durochmoll

Bakom mig lämnade jag staden i syd som för tillfället invarderats av galna stockholmare (Kära kusin, ni vann inte, va!?) och framför mig låg fyra timmar försenad resa, där tanterna i sätet framför mig effektivt gick igenom allt dåligt i sverige. Det är dåliga lärare, dålig sjukvård, dålig skatt (-ja, alltså varken för hög eller för låg. bara dålig). När fikavagnen efter ett tag nådde sätet var det också dåligt. Naturligtvis skulle den anlänt tidigare, de var ju faktiskt fikasugna!!

Hörlurarna till mp3-spelaren strejkade och oförmögen till att stänga ute det destruktiva samtalet försökte jag acceptera läget och rycka på axlarna. Det gick sådär.

När tåget slutligen nådde slutstation, reser sig den ena tanten och nära att trilla, utbrister hon ilskt "Göta Petter". Ett sådant underbart uttryck, gör att det mesta plöstligt känns förlåtet.

Tillbaka i lägenheten spelas Josh Rouse, "It's Nighttime" och jag minns långa promenader i snöklädd landsbygd.

---

Sinnesstämning: Josh Rouse, "It's Nighttime"