durochmoll

Mitt fönster har utsikt över cykelbanan, in i de andra studentbostäderna, samt inte minst till en träningslokal i en källare. Verkligen en strålande utsikt.
Just nu står tio snubbar och tränar något karateliknande. De tränar sina armrörelser och det ser lite ut som på lågstadiet och ni vet de där lekarna när man klappade varandras händer och sjöng ramsor.
De behöver alltså bälten i olika former för att visa hur duktiga de är på detta.

Piff, paff, puff - du fick en knuff.

---

Afasi & Filthy, Glider

Jag har alltid tyckt att texten är det viktigaste i en låt.
Kanske är det därför jag aldrig riktigt tilltalats så mycket av Jimmy Jansson "gung gung-låt", eller liknande (läs: alltid avskytt)? Nej, låtarna ska förmedla känslor - starka känslor av kärlek, olycka, glädje eller sorg, annars går de bort. Men så inhandlades Cat Powers nya skiva, Jukebox, där hon sjunger den spanska låten Angelitos Negros och trots att jag egentligen inte förstod ett enda ord, kunde jag känna desperationen och övertygelsen i hennes röst.
Jag började inse att allt kanske inte handlade om texten, utan att en riktigt bra låt förvisso innebär samstämmighet i text och melodi, men framförallt beror på hur väl sångaren/sångerskan kan känna in i det hon sjunger (Håkan Hellströms Jag hatar att jag älskar dig, är ett sådant exempel).

Mycket av min vakna tid borde jag studera, men sanningen är att mycket tid går åt att leta efter ny musik till min samling. Så plötsligt gjorde jag det igen. Sprang på smärtan, desperationen och den otroliga, otroliga övertygelsen.

Jag kände efter, förstod vad hon menade, kände igen och allt utan att ha förstått ett ord. Tack och lov för googles och snart kunde jag få en engelsk översättning och en bekräftelse på att jag förstod hur hon menade och hur hon kände. Att det stämde ihop med rösten.

Helgen är över och förgylldes av besök från Kalmar. Rickard, Emma, Emelie och Jonas gästade Lund och jag och de tre sistnämnda genomförde något av ett socialt experiment, när vi allihopa skulle sova i mitt lilla sovrum på 16 kvm. Jäklar i min lilla låda vad trångt det var, men finns det hjärterum...
Ingen kan påstå att söndagen var aktiviteternas dag, det var precis lagom att dricka Coca-Cola och äta lösgodis. Ja, och att åka buss i fyra timmar då, efter att ha bokat fel tågbiljett...

Melodifestival var det också i helgen, även om jag inte beskådade detta spektakel. En sak har dock inte undgått mig. Carola är förkrossad. En liten fråga bara, innan vi pratar häxjakt - Gräver man inte lite sin egen grav om man tror att homosexuella kan bli hetro med hjälp av förbön?

---

Cat Power, I Believe in You