durochmoll

Jag har alltid tyckt att texten är det viktigaste i en låt.
Kanske är det därför jag aldrig riktigt tilltalats så mycket av Jimmy Jansson "gung gung-låt", eller liknande (läs: alltid avskytt)? Nej, låtarna ska förmedla känslor - starka känslor av kärlek, olycka, glädje eller sorg, annars går de bort. Men så inhandlades Cat Powers nya skiva, Jukebox, där hon sjunger den spanska låten Angelitos Negros och trots att jag egentligen inte förstod ett enda ord, kunde jag känna desperationen och övertygelsen i hennes röst.
Jag började inse att allt kanske inte handlade om texten, utan att en riktigt bra låt förvisso innebär samstämmighet i text och melodi, men framförallt beror på hur väl sångaren/sångerskan kan känna in i det hon sjunger (Håkan Hellströms Jag hatar att jag älskar dig, är ett sådant exempel).

Mycket av min vakna tid borde jag studera, men sanningen är att mycket tid går åt att leta efter ny musik till min samling. Så plötsligt gjorde jag det igen. Sprang på smärtan, desperationen och den otroliga, otroliga övertygelsen.

Jag kände efter, förstod vad hon menade, kände igen och allt utan att ha förstått ett ord. Tack och lov för googles och snart kunde jag få en engelsk översättning och en bekräftelse på att jag förstod hur hon menade och hur hon kände. Att det stämde ihop med rösten.