...and a Happy New Year

image108


Marit Bergman - This Is the Year

inredning

Jag sitter här i lägenheten och funderar över inredningen i det jag snart kommer kalla "hemma" - mitt studentrum. Inte mycket at fundera över, kanske ni tycker? Det är ju trots allt bara ett rum...? Pyttsan! Allt ska vara genomtänkt in i minsta detalj (detta för att kompensera hur ogenomtänkt kontraktskrivandet var, men det är ju också en annan historia.)
Hittills är jag väl uppe i si så där 40 välmöblerade kvadratmeter. Jag har 16 att spela på.

image107

Jag kanske måste skippa den mosaikklädda fontänen, trots allt?

---

Sinnesstämning: Katharina B Nuttall, "Place Of Hope"

Det är farligt att spela sällskapsspel

Man lär sig av sina misstag - jo, det gör man nästan jämt. Det kan handla om allt från att inte lägga handen på den varma spisplattan, till att det tydligen inte är populärt att väcka syster 1 med glad pop. (Bägge sakerna lärde jag mig för mycket länge sedan och även om de ter sig olika, måste jag nog säga att båda två gör oooont. hrm.)
Hur som helst. Man lär sig alltså av sina misstag. Detta tycks dock helt utesluta det faktum att det inte går att spela sällskapsfilm med kvinnorna Palm, när vi är trötta och mätta.
Det märkliga är att det ofta följer samma mönster: Någon kommer på att man absolut borde spela spel under julhelgen, alla spel letas igenom och ett väl valt plockas fram. Sen börjar det. Kaoset.

Johanna somnar/pratar i telefon och vill inte bli störd. Alla sitter och väntar och frustrationen ligger och pyr (paralleller kan dras till diverse humorsketcher där kvalitetstiden är schemalagd och mycket viktig. Jag låter dock bli.)

Mamma måste fundera över varje fråga i flera antal minuter, även om det är frågor i klass med "vad heter den minsta bäcken i staden XX i norra kina...." Funderandet avslutas alltid med "Näe... Jag kan inte för mitt liv komma på det.." (vilket då syftar på att hon trots allt vet det. Egentligen).

Olivia är på ohyggligt gott humör så länge hon är i ledning, annars liknar hon en tecknad seriefigur med mörka moln över huvudet. Om hon - mot förmodan, givetvis - skulle svara fel på någon fråga är meningen "Ja, just det! Det var det jag tänkte välja..!", given när det rätta svaret läses upp.

Jag saknar tålamod. Jag vet det, men skäms lite. Detta uppenbarar sig tydligt vid spelbordet. Jag säger Pass, så fort jag hört frågan, om inte svaret direkt poppar upp. (Därefter säger mamma "Amen kom igen nu. Tänk lite! Det är inte så svårt!", vilket innebär att Johanna suckar och plockar upp mobilen och Olivia blir frustrerad när hon inser att hennes ledning är hotad.)

För övrigt var julen mys.

---

Sinnesstämning: The Good Life, "The Competition"


hejhej

Att önska God Jul på julafton känns väl ganska otippat, men okej då - God Jul!

Att vakna upp och veta att mys, god mat och paket väntar, får väl vem som helst på gott humör? Kanske inte riktigt kände den där julstämningen tidigare, men jävlarimej va jul vi har i huset nu.
Känner att Jens Lekman passar. Jo, faktiskt. Julmusik är grymt överskattat.



---

Sinnesstämning: Jens Lekman, "You are the Light"

Jag gissar på att dagens sinnesstämning stavas Bakis.

Det var stort kalas igår, när alla studenter som flytt staden under terminerna kom hem.
Som hårt arbetande handelsanställd avböjde jag erbjudandet om att följa med och tur var väl det - av sms:en som var olästa när jag vaknade, verkar det har varit en hård kväll. Det är onekligen en stor källa till skratt, när jag försöker tyda vad vännerna menat när de runt halv tre undrat vad jag gjorde (ja, bland annat.) Jag gissar på kalasfulla.
Alla verkar vara stressade över att julafton är imorgon och om jag ska vara ärlig, är nog även jag en av de drabbade. Här sitter jag dagen innan, med ett par julklappar kvar att fixa och bloggar!? Ur led är tiden.

---

Sinnesstämning: Bing Crosby & Ella Fitzgerald, "Silver Bells"


och så drar det lite kallt om fötterna...

Det är samma sak varje morgon. Utanför de dubbla fönsterglasen diskuterar grannen och sonen högljutt vikten av skolgång. Eller rättare sagt, skolgångens vara eller icke vara.
Med en hård smäll stängs bildörren och som vanligt har pappan i familjen vunnit diskussionen. Det blir skola idag också.
Trots att jag vid den här tidpunkten fortfarande har tid att ligga kvar, är det nu omöjligt att somna om och sakta väcks kroppen till liv och ställs in på en ny dag. Sakta, sakta, med bara näsan ovanför täcket. Att det är minusgrader utanför, märks tydligt på kylan i sovrummet. Ut med ena armen, lyfter fjärrkontrollen och Nick Drake får stå för dagens första låtar.
Så småningom har tiden rusat iväg och vad som nyss var gott om tid, är nu bråttom. Kaffe, kaffe, kaffe. Skynda, skynda.

Ikväll är det glöggafton. Arbetskamraterna ska samlas och med hjälp av julmusik och doften av nejlikor, ska väl i alla fall lite julkänsla kunna infinna sig..?

---

Sinnesstämning: Nick Drake, "Things Behind the Sun"

Fjorton dagar kvar...!?

I vanliga fall sätter jag mig ner och fingrarna smattrar på tangentbordet, som på beställning. Alltid finns det väl något att skriva om och gör det ändå inte det, finns det i alla fall oftast något trams att återberätta. Men inte idag. Ingenting. Nada.
Kanske vet jag inte i vilken tråd jag ska börja reda i  - kanske ligger det närmare sanningen att det finns så mycket att berätta om. Men ändå. Nada.

En av julklapparna är öppnad lite i förväg och Peter LeMarc sjunger rakt ur hjärtat och in i min verklighet. Jag nickar instämmande till de klockrena meningarna och ler lite för mig själv, åt mig själv - här sitter jag och nickar nostalgiskt för mig själv, som en annan pensionär. Suck.

Mina kära vän har precis gått. I så många år har vi diskuterat livet, kärleken och sorgen. Sippat drinkar, sett filmer, skolkat från franskalektioner, provat otaliga outfits, lyssnat på de där speciella låtarna.
Idag är det fjorton dagar kvar. Det är inte utan att det känns.

Ja, det  är kanske därför det stavas s k r i v k r a m p..?

---

Sinnesstämning: Peter LeMarc, "Starkare Än Ord"

Välkommen hem

Efter nyår flyttar jag hit.

image106


Välkomna!  

---

Sinnesstämning: Iron and Wine, "Evening On The Ground"

Att översätta annonser

Nu när man återigen letar lägenhet, går man igenom annonser och köer som aldrig förr.
Korridorsrum, studentlägenheter, kollektiv, andrahandslägenheter, inneboende - you name it. Bland allt detta finns en frustration av att aldrig hitta något, delat med en förundran över hur mycket man behöver läsa mellan raderna.

"..så det gäller att du vet hur man skruvar ner volymen, eller kanske till och med stänger av stereon ibland") - tjej om att hon gillar ro. Läs: Jag gillar inte musik. (Lägenheten gick bort.)

"Bra på att laga mat o städa är ett plus!" - killar söker inneboende. Läs: Eftersom vi aldrig lagar mat eller städar, vore det ju trevligt om någon annan kunde göra det. (Lägenheten gick bort)

Och så flyter det på. Ett par skratt, varvat med djupa suckar. En madrass i en gympasal? Njae.

---

Sinnesstämning: Marit Bergman, "Between the Lines"

Jag vet inte vem som är värst - Han eller Aftonbladet?

image105


Sen finns det ju andra nyheter, som krig, rån och sådär. Men det här - det är riktig journalistik det, Aftonbladet.

Artikeln finns att läsa i sin helhet, här.

---

Sinnesstämning: Mange Schmidt, "Jag Talar Ut"

Allting handlar om hur man börjar sin dag

"Åh vad världen är vacker - låt den vara!"
                                  -Tage Danielsson.


Om man börjar så, till exempel, brukar det bli ganska bra.

---

Sinnesstämning: Nick Drake, "Time Has Told Me"

Dagens bussresa.

Bussresor är ofta intressanta. Ja, sällan roliga - ofta långa och dryga - men dock. Intressanta.

Här samlas en massa olika människor, som på grund av just olikheterna kanske aldrig annars skulle träffats, om det nu inte vore för att de ska av vid samma illa belysta hållplats.
Som tjejerna på sätet framför. De ser ut som små, små vuxna med deras blekta slingor i håret, mascaraprydda ögonfransar och märkesjackor, men beteendet är precis som vilka nioåringar som helst, när de högljutt tävlar om vem som först kommer lyckas trycka på STOP-knappen.
Kvinnan framför dem drar en djup suck,  vänder sig om och trycker demonstrativt på knappen. Och de hysteriska skratten tystnar.

Sådana krockar sitter jag och iakttar. Bakom halvslutna ögonlock och med musiken i öronen.

---

Sinnesstämning: Ryan Adams, "When the Stars Go Blue"

Just nu.

Det är lätt att falla tillbaka i gamla minnen. Bli en aning sentimental eller bara eftertänksam. Och så plötsligt försvinner stunden och just nu blir snabbt nyss. Därför. Just nu:

Har jag kommit in i Lund.

Letar jag bostad.

Har jag sagt upp mig. Fast blev tjänstledig.

Gläds jag mycket.

Våndas jag en aning.

---

Sinnesstämning: Coldplay, "The Hardest Part"


vänskapen är testad.

Vi satt hemma hos P och jag skulle vilja påstå att det passade ganska bra med regnets stilla smattrande mot fönsterrutan, när vi satt och hade våra långa samtal.
Kanske behövde vi en utomstående part som kunde reda ut ett och ett annat om oss själva? Javisst - och in på expressens hemsida för lite guidning av Heikki Vesa.

Min vän är född i Lejonets tecken. Jag vill att ni noterar den sista raden, understruken med röd färg. 



image104


Alltså, jag är godkänd.

---

Sinnesstämning: Lifehouse, "Whatever It Takes"

Gulddag

Dagen hade en märklig början - jag vaknade och kände mig för första gången på riktigt länge utvilad, trots få timmars sömn. Som vanligt var det mörkt som i graven vid den tiden, men med hög och snabb musik, får man igång de mest sömniga och för mig blev det bara en dos extra energi.
Träningen gick även den fint och på jobbet har det varit full rulle hela dagen, något som är klart uppskattat.
Nu väntar filmkväll, jag gissar på att det hela kan sammanfattas som en alldeles förträfflig dag.

---

Sinnesstämning: Iron and Wine, "Faded from the winter"

Med mitt huvud mot min systers axel

När jag sätter mig i passagerarsätet bak i bilen ikväll, med magen full av god julmat, är det som att flyttas sjutton år tillbaka i tiden.

Varje år åkte vi till Skärshult för att tillsammans med sysslingarna hugga gran, äta mycket mat, fråga killarna om vi fick vara med o leka (vi nöjde oss aldrig med nio nej) och äta lite till.
När mörkret lagt sig för länge sedan och det började imma på rutorna av allt sorl, var det dags att dra sig tillbaka. Utanför glittrade snön i ytterbelysningens sken och varje andetag bildade stora moln från våra små munnar. Vi suckade, var trötta och ville helst sova. Pappa startad bilen och satte fläkten på högsta effekt. Min syster och jag huttrade en aning, gnällde lite och tryckte oss sedan tätt mot varandra.

Så småningom var bilen behagligt varm, men då sov vi redan, systern och jag.
Med mitt huvud vilandes mot hennes axel.

---

Sinnesstämning: "Kent, Stanna Hos Mig"

Halvvägs bort

Börjar inte förrän vid lunchtid idag, vilket ändå får ses som en oerhörd lyx och jag har bestämt mig för att utnyttja dagen väl.
Jag gör det jag alltid gjort när jag behöver distansera mig - jag springer. Fortare, fortare. Ja, det funkar faktiskt. Springa ifrån allt. Och när jag, precis i slutet är i närheten av utmattning, vill jag få ytterligare en kick. Höjer volymen på musiken. Lite till. Liiite till. Eller så kan man ju snubbla, à la Bridget Jones dagbok. Pinsamheten blir då så stor att man skulle kunna springa till Sydafrika. Trots det, avråder jag med största bestämdhet. Det är ju så lätt att vricka fotlederna...


Ikväll ska jag på julbord och äta kilovis med mat. Ni behöver alltså inte oroa er för att det skulle finnas någon baktanke med mitt motionerande. Någonsin.

---

Sinnesstämning: Red House Painters, "Have You Forgotten"


Åh så kreativ

Om det var för att ett roligt meddelande väntade på mig imorse när jag vaknade eller om jag bara njöt av att kunna ligga kvar ett tag och ta ett djupt andetag vet jag inte, men dagen har varit kreeeativ.
För jag är inne i ett stim av kreativitet. Ja, jävlarimej vad det kan pysslas. 
Gör nog egentligen inte mycket nytta - ni vet, bidrar till världsfred och sånt som räknas - men trivs bra ändå. Hittar lite ny musik, adderar ett par album till listan över skivor jag bara måste ha. Och pysslar. Och pyss... ja, ni fattar.

Och lyssnar på det här, givetvis.

---

Sinnesstämning: Weeping Willows, "Shiver In The Morning Light"


Pubertalpoäng

Ibland är jag rädd att jag aldrig ska kunna kallas för vuxen. Som när jag sover till lunch, säger arton liksom i en mening, blir fåordig och fjantig vid spännande telefonsamtal, eller dricker o'boy istället för kaffe.
Men så kommer julen. Och jobb, inhandling av julklappar och tillverkning av julkort, får tiden att passera ack så fort. Får mig att konstant känna att jag borde vara på minst ett annat ställe vid samma tidpunkt. Så tar jag fram papper och penna och skriver ner allt jag måste göra. Jag gör alltså listor. För att komma ihåg.
Vuxenpoäng - gånger hundra.

Typ.

---

Sinnesstämning: Christian Kjellvander, "Log at 25"

Dagen då jag slutade få inbjudningar till familjen Einarsson

Satt tillsammans med söta familjen Einarsson och åt mat, då Stefan slängde ur sig något lagom drygt och jag var inte sen att besvara meningen med ett intelligent "Oh, fan".

Skratt följt av fyraåringens "Oh fan".

Knäpptyst. Kvävda fniss.

Jag tackar för mig och vet hur jag hittar till dörren, tack.

---

Sinnesstämning: Regina Spektor, "Samson"

RSS 2.0