nu har jag haft en behövlig sovmorgon och skakig efter att ha druckit femtiofyra koppar kaffe och ätit god mat, åker jag för att stoppa en nål i armen. Ja, blodgivare alltså.

Efter det ska jag hämta min mobil.
Om man känner att en liten del av en är borta, när man varit utan mobilen i femton timmar, är man skadad då? Hälsningar, Anonym.

---

Sinnesstämning: Clem Snide, "Find Love"

Déjà vu?

Jag tycker jag känner igen det här...? Kameror i varje rum, som följer varje steg?
Fantasin börjar tryta, verkar det som.

Och egentligen bryr jag mig inte ett skit. Jag är mest skittrött på hela karusellen...

---

Sinnesstämning: Beyonce, "Deja Vu"

Är nöden uppfinningarnas moder?

Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det. Jo, L och jag har en idé. En svensk koloni på franska rivieran. Smhi rapporterar idag om 29 grader och sol i södra frankrike och även om det är något befriande i en lång promenad med vinden som biter i kinderna och en stor kopp the, vid hemkomst, måste jag säga att värme och sandstränder inte låter allt för betungande...
Fast äh, det kommer ju inte bli av. S vill ju till Thailand...

Det blev ett besök på landet. Här, där grannarnas musik inte hörs genom väggarna, där gatlamporna endast lyser en bit in på grusgången som leder till huset och där ängarna, majsfälten och det kuperade landskapet (ja- faktiskt) breder ut sig, finns en trygghet och en ro som aldrig kommer infinna sig i stan.
Jag tror det kallas för tystnad.

---

Sinnesstämning: Ted Gärdestad, "Stormvarning"

Bort, bort, bort.

Ny vecka. Jag lovar att inte börja med att inte skriva om hur regnet öser ner utanför och hur jag knappt kan se ut. Jag ska verkligen försöka att inte skriva om hur trött jag är, en trötthet i varenda cell som endast beror på mina 6-dagars arbetsveckor.

Nej, jag ska fånga de unika tillfällena, som med all säkerhet dyker upp varje dag, men som lätt missas i brådskan att hinna bort. I morgon, till exempel. Då ska jag ge blod. Unikt tillfälle. I morgon har jag tvättid. Jättespännande. Verkligen.

Bort, bort, bort.

---

Sinnesstämning: Kent, "Socker"

Två ihjälklubbade sälar i en soffa

Så vi bestämde oss för att träffas och umgås. Se på film och diskutera, men likt två ihjälklubbade sälar på Grönland, låg vi mest i soffan och var helt färdiga.

Jag: - Du. Jag är trött. Ska vi verkligen se klart filmen? 
E: - Eh, va? Jag somnade nog till lite. FIlmen? Jag vet inte. Orkar inte resa mig.

Och så låg vi kvar och tur var väl det, filmen var ju trots allt bra.

---

Sinnesstämning: Tiger Lou, "The War Between Us"

Inte speciellt händelserikt...

Det behövs dagar för kontemplation.
Dagar att samla på sig nya krafter, gå och pyssla lite, ta längre promenader, vara spontan, finna tid att återupptäcka bortglömda låtar... Ligga raklång i soffan, titta upp i taket och ta åt sig orden som sjungs.

Nej, det är inte mycket vettigt som gjorts idag. Vinkat av syster 2 vid stationen, sett en otroligt bra film - Ray Charles - promenerat och diskuterat över många koppar kaffe.

För övrigt har världen belönats med ännu ett sött barn. Min barndomsvän har fått en liten flicka.


---

Sinnesstämning: Jeff Buckley, "Hallelujah"

Ingen sömn

Vissa låtar återkommer, som starka kort i en lek, år efter år. De blir aldrig sönderspelade, förlorar heller aldrig sin styrka.
Den här spelas ikväll. Den blir aldrig någonsin dålig...



---

Sinnesstämning: The Cardigans, "03.45: No Sleep"

Godmorgon.

Morgon igen. Jobb snart. Jag har väl kommit in i vanan av 6-dagars arbetsveckor ganska väl, men när jag svänger förbi hotellet på väg till jobbet och gästerna sitter på uteserveringen och intar frukosten, då finns minsann en liten längtan av semester...

Gårkvällens film blev The Woodsman och om ni vill se en flm, som engagerar er så mycket att ni spjärnar emot i soffan, säger nejnejnej, som i ett mantra för er själva, ja då är detta en film för er. Hua.

Det har framkommit en del klagomål från K, som tycker jag framställde honom som någon som schabblade till allt på min sida. Låt mig förtydliga. K är bäst. Jag är klumpig. Fine?

---

Sinnesstämning: Tegan and Sara, "Where Does The Good Go?"

Jag - en levande GPS

Till en ny stad och ny adress skulle P köra och möta syster 2. "Inga problem", sa hon. "Det är bara och ringa.."

Javisst. Men fint som snus, vore om hon hade mobilen med och påslagen.
Med teknikens under är man dock inte strandsatt bara för att man saknar adress och vägbeskrivning till den än så länge okända platsen.
Nej, P ringer till mig och frågar om jag möjligtvis vet den nya adressen. Det gör jag och med hjälp av eniro.se, lyckas jag guida honom ända fram till dörren. Men det som tekniken inte kan ge mig, är det jag velat se mest. Deras min när det ringer på dörren och de upptäcker vem det är. Och hur syster 2 plötsligt kommer komma ihåg att det var något hon glömt.

---

Sinnesstämning: Sheryl Crow, "The First Cut Is The Deepest"

Jag lägger ner nu.

Jag fick lite hjälp igår av K, som jag hade gett i uppdrag att ändra bakgrund och lite så, på min blogg.
Förtvivlad över att högermenyn försvann till längst ner på sidan, försökte jag själv greja en stund nu på morgonen. Det är därför min headerbild är borta. Jotack, jag har förbannat mig själv en aning.

---

Sinnesstämning: Josh Kelley, "Hard Times Happen"

Du har: Ett nytt meddelande. Tre timmar och tolv minuter.

Efter att ha pratat med S och gett henne mitt hemnummer si så där arton gånger (så många gånger det tar för S att memorera ett sexsiffrigt nummer), satt jag spänt vid telefonen och väntade. Och väntade.
När jag till sist kikade på telefondisplayen såg jag varför hon omöjligt kunde komma fram. Låt mig säga som så här:
Kära P, du behöver inte lyssna av din mobilsvar. Det är ett tre timmar och tolv minuter långt meddelande av ingenting. Jag tror i och för sig att man kan höra en diskmaskin i bakgrunden, men annars. Inget.

---

Sinnesstämning: Laleh, "Call On Me"

Vi hade egentligen annat att göra...

Det är sannerligen en kväll för promenad. En ljummen kväll när humöret hos de semesterfirande paren är på topp och var och varannan parkerat sig framför grilldofter och kall öl.
På ryggstödet på en bänk satt min vän. Han andades in något, som på paketet varnade för att kunna skada hans hälsa allvarligt, men för stunden brydde han sig inte. Han hade annat att tänka på.
Det var länge sen vi träffades nu när vi bor i olika städer. Ett skratt låg nära till hands och vi skämtade om storleken på staden - här träffar man alltid på någon, så fort man sticker näsan utanför fönstret.
Jag skulle bara ta en kort promenad, även han hade viktiga saker och göra, men för stunden tog vi sällskap, promenerade längre och längre bort och så sakteliga tog vi igen en del förlorad tid.

---

Sinnesstämning: Hinder, "Lips Of An Angel"

Torsdag? Fredag?

Jag är väl bland de sista i Sverige att läsa någon av Stieg Larssons böcker, men när jag nu börjat på  Män som hatar kvinnor, kan jag bara instämma i vad som tidigare sagts av bildade kultursvenskar. Mannen vet hur han ska skriva för att fånga läsare..! Mycket läsvärd!


Vaknar i tron om att det är fredag och näst sista arbetsdagen idag, men slås strax därefter av att så inte är fallet. Typiskt. Därefter välter jag ut kaffemuggen, svär en ramsa av ihopsatta ord som aldrig kommer platsa i svenska akademins ordlista, slår i tån i soffan och stapplar iväg till jobbet.
I kön till frukostmackan står en stor snubbe framför. Han verkar till att ta god tid på sig och när jag för ett ögonblick funderar över om jag kanske skulle ta och bara svänga förbi honom, som hastigast - jag vet ju trots allt vad jag ska ha, då kan det väl knappast vara att tränga sig!? - vänder han sig om och tittar på kön som bildats bakom honom.

Bra, tänker jag, nu förstod han att det var dags att lägga på ett kol. Men icke. Efter en liten stund (jaja, det var inte länge, men till mitt försvar kan sägas att det alltid känns längre att vänta när man är hungrig) har han bestämt sig och han beställer. På engelska. Aha! Snubben är från England!! Tur att jag inte försökte passera - engelsmän är som galna när det gäller att köa och hålla sin plats.

---

Sinnesstämning: KT Tunstall, "Suddenly I See"


Det kan nu bekräftas...

...att bebisen, Tess, är precis lika söt i verkligeheten som på bild. Eller näe - sötare.

image57

---

Sinnesstämning: U2, "Beautiful Day"

Ser ni huset?

Ser ni huset?
Här har jag trillat i trapporna, blivit tröstad i morfars knä, hjulat in i atrid lindgren-rosen och låtit pappa plocka taggar ur ryggen. Vi fick se till att vi inte trillade i dammen (hota småsyskon om just detta, var ganska vanligt förekommande) och de många skrymslen och vrårna inbjöd till kurragömma, over and over again. I källaren har vi kusiner provat kläder i timmar och i trädgårdslandet har vi plockat jordgubbar som serverats med mjölk och socker. Hos grannarna har vi fått julklappar och påskpresenter och promenaden på en timme, har vi gått många gånger om.

På mattan har vi suttit många jular och haft paketutdelning och från fönsterna har vi sett ut över de skånska slätterna.


Mattorna är bortplockade, tavlorna är nedplockade och doften försvinner så sakteliga från väggarna.
Kvar finns nu minnena.


image56


---


Sinnesstämning: Laura, "Release Me"


Kära SJ

För övrigt innehöll resan med Statens Järnvägar allt det obligatoriska:
- Förseningar
- Hungriga barn
- Passagerare som för psykbryt över förseningar
- Arga barn
- Personal på bristningsgränsen när de ska förklara förseningarna
- Förtvivlade föräldrar

Att resa med tåg är ett stort äventyr.

---

Sinnesstämning: Nelly Furtado, "Say it right"

Tillbaka i stan

Bakom mig lämnade jag staden i syd som för tillfället invarderats av galna stockholmare (Kära kusin, ni vann inte, va!?) och framför mig låg fyra timmar försenad resa, där tanterna i sätet framför mig effektivt gick igenom allt dåligt i sverige. Det är dåliga lärare, dålig sjukvård, dålig skatt (-ja, alltså varken för hög eller för låg. bara dålig). När fikavagnen efter ett tag nådde sätet var det också dåligt. Naturligtvis skulle den anlänt tidigare, de var ju faktiskt fikasugna!!

Hörlurarna till mp3-spelaren strejkade och oförmögen till att stänga ute det destruktiva samtalet försökte jag acceptera läget och rycka på axlarna. Det gick sådär.

När tåget slutligen nådde slutstation, reser sig den ena tanten och nära att trilla, utbrister hon ilskt "Göta Petter". Ett sådant underbart uttryck, gör att det mesta plöstligt känns förlåtet.

Tillbaka i lägenheten spelas Josh Rouse, "It's Nighttime" och jag minns långa promenader i snöklädd landsbygd.


---


Sinnesstämning: Josh Rouse, "It's Nighttime"


And off i go.

Nu är allt packat. I vanlig ordning har jag en väska för mycket med mig, men rustad med allt från jobba-i-trädgården-kläder, till finklänningen och med en vuxenfika i magen (kex, ost och kaffe) lägger jag snart in ettans växel och börjar röra på mig.
Finns internet att tillgå, kommer min blogg att uppdateras som vanligt, om inte slipper ni mitt dravel ett tag. Fast på tisdagskvällen.. Då ni..

Just det. Tystnaden varade i tio minuter. Sen skulle det packas och alla vet ju att man behöver musik när man ska packa kläder!?

---

Sinnesstämning: Wheeping Willows, "Stairs"

Nästan uteslutande musik

I min lägenhet spelas det nästan uteslutande musik. Det är musik till morgonduschen, frukosten, musik till matlagning och avslappning.
Ibland kan jag bli så less. Less på att aldrig nöja mig med mina egna funderingar, utan även lyssna på alla andras, oberoende av sinnesstämning. Är jag glad, vill jag höra något som tar mig ännu högre, går tankarna i moll, ska de ackompanjeras därefter. Aldrig sätter jag mig ner och njuter av tystnaden. I alla fall inte här. Ta mig ut på landet. Till en stuga med grannar långt bort. Till något så klychigt som långa skogspromenader, många timmars sömn och ro för allt som inte annars hinns med. Då kanske.

Njuter av Chris Isaak och kanske tidernas bästa falsett. Jag vet inte riktigt om den matchar min sinnesstämning och bestämmer mig för att inte fördjupa mig mer i det. Skivan är i alla fall snart slut. Jag ska se hur länge det kan vara tyst.

---

Sinnesstämning: Chris Isaak, "Wicked game"

Det är dags nu.

Klockan har passerat tio och jag hade mer än gärna legat kvar och sovit ett par timmar till. Inte nödvändigtvis på grund av tröttheten efter mycket jobb, nej men jag är mycket väl medveten om vad som komma skall och det är knappast något jag ser fram emot.
Hela min kroppp motsätter sig resan. Som ett litet barn, spjärnar den emot, men det finns en starkare arm som leder mig, dit jag måste gå. Jag vet det så väl. Att jag måste promenera bort till kyrkogården och för varje steg som jag närmar mig, blir jag skörare. För varje steg jag närmar mig, vill jag springa två tillbaka.
Jag borde sedan länge ha packat, men mina kläder ligger ordentligt på sin plats i byrån och jag försöker desperat hitta en bortförklaring som gör att jag blir tvungen att stanna hemma. Men det finns ingen ursäkt. Inte något som kommer dra mig tillbaka till en trygg famn, där jag kan stanna ett tag medan jag ser de andra rusa runt.
Funderar på hur jag agerat de senaste dagarna, de har sannerligen flutit ihop som i ett töcken. Stressen har slitit mig itu och kanske måste jag be vissa människor om ursäkt för mitt humör.

Den gamla skivan spelas och även om det, som alltid, är med ett visst vemod som låtarna framförs, ger den mig ett lugn och jag uppskattar det vackra..

---

Sinnesstämning: Jan Johansson, "Emigrantvisa"

Livet som småborgerlig

Såja.. Nu har man provat på livet som småborgerlig, men efter halv elva återgår allt till sin ordning. I lägenheterna bredvid tystnar tv-ljudet, syster yster drar sig hemåt med i-poden i öronen och själv finns det tid för pyssel, lite bloggande och allmänt skrivande.
Imorgon går bilfärden mot sydligare breddgrader. Tja, inte mycket, men tillräckligt för att J inte längre ska förstå vad de säger. Hur som helst. Innan dess hoppas jag innerligt på ett par soltimmar. Värmen jag mött den senaste tiden, har ju knappast varit tack vare solens strålar.

---

Sinnesstämning: The Plan, "Stay Awhile"

De andra är citychica, jag är bara lat.

Jag står i kön för att få köpa min frukostmacka och när det äntligen blir min tur säger damen i kassan:
"Nämen hejsan, frukostmacka igen!?"

Eh. Javisst. De som stått före mig och köat av exakt samma anledning är citychica, jag är bara bekväm. Hade jag inte blivit så ställd, hade jag med all säkerhet börjat babbla om att det blev lång tid innan lunch och jadajada. Nu höll jag snattran, mumlade något om en leverpastejsmacka. Inget kaffe. Och raska steg ut.

 

---

 

Sinnesstämning: Mando Diao, "Sheepdog"


Bokens baktanke

Jag har fått en bok av min vän. Denna. Jag såg frågande ut, förklarade att jag innerligt hoppades att det var med en glimt i ögat och jag tror hon sa att så var fallet.
Hur som helst är jag i alla fall mest glad över att jag inte fick denna. Den dagen någon tycker att det är en bok jag behöver läsa, får ni knuffa upp mig till högbrodelens högsta topp. Please.

---

Sinnesstämning: Justin Timberlake, "(another Song) All Over Again"

Fyrtio minuter kvar

Fyrtio minuter kvar innan otursfredagen är över. Är vanligtvis inte alls skrockfull, men nog tänker man efter ett par gånger innan man passerar gatan, när dagen börjar med att nycklarna är inlåsta på jobbet och jag måste ringa till vännen i norrliden för att bli insläppt. Att jag dessutom fått punktering på cykeln och precis konstaterat att jag glömt mjölken framme, då jag irrade runt som en yr höna i lägenheten på morgonen - det har inte alls med dagens datum att göra. Eller?

---

Sinnesstämning: Imogen Heap, "Hide and seek"

Konsten att skapa kris

Min vän från Göteborg är i stan. Tack gode gud. För ibland krävs inte många ord, bara rätt sort och så tvingas man ta ett nytt, djupt andetag och försöka gå ett par steg framåt i rask takt. Jag spelar en låt från Eldkvarns nya skiva, men byter igen. Den här låten. I tell you. Se inte nödvändigtvis videon, men lyssna.




Jag går in på Aftonbladets hemsida, där de räknar ner inför Victorias födelsedag. Stackars lilla sessan. Vill medierna ha en trettioårskris, gör de uppenbarligen allt för att skapa en. Nedräkning tillsammans med "vad har du hunnit med vid 30 och hur ville du egentligen att ditt liv skulle sett ut" -rubriker skapar mardrömmar.
Ett par timmar till och så är det en ny arbetsdag för mig och jag inser att jag borde sova nu. Ikväll ska jag verkligen krypa till kojs innan midnatt!

Ska bara lyssna en gång till. Kanske två.

---

Sinnesstämning: Ray LaMontagne, "Hold you in my arms"

Har folk slutat agera à la rastvakt?

Alex Schulman gillar inte Ronnie Sandahl. På Alex blogg, skriver han om hur han ser ner på denna skribent och som vanligt följs inlägget av hätska svar. En anonym läsare skriver bland kommentarerna att hon/han är från samma stad, Falköping, och att Sandahl i Falköpings ögon alltid kommer vara en tönt. Och inte bara tönt, egentligen, utan en "stor jävla tönt".
Jag vet inte varför detta upprör mig så mycket. Inte känner jag herr Sandahl, men jag tycker att han har mycket klokt att skriva om och om han nu skulle vara en tönt (hur man definierar det är ju så olika - jag har ett gameboy, till exempel. Så jävla töntigt.) är det för mig helt ovidkommande så länge han tillför något till den pågående debatten.
Men näe. Det handlar inte om rätten till att vara töntig. Egentligen. Nej, det handlar om jantelagen, att aldrig tro på sig själv och om du börjar med det ska du skämmas och räkna med att alla andra i alla fall fortfarande tycker att du är en liten skit. Om att i en liten stad hamnar man lätt i ett fack. Ett fack som kan vara svårt att komma ur, om nu önskan är sådan. Och till sist handlar det även om den hätska tonen. Om att det i ett fält med kommentarer blir en hård stämning, där lästare hetsar varandra till att skriva ner den som redan från början fått sig en känga, likt en skolgård à la lågstadiet.
Då får jag panik. Suck.

---

Sinnesstämning: Regina Spektor, "Us"

Sicket litet underverk..!

Kära vänner. Skåda det vackra barnet. Den efterlängtade bebisen Einarsson.

image55


---

Sinnesstämning: Cat Stevens, "Morning has broken"

Dagen då jag bestämde mig för att alltid släcka ljusen

Vi låg i soffan, vännen och jag och som vanligt samtalade vi om livet i största allmänhet. Det brukar bli så. Regnet smattrade mot rutan, ljusen var tända och marängsvissen upplagd i stora tallrikar.
Telefonen ringde och beskedet att vi skulle pallra oss ner till parkeringen nådde oss kvickt.
"Vänta, jag ska bara släcka ljusen", sa jag. Oerhört korrekt.
"Äh, vi kommer snart tillbaka. Två minuter. Max", svarade min kära vän.
Men två minuter blir sällan just två minuter, när personen på parkering har med sig sällskap från forna tider. Plötsligt ljuder sirenerna i stan.
"Närmar de sig? Det låter onekligen så.", sa jag och vred på huvudet.
Och mycket riktigt. Till mitt hus anländer brandbil och ambulans. Till mitt hus!!! På två millisekunder hade jag nu förflyttat mig från parkering, in genom portuppgången, slängt av mig mina flipflop, förtvivlat sniffat efter någon röklukt och tagit alla trappsteg i si så där fyra steg.
Men naturligtvis var det lugnt. Mina fyra värmeljus brann stilla på sin bricka och nere på parkeringen stod nu tre vänner och skrattade ikapp.
Mycket lustigt. Från och med nu kommer jag alltid, alltid, släcka mina fyra värmeljus.

---


Sinnesstämning: Beth Gibbons, "Show" 

En bra dag

Idag finns det inget som kan rubba mig.

Världen har belönats med en liten flicka Einarsson, Peps Persson spelas i bakgrunden när jag äter min första egenodlade tomat. Jättestolt och inkasserar en vuxenpoäng, nu när jag odlar hemma.

Inte ens min plötsliga insikt över att jag är kraftigt försenad, rubbar min sinnesstämning. Det är en bra dag.

---

Sinnesstämning: Peps Persson, "Oh Boy."

En superb duo

Innan sänggående. Ta en titt på genialisk duo.



---

Sinnesstämning: Timbuktu ft. Peps Persson, "Dynamit"

Still no baby

På stan möter jag en man i urtvättad svart t-shirt med texten, "Hellre överviktig, än skitviktig". Jag funderade en aning över hur tankegångarna gick när han satte på sig den tröjan på morgonen... Och hur han resonerade när han frivilligt la pengarna på tröjan. Hursomhelst.

Det går knappt tro att vi befinner oss i högsommarmånaden Juli, när det krävs flera lager kläder för att hålla värmen under en fotbollsmatch. Men det var det värt. Det sa bara "bump" och så hade de rödvita kört över det lilla fartguppet som försökte hålla tillbaka dem en liten stund.

Fortfarande ingen bebis.

---

Sinnesstämning: Joey Degraw, "Another Mistake"

Nu kan ni lägga ner...

...jag har fått världens bästa sms. En bebis Einarsson är på väg!!  

Vid bordet igår frågar M vad J ska välja som inriktining på sin utbildning:
J: - Arkeologi, med inriktning på osteologi.
M: - Jaha, ja.. Ben..
Syster 1: - Var det ben det var!? Jag var inne på ost, men jag tänkte väl det...

---

Sinnesstämning: Ben Harper, "Please Bleed"


En saknad promenad

Det var länge sen jag hälsade på dem, men idag blev det äntligen av.
Trädgården var lummig efter allt regn och lika obligatoriskt som kaffet och bullarna, var meningar som avslutades med "...men det hade du vetat, om du hälsat på mer ofta".
Det dåliga samvetet gjorde sig påmint och krävde att jag tog en lång promenad. Det blev favoritrundan som varit saknad under så lång tid... Grusgången var fortfarande lika nertrampad, bastun hade kvar vrårna och längst ut på båtbryggan fanns frihetskänslan kvar, när vågorna slog mot betongen och jag slog mig ner på den ostadiga bänken och begrundade.
Han är inte vacker, där han sitter bredvid, min vän fundersamheten. Kunde jag, skulle jag ge honom en hård knuff ner i havet. Det ska jag också, men tills den dagen kommer, begrundas allt det vackra, det stilla och det melankoliska ifrån en plats där vinden tar tag i håret, tar andan ur en och lämnar sinnet med plats för nya intryck.

Det blev utan musik i hörlurarna idag. Plats fanns bara för en människas tankar.

---

Sinnesstämning: Lisa Ekdahl, "Den stora ensamheten"

Hur man vet att sommarjobbarna tar över

image54


Sommarvikarierna... De är överallt! (Här på expressens hemsida.)

---

Sinnesstämning: Promoe, "Time Bandit"

Ljumma sommarvindar under fönstret

Kom inte till mig idag och prata ljumma sommarkvällar, semesterkänslor, en pilsner, kanske två och lite musik. För när semesterfirandet sitter på en filt, två våningar under mitt fönster och festen är slut i samma ögonblick som jag går upp på morgonen, ja då kan ni gissa hur mina känslor för sommarnätter är...

Nu är det jobb jobb jobb.

---

Sinnesstämning: Joshua Radin, "Everything'll Be Allright"

Kommer ni ihåg?!

Nostalgin berörde idag gamla program, varav Ika I Rutan var ett av nämnda.
Med risk för att hamna i ett fack för en viss åldersgrupp- här är ett oförglömligt intro. Framför mig ser jag hur två blonda kalufser sitter bänkade framför den fyrkantiga boxen si så där 18.15.
På lagom avstånd, naturligtvis. Morfar hade ju berättat vad som kunde hända om man satt för nära tv:n. Hua.



---

Sinnesstämning: Timbuktu, "Ett brev"

Årets bästa festival?

Anna Ternheim, Damien Rice, Tingsek, Bo Kaspers Orkester, Lars Winnerbäck, Jason Mraz, Helena Josefsson, Lasse Lindh, Peps Persson, Plura, Sophie Zelmani.... Äh, listan kan göras mycket längre och det är bara till att konstatera. Jag har missat vad som verkar ha varit året bästa festival. Bittert.

---

Sinnesstämning: Peps Persson, "Oboy"

Med raska steg

Med gårdagens meny i färskt minne, såg vi till att ta ett par extra snabba steg på löpbandet. Träffade gamla arbetskamrater och obligatoriska meningar om vädret, vardagsting och semestrar utbyttes.

Jobb, hämta ut konsertbiljetter, tvätta, åka till landet samt träffa E, står på programmet.. Någon dag ska jag försöka att bara göra ingenting. Hittills har det gått sådär.

Jag går titt som tätt och ser om min telefon fungerar. Om den är påslagen, om jag har mottagning, batteri och så vidare. För ännu har inget sms om någon bebis nått mig...

---

Sinnesstämning: Eva Dahlgren, "Ängeln i rummet"

Hon anlände med förändringens vindar

Hon kom till sist, min vän. Med väskan över axeln stapplade hon in någon timme försent. Men jag är inte förvånad. Absolut inte irriterad eller besviken, nej jag ler bara lite åt den andan i halsen hon har, när hon kliver innanför dörren.
Vi satte oss ner, det var mycket som behövde diskuteras och nu var det dags.
Vinden blåste hårt i fönsterna på balkongen. Vi gissade på att det var förändringens vindar och stängde snabbt. För vindarna var kyliga och innan vi släppte in dem genom lägenheten fattades beslut om att vi skulle stålsätta oss. Mot vad?, kanske ni undrar. Det saknar vi svar på. Men förändringens vindar har olika temperatur och med goda förberedelser kan vi vara beredda på vad som helst. Den här gången ska ingen storm få riva vår mur, inte ens rucka på den en aning.
Målet är att stå stadigt på båda benen, rak i ryggen och näsan en liten aning i vädret. Om resultatet sen blir att vi hoppar gatorna fram på ett ben, försöker hålla balansen och därför tittar ömsom ner i marken, ömsom rakt fram, har vi i alla fall gett det ett försök.
Det är inte så illa.

---

Sinnesstämning: CajsaStina Åkerström, "Det Kommer En Vind"

Välriktade vassa tungor

Kom och tänka på en sak angående den tidigare nämnda tidningsartikeln, nämligen den mest välgjorda förbudsskylt jag någonsin stött på...

image52


Skylten hittas på ett av de bästa hostels i Melbourne.
Jag älskar välriktade vassa tungor.

---

Sinnesstämning: Depeche Mode, "A Pain that I'm Used To"

..like a dyslexic playing scrabble

Om vi tycker det regnar mycket här, är det inget mot vad Englands befolkning får utstå. Londonvännen, som sett fram emot det utlovade värmerekordet, den här sommaren, har gett upp och är högst besviken. Han skriver att:

[...] there will be no chance of me sweating like a dyslexic playing scrabble
this year (unless I go to Spain or Portugal of course).
 



Jag svarade att det nog inte alls kommer te sig så illa att pallra sig hit nu. Idag är det uppehåll. När jag avslutat meningen och vänder mig om, ut mot fönstret, kommer instinktivt en djup suck. Det har börjat regna igen...

---

Sinnesstämning: RedHousePainters, "All Mixed Up"


Ingen baby, än...

Två timmar och en kvart kvar på detta dygn och det är bara till att konstater att ingen baby Einarsson ännu har hälsat dagen välkommen. Varje sms har idag öppnats i hopp om att det ska stå att världen har belönats med ännu ett sött litet knyte, men icke. Nu längtar vi allihopa. Möjligtvis längtar mamman och pappan aningen mer, än undertecknad...

På de kommersiella kanalerna sänds filmer som setts flera gånger förut, frågeprogram, utmaningar med äckliga djur och höga höjder. Snälla - låt oss alltid ha kvar public service.

---

Sinnesstämning: Sophie Zelmani, "Nostalgia"


Syster yster goes präktig

Lätt roligast just nu är titta igenom gamla tidningsartiklar.
Syster 1 har alltid varit klok och duktig.

image51
Barometern, 24 Maj 2002.

Gabriella är klok. Man kan få cancer.

För övrigt har min syster inte alls fördomar. Inte det minsta.

---

Sinnesstämning: Sofia Karlsson, "Spelar för livet"

En allsvensk dokusåpa

Två snillerika affärsidéer.

Alternativ 1.
Banda samtalen mellan mig och E. Sänd i radio och gör som en följetong. Aldrig förr har fem minuters tystnad varit så spännande.

Alternativ 2.
Mycket seriöst. Efter matcherna på Fredriksskans, sänds en direktsänd intervju mellan tränarna från båda lagen. Nanne är antingen dryg (efter vinst), eller ganska kort, men har alltid klipska kommentarer på lager.
Så nu till affärsidén. Sätt ett lås på dörren och vrid om. Sätt kameror och vips har vi en allsvensk föjletong à la Big Brother. Classy.

När ni slaviskt följer spektaklet på kvällarna och läser om det i kvällstidningarna, kom ihåg vart ni läste om det förs, och framför allt: Vem som kom med den briljanta idént!!

Over and out. Värmeslag i butiken väntar.

Ett tillägg är att båda affärsidéer framkommit efter många dagar utan ordentlig sömn och med en längtan till ett varmare land. Men det kanske egentligen inte behövde sägas?

---

Sinnesstämning: The Cure, "Close to me"

Sex laxar i en laxask

"Prova att säga det fort tio gånger i rad. När du klarat det är du vaken."
Orden kommer från en vän som berättade om sitt, högst udda, sätt att vakna på morgonen. Men nyfiken som jag är, sitter jag nu här och pratar för mig själv, som ett schizo, om djur i burk. Ojojoj...

En annan sak. Tilde. Varför?

Allra sist. Hur många provade säga meningen ovanför som ett sätt att vakna? Ganska många, gissar jag. Hah!

---

Sinnesstämning: Le Muhr, "Generation Destruktiv"

Känner ni dofterna?

Så här är det. Det är hit jag vill.
Jag vill höra mannen som promenerar utanför sovrumsfönstret, som ropar högt att han säljer bröd på en vagn, jag vill känna doften av kryddor, smaka mintthe på bakgården av något café och se kamelerna ströva ner för stranden. Vill frossa i vackra tyger, färgstarkt porslin och otaliga smycken...

image50
Bilden ger mig flashbacks och jag tror till och med att doftsinnet väcks till liv.



---

Sinnesstämning: The Fugees, "Ready or not"


En flygresa från värmen

En flygresa och niotusen, för att vara exakt.

Det var på lunchen, när vännen lämnat ett meddelande på mobilsvaren, som glatt berättade om solen, värmen och avkopplingen, som jag tänkte slå slag i saken och köpa mig en resa.
Sagt och gjort, jag promenerade - näe jag sprang, det regnade ju som spön i backen - ner till en av stadens resebyråer, dit jag brukar vända mig när jag vill fly landet ett tag.
Jag konstaterade snabbt, föga förvånande, att de fanns fler som ville fly landet, så jag fick helt enkelt slå mig ner och vänta på min tur. 
När det äntligen blev min tur tänkte jag i min enfald att "det här går nog snabbt", men då priset för en flygstol tur och retur var betydligt mer än jag tänkt mig, får jag nog ta mig en funderare. Kanske lovar smhi sol snart?

---

Sinnesstämning: Saïan Supa Crew, "Il faut que ca cesse"

Musiktips à la syster yster

Min syster tipsar om musik:



Och ja - låten har spelats på radio.. Om det var rix fm eller liknande, låter jag vara osagt.
Syster yster har börjat jobba vägg i vägg till butiken med medelhavstemperatur och springer förbi titt som tätt och berättar det senaste skvallret om Henrik Schyffert som springer förbi i sin gröna poncho. Däremellan viker hon några tröjor, dammar en aning och går och dagdrömmer och gnolar.
Jag? Jag har full rulle under mina arbetsdagar och hinner knappast med nån koll på stan. Det är kanske det man har systrar till...?

---

Sinnesstämning: Captain and Tennille, "Love Will Keep Us Together"

Måndag? Lördag? Torsdag?

Måndag? Lördag? Torsdag?
Klockan på armen visar den tredje, datorn den 5:e och det är sannerligen lätt att bli dagvill när man jobbar 6 dagar i veckan och när rutinerna är i stort sett samma sak dag in och dag ut.
Regnet öser ner utanför och jag förbannar mig själv för att jag fortfarande inte hämtat min regnjacka. Suck.

Strax jobb. Och ja, jag vet att det är den 5:e idag. Eller?

---

Sinnesstämning: Jessica Folcker, "En Annan Sång"

Det fanns en tid...

Det fanns en tid då jag var anställd av landstinget och då jag vid denna tid på dygnet skulle sova, men mina natugglevanor för det mesta stoppade mig.
Det fanns en tid då inte ens den mest långrandiga bussresa och mest melankoliska sångtext, kunde hindra mig från att ana solen bakom de mörka molnen och höra fåglarna kvittra.
Det fanns en dag då mobilen vibrerade till, vid en okristligt tidig tidpunkt, jag fiskade upp den från botten av väskan på bussätet bredvid, för att läsa det finaste sms:et... Min vän hade vaknat till, långt före alla andra och skickade iväg ett mess med en omtanke och en önskan om en bra dag. 
Det är dagar då högsommaren regnar bort utanför fönstret, Ray LaMontagne sjunger med sin spruckna stämma, som jag tar min tillflykt, tillbaka till långa bussresor och varma sms.

---

Sinnesstämning: Ray LaMontagne, "Three More Days"

Queen i bilen?

Queen är bäst att lyssna på i bilen? Njae, säger jag.
Varje långresa, försöker jag värva min familj till den numer stora grupp som älskar att lyssna på Weeping Willows, Eldkvarn, Damien Rice med flera. "Lyssna nu, lyssna här, lyssna på den här meningen", försöker jag, höjer volymen en aning och letar efter exalterade uttryck i familjens ansikten. Det brukar gå sådär. "Ah, nu är ekot!", säger mamma och byter (jag kör oftast - jag borde få bestämma, men icke).
Systrarna har jag gett upp för länge sen. De sitter med sin i-pod och lyssnar på musik à la Rix Fm. Det som ger mig utslag...

---

Sinnesstämning: Eldkvarn, "Ett litet finger"

Packade du haschkakan?

Tänk er en välfylld, vältrafikerad flygplats i USA vid tidpunkten då de nya stränga säkerhetsrutinerna införts, strax efter elfte september.
Vi hade stuvat om ett antal gånger, packat upp och packat om för att vara säkra på att inte ge ifrån oss ett pip, när vi passerade säkerhetskontrollen - alla vet ju precis vad som sker:
1. Man rodnar från tåspetsarna till hårfästet
2. Man hinner tänka tankar så som "La jag kanske möjligtvis ner köttkniven eller har någon kanske smugglat ner en haschkaka?" (Och nej. Det har aldrig hänt att jag packat en köttkniv, men ni förstår - paniktankar. Det gäller även haschkakan. Har knappast heller existerat i min tillvaro)  
3. Plötsligt saknar rummet tillräckligt med syre och sekunderna det tar för säkerhetskontrollanten att tömma väskan på kexchoklad och skidstrumpor känns otroligt långa...
Allt detta sker naturligtvis medan kön växer bakom ryggen och långa suckar och viskningar om "hur kan man vara så duuum?!" hörs.

Så. Alltså. Ut med allt möjligt misstänkt och inga mynt eller nycklar i fickorna. Allt gick väl, trodde vi, tills säkerhetsvakten (2 meter, 100+ kilo) säger till min syster:
- Girl! Is this your bag!?!?
Syster 1: -Ehhhh. Yes?

Pinnen att fästa i håret och knuten i nacken, hade orsakat diskussioner hurvida detta var en mycket farlig sak att ha med sig ombord på ett flygplan över Atlanten. Vakten drog, vred och vände på pinnen, men fann att håracessoaren var helt ofarlig. 

Stegen bort från kontrollen var raska och bestämda, i riktning mot ett mörkt hörn.

Kom och tänka på detta nu, i samband med det ack så intelligenta flygskämtet.

---

Sinnesstämning: Jens Lekman, "Maple Leaves"

¿Qué?

Näe, nu förstår jag inte. Dilba säger att hon ska bomba flygplan och sen blir hon behandlad som en terrorist? Världen är allt bra galen, det var bättre förr och allt det där...


Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Ana ironin.

---

Sinnesstämning: Ted Gärdestad, "Come Give Me Love"

Parisare är som män på fredriksskans

Hemma från Fredriksskans igår, öppnade jag albumet med foton både från Paris och Marockoresan, tillsammans med en del parisare. 

Parisare är, i sitt sätt, lite lika många av kalmarmännen på fredriksskans läktare. Eller tvärtom, kanske. 
Det ska poängteras att det inte gubbarna, som åker kollektivt till matchen, jag menar, utan de medelålders männen som är fotbollsexperter/assisterande domare, sittandes på läktaren.
Hos dem är vädret är aldrig tillräckligt bra, spelarna springer aldrig tillräckligt snabbt, de finns bara ett språk som räknas (fotbollstermer hos kalmariterna och givetvis franska för de strikta fransmännen) och om något någon gång går vägen, var det ändå inte på rätt sätt. Man pratar snabbt, gestikulerar och agerar ut varenda känsla. Man vänder sig till kamraten bredvid, i frustration och vånda, eller i hopp om sympati.

Förra säsongen kan ha varit superb, men riskerar att falla i glömska om ett misstag görs. Det är nuet som gäller, alternativt var det bättre förr. När kalmars män spelade i de lovande knattelagen och när Paris Café au lait var billigare.

Paris känns långt borta i en vardag med mycket jobb. Jag får helt enkelt nöja mig med fransk HipHop när den är som bäst samt möjligtvis även en tur till Fredriksskans. Så som igår. Det var lysande.

---

Sinnesstämning: Saïan Supa Crew, "Rouge song"


E får mig skratta

E har på två sekunder tagit bort mitt dåliga samvete och ersatt det med stort skratt. I två och en halv månad har jag bott här, i trapphuset där grannarna somnar vid halv tio och så idag, vid E:s femtioelfte besök, ringer hon på hos grannen under. Grannen öppnar och E säger: "hej. jag ska upp en trappa. jag ringde fel"

Notera. Tiden är efter sänggående.

---

Sinnesstämning: Allie Moss, "Sleep, My Baby"

Hur man värderar elva års vänskap

Hur jag visar att jag högt värderar alla elva års vänskap:

E ringer och berättar att hon är på väg över till lägenheten. Jag välkomnar henne med att säga att jag tänker göra varm choklad till oss två. Hon säger något, men kaoset på bensinmacken, där jag står, överröstar henne och jag säger "vi hörs sen" och lägger på.

Två minuter senare inser jag att E fortfarande är mjölkproteinallergiker. Fooortfarande. Och jag har återigen glömt det, så nu sitter jag här och skäms lite.

---

Sinnesstämning: Björn Afzelius, "På väg"

Tre gånger snooze

Ny vecka och nya tag. Gissar på att det var vetskapen om att jag har en 6-dagars arbetsvecka, även denna vecka, gjorde det extra tungt att ta mig upp ur sängen i morse. Tre gånger snooze, det är inte illa...

Eftersom pappa nödväntigtvis skulle dricka vin till maten igår hos mina sysslingar, körde jag hem bilen till mig och den ska levereras idag på morgonen. För att jag ska hinna till jobbet, måste jag åka ungefär... NU.

tackohej.

---

Sinnesstämning: Moneybrother, "Building Walls Around Us"

Konfirmation

I ett nervöst sammanhang sa en lärare en gång till mig, "Att våga är att tappa fotfästet för en liten stund. Att inte våga är att förlora hela livet".
Jag gick in med en härlig känsla och var övertygad om att utmaningen inte var större än att jag skulle klara av den, men få valda ord tog mig snabbt tillbaka till jordens yta och jag klarade det inte den gången.
Vi - eller i alla fall jag - lever i mångt och mycket med inställningen att det är bättre att våga och kanske förlora än att inte våga och definitivt förlora. Men jag vet. Att jag så många gånger kommer stå där och ångra att jag inte tappade fotfästet. Att ha båda föttera på jorden innebär inte nödvändigtvis något bättre.

Idag, i Linköping, med båda fötterna på jorden, avslutade syster 2 sitt humanistiska konfirmationsläger. Några svar hade hon funnit, men många finns kvar att söka.
Konfirmationslägret hade några regler, bland annat att alla var lika mycket värda, att det var okej att göra misstag - man lär sig något av det och alla skulle få vara med i de beslut som fattades.

Glädjen i hennes blick, när hon stod på scenen idag och redovisade vad de lärt sig, säger mig att hon kommer våga. Hon kommer våga tappa fotfästet, hon kommer lära sig en massor och hon kommer landa tryggt med båda fötterna på jorden.

I övrigt var det en ceremoni där mammorna grät en skvätt, papporna satt med raka ryggar, småbröderna suckade och mor- och farföräldrarna tog kort. Precis som på "vanliga" konfirmationer...

---

Sinnesstämning: Kent, "Stanna hos mig"

Vägen är annorlunda nu

Många har mina resor längs väg 34, mot Linköping, varit det senste året, men sällan - för att inte säga aldrig - har de varit fyllda med den glädje som idag fyllde bilen. Där, på vägen kantad av lövträd och miltals från staden, ses saker från ett annat perspektiv och plötsligt ser jag gläntorna, de vackra sjöarna och stångån, som lars winnerbäck sjunger om och jag kan koppla av och njuta för en stund.
Då de melankoliska låtarna byts ut mot texter om lycka, är bilden av en ljuvlig svensk sommardag, plötsligt komplett.

---

Sinnesstämning: Joshua Radin, "Only you"

Tidig morgon

Den enda lediga dagen på tretton dagar och så måste man upp i ottan för att syster 2 ska konfirmera sig. I linköping!?!
Som den kärleksfulla och högst engagerade syster jag är, skickade jag ett sms igår kväll: "Vad ska vi göra imorgon? Hur lång tid tar det, så jag vet ungefär när jag kommer vara hemma?"
Tillbaka fick jag: "Avslutning och picknick. Du ska komma och du ska ha roligt"

Och därmed basta.

---

Sinnesstämning: Janis Joplin, "Move Over"

RSS 2.0