durochmoll

Jag har plötsligt fått en massa julkänslor i kroppen. De har varit försvunna i ett antal år, jag har frågat min mor som bestämt hävdat att julkänslor är något som går över, försvinner, något som hör yngre år till, men jag har vägrat gett upp hoppat om att glädjas av doften av nejlikor i apelsiner, baka knäck som rinner över och klibbar fast i allt, vägrat ge upp att mysa i soffan till glögg och nya tolkningar av gamla jullåtar - ja ingen absolute christmas, jag lovar - och nu, nu har känslan äntligen kommit tillbaka: Jag vill ha jul! Jag läängtar!

 Kanske handlar det om att jag knappast befinner mig i stan längre, jag behöver inte börja lyssna på julmusik i oktober, kanske beror det på att min syster ska komma hit på luciadagen, kanske beror det på alla inplanerade glöggfester och adventskonserter, kanske beror det på att julskyltningen ska ske i lag med kära vänner, kanske längtar jag bara till andra advent.

Och ja, jag vet att det är cirkus tre veckor till första advent, men det spelar ingen roll. Nu ska jag gå och suga på den här karamellen, kanske den bästa känslan av dem alla; den starka längtan och när julen väl kommer ska jag låta håkan och plura sjunga in den. Så ska riktigt julfirande startas.



Håkan Hellström och Plura Jonsson, Fairytale of New York