durochmoll

Jag har försökt förstå mig på Christian Kjellvanders vemod, men det är kanske inte precis vad jag behöver nu och därför lockar inte de skivorna så mycket. Anna Järvinen, däremot, fungerar fortfarande mer än väl och tillsammans verkar de vara en succé.
Jag önskar jag kunde säga att jag var okej. Men jag åker hem för ett tag, inga energidrycker i världen fungerar så bra som en kram från min ljuvliga gudson eller stora planer på marockoresor och det är precis vad jag behöver en stor dos av. Energi.



Christian Kjellvander & Anna Järvinen, Not Forever

Julkänslan håller i sig, ja det gör den verkligen.
Vaknar på morgonen, sticker tårna utanför täcket, vaknar till liv i samma takt som tårna tappar grader och kvickt närmar sig isbits-stadiet, upp, lite musik, drar bort gardinen och upptäckten av snö! Snö i lund! Kors i taket och stoppa pressarna, det här gäller att tas tillvara på! En snabb dusch, levande ljus och varm choklad till frukost medan snöflingorna la sig på marken och plötsligt blev denna fredagsmorgon lite ljusare. På många sätt. Hade det bara varit första advent, eller kort därefter, hade man ju fått spela julmusik också, men någon måtta får det vara, lite principer måste vi faktiskt hålla fast vid och därför var det alldeles tillräckligt med Anna Tenheim. Så som jag längtade efter det albumet och jag kan inte påstå att hon gjort mig besviken. Melankoli och högkvalitativ uppriktighet i 40 minuter är allt jag önskade och precis vad som levererades.

Anna Ternheim, Losing You

...har bara delvis rätt, här i lägenheten ligger aktiviteten i alla fall på göra-hembakt-pizza-och-lyssna-på-musik-nivå och till det lättdryck- i morgon är det skola igen, ja, nu är jag ungefär en vecka från att kalla mig leg. massör! Det ni!

En massa värmeljus, regnet som öser ner utanför, regina spektor som sjunger, pizzadoften som når till soffan, mysigt sällskap och återigen en av de fredagar som har kommit att bli något att verkligen se fram emot.



Regina Spektor, Better

Jag har plötsligt fått en massa julkänslor i kroppen. De har varit försvunna i ett antal år, jag har frågat min mor som bestämt hävdat att julkänslor är något som går över, försvinner, något som hör yngre år till, men jag har vägrat gett upp hoppat om att glädjas av doften av nejlikor i apelsiner, baka knäck som rinner över och klibbar fast i allt, vägrat ge upp att mysa i soffan till glögg och nya tolkningar av gamla jullåtar - ja ingen absolute christmas, jag lovar - och nu, nu har känslan äntligen kommit tillbaka: Jag vill ha jul! Jag läängtar!

 Kanske handlar det om att jag knappast befinner mig i stan längre, jag behöver inte börja lyssna på julmusik i oktober, kanske beror det på att min syster ska komma hit på luciadagen, kanske beror det på alla inplanerade glöggfester och adventskonserter, kanske beror det på att julskyltningen ska ske i lag med kära vänner, kanske längtar jag bara till andra advent.

Och ja, jag vet att det är cirkus tre veckor till första advent, men det spelar ingen roll. Nu ska jag gå och suga på den här karamellen, kanske den bästa känslan av dem alla; den starka längtan och när julen väl kommer ska jag låta håkan och plura sjunga in den. Så ska riktigt julfirande startas.



Håkan Hellström och Plura Jonsson, Fairytale of New York

Tiden går fort när man har roligt, sägs det ju, men tiden går fort även om man pluggar mikrobiologi, vill jag lova. En ny tentaperiod är över och plötsligt är man tillbaka på ruta ett, en ny kurs, noll förkunskaper och x veckor kvar till tenta. Jo, jag tackar ja.

Malmö har gästats en hel del den senaste tiden och jag måste säga att där finns alla sorters männsikor.
Jag, S och S stod i bankomatkön när en man i 40-års åldern kom fram och sa "Ursäkta?", bakom ryggen och jag vände mig om och svarade:
- Ja?
- Jo, jag undrar bara om jag får ta dig i rumpan?
Två sekunders tystnad, sen ett svar som hördes till Lund: NEJ DET FÅR DU VEEERKLIGEN INTE!
...och så tackade mannen för sig, gick och kvar stod tre kvinnor med svarta ögon. Alla sorters människor, var det.

Snart blir det Kalmar igen. Där vet man i alla fall vad man har att vänta. Plus en massa guld, såklart. Jättebäst.

Kent, Avtryck

Det finns flera anledningar till att det inte har bloggats så mycket på senaste och jag kan väl nämna ett par.

1. Syster 2 var ju här och gud så mysigt vi hade det. När hon föddes var jag och hennes andra syster lite lätt missnöjda med att vi inte fått en bror (det låter hon oss aldrig glömma), men jag får nog säga att jag är mer än nöjd idag.
Av förklarliga skäl, ses vi inte så ofta nu för tiden, därför vill vi intensivt umgås när vi väl ses. Och det gjorde vi.

2. Min dator är allvarligt sjuk. Tangentbordet har fått sig en knäpp och växlar mellan att skriva m till 8 till % till *, för samma tangent. Och visserligen är detta den enda symtomet men jag lovar att om jag ska fortsätta försöka skriva på ett sådant tangentbord, kommer jag drabbas av psykbryt om min dator kommer drabbas av flera allvarliga dysfunktioner. Alltså har jag för en stund fått avstå.

Men. Nu bloggar jag. På lånad dator som förstår att när jag trycker på m-tangenten vill jag skriva m. Jag begär inte mer än så.

Jag tror jag bloggat om "ljuvligt höstväder", "frisk luft" och "vackra höstfärger" men dessa uttryck känns lika långt borta som att jag plötsligt skulle börja se på idol efter alla år. i don't think so. Men man kan inte värja sig, så är det ju, varken från ett ilsket regnoväder eller idol, så det är bara att bita ihop, snart är det ju faktiskt över - ja i alla fall idol, vi går ju trots allt in i november idag så det blir väl regnställ ett tag till, kan jag tänka mig.
Just regnställ har jag nog aldrig tidigare använt så mycket som efter dess att jag flyttade till lund. Som liten var det en källa till konflikter, vid regniga dagar, i tidiga tonåren lämnde man inte fritidsgården förrän det var alldeles nödvändigt (fritidsgården fungerade alltså även som ett skydd mot regnet), i övre tonåren var blöta jeansjackor tio gånger bättre än en grön vattenavstötande jacka.
Där är jag alltså inte idag. Jag avskyr när mina strumpor blir blöta, har hellre regnbyxor än fuktiga jeans slimmade längs låren och tar alltid på mig regnjackan om det ser ut att börja regna under morgonpromenaden.
Hoppsan. En hel drös med vuxenpoäng.

Gud så mycket dravel det blev på liten yta.
Lördag och en festmåltid ska strax tillagas, måste bara en sväng till Willys först. I grönt regnställ, givetvis. Oerhört läckert.

David & the Citizens, Soar Feet & Blisters