I videoaffären...

En annan rolig sak i videobutiken...
Bakom ett skynke finns enligt uppgift så kallade "vuxenfilmer". Detta hade inte min vän E förstått, utan glatt hälsat på alla som kom ut från rummet bakom det svarta skynket, i tron om att det var personalen som kom ut från personalrummet. Det tog henne ett tag innan irritationen över att "personalen" inte hälsade, släppte.
Jag frågade aldrig hur stor hon trodde att personalstyrkan var. Mest för att jag inte fick fram någon luft av allt skrattande.

---

Sinnesstämning: Lisa Loeb, "She's Falling Apart"

Skräck

"Jaja, visst kan vi se den filmen", sa jag i ett kort ögonblick, där vi stod inne i videobutiken. Även om jag snabbt ändrade mig när jag insåg vilka ord som just sluppit ur min mun, var det försent - vi skulle se på skräckfilm.
Låt mig förklara mitt förhållande till skräckfilm: Det finns inte. Jag tycker att jag i alla fall har tillräckligt med självinsikt för att inse att om man tycker att Vägen Ut stundtals är lite nervpirrande, låter man bli allt som står under "Skräck"-hyllan. Men som sagt, nu skulle det i alla fall ses skräckfilm.. Och visst, det gick väl bra, där jag låg inklämd mellan soffkuddarna och med tre fingrar strategiskt placerade över ansiktet.
Att jag sen skulle åka buss alldeles ensam, promenera genom en mörk skog och höra konstiga och annorlunda ljud, hela vägen hem, ja det kan väl knappast ha med filmen att göra? Nej nej, nerver av stål...!

---

Sinnesstämning: Garbage, "I think I'm paranoid"

Favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris igår, när solen lös som starkast. När tankar som "det här kan väl aldrig gå vägen" tog över, packade vi väskorna fulla med bullar och smoothies och begav oss. Till ingenstans. Till vart som helst.
Plattan i botten, musiken på hög volym och strax hade vi lämnat det som skavde obekvämt, bakom oss. Jag presenterade ny musik och min fotograferande vän presenterade nya objekt. Ja, helt seriöst alltså.
När vi till sist kommit fram till att det kanske inte var så illa, trots allt, begav vi oss hemåt. En rejäl middag tillagades och medan solen sjönk, summerades dagen och nya äventyr planerades.

---

Sinnesstämning: Paddy Casey, "Winter's Fire"

En sak slog mig nyss...

image83                                        image84image85

chiems                                                                                            shims




Sjukt kul!
Oj. Humorn visar på att jag borde sova. Och för er som undrar vad shims är (eller chiems, för den delen). Vi tar det en annan gång. Eller va sjutton, titta här och lägg ihop två och två. Chiem får ta en del hårda stötar, han. Eller var det shim?

Godnatt.

---

Sinnesstämning: Kanye West, "Slow Jamz"


Godmorgon.

Ibland behöver dagen en liten knuff i rätt riktning, då hjälper något sånt här till:



Ett gott skratt förlänger livet. Eller käften, som vår geografilärare sa när vi försökte dela med oss till hela klassen om alla världens händelser, ett par gånger för mycket..

---

Sinnesstämning: Billie The Vision and the Dancers, "Overdosing With You"

Supporthjälp!!

Trådlöst nätverk. Orden smakar illa i munnen, efter att ha spenderat kvällen med att förgäves försöka få den bärbara lilla lådan att öppna en och en annan liten sida.
Inte är jag - trots min hårfärg - helt tappad bakom flötet, men efter ett antal försök till att själv försöka ordna och dona, tog jag mitt förnuft till fånga och kontaktade kinesen i götet. Inte heller han lyckades lösa problemet, utan bollade vidare mig till supportsidor. Efter varje försök till problemlösning, kommer frågan "Hjälpte denna sidan dig?"
Efter arton Nej, ett antal svordomar och ett par rejält sammanbitna läppar, överväger jag starkt att ta datorn och promenera upp till högbrodelen. Ja, för datorns del alltså.
Om inte mottages hjälp mer än gärna.

---

Sinnesstämning: R.E.M, "Burning Down"


Det kan nog gå, ändå.

Alltså, jag försöker verkligen. Jag sätter mig ner, författar ett antal ord, bildar ett par meningar, läser igenom, markerar allt och kasserar.
Jag har liksom inte så mycket att säga. Eller kanske för mycket. Suck. Att jag ens sitter här och skriver om bloggdekadensen är katastrofalt.

Näe, men dagarna då sömnen var obefintlig, då den enda källarnyckeln låg kvar på källargolvet när dörren med en smäll gick igen och jag stod utanför med hakan ner till golvet, när regnet öste ner halvvägs till bussen, de dagarna ser ut att bli färre nu. Utanför har löven börjat ändra färg. De varma röda färgerna bryter mönstret av mörka höstkläder och på caféerna görs koppar med varm choklad på löpande band. Jo, det kan nog gå, det här.

---

Sinnesstämning: Caesars Palace, "Jerk it out"

sjuk, sjukare, SJUKAST

När min syster blir sjuk, blir hon (enligt hennes egen åsikt) nästan dödligt sjuk. En förkylning är inte "bara" en förkylning, utan en förbannelse utan dess like.
Det går nu för tiden att utläsa viss ironi, när vi skämtsamt ber henne hålla ut ett tag till och även om det kanske inte alltid uppskattas ("hallå, ni tar inte mig på allvar - jag är faktiskt jättesjuk") kan hon idag stundtals bjuda på sig själv, som när hon ringer upp och presenterar sig som någon från Fonus. Detta utlöste en enorm kreativitet och så småningom var syster yster med på noterna, så när jag för fjärde gången under gårdagen slog numret till radhuset vid vattnet, systern svarade och jag sa "hej, jag är döden", svarade hon duktigt "Har du kommit för att hämta mig?"
Mycket lustigt.

---

Sinnesstämning: Magnus Carlsson, "Avskedskonsert"

Kära Emelie,

Detta är en vädjan. En önskan om att en gång för alla, byta melodi när man ringer till din förbaskade tretelefon -  Threeeee is a magic number, har aldrig varit uppskattad. Därför har jag nu gjort allt förarbete och all grävande journalistik och upptäckt att det finns jättemånga melodier du kan välja på! Jag vill ha Aretha Franklins Respect.
Tack på förhand.

---

SInnesstämning: Aretha Franklin, "Respect"


Det bor en sandlåda i mina ögon

På senaste tiden har jag vaknat, satt mig upp i sängen och tittat rakt ut. Verkligheten har så småningom kommit ikapp, men inatt infann sig aldrig ron. Aldrig förr har takets kvistar studerats fullt så noggrannt, aldrig förr har sekundvisaren tickat så sakta, allt medan tiden försvinner i ett rasande tempo och jag ligger kvar, med ögon lika stora som tefat. Så nu är frågan. Om ögonen var stora som tefat, borde jag inte märkt när någon kommit och släppt ner ett ton sand i mina ögon? Och hur kommer det sig att mitt intellekt och min reaktionshastighet denna morgon är lika kvick som den mest lättsamma tvättsvamp?
Just det, sa jag att jag skulle jobba? Dagen börjar utmärkt!

---

Sinnesstämning: Bright Red Paper, "Typewriter"

Monday evening

Ligger bakåtlutat mot väggarnas lugna färger, i ångorna av grönt the i någon till synes avslappnad sits, men det är nog det sista jag är. Avslappnad, alltså.
Jo, jag tror jag har hämtat mig nu och jag försöker så innerligt, ja jag gör verkligen mitt bästa för att inte känna efter. Känna igen sig, på sin höjd. Spelar Laura på en alldeles för hög volym och tänker efter. Håller jag med? Släpp mig fri? Eller ta emot mig?
Utanför väntar vännen. Jag reser mig och går mot dörren, slutet av låten visar på att tiden rullar förbi så sakteliga, men jag tycker bestämt att jag står förvirrat kvar.

---

Sinnesstämning: Laura, "Release Me"

Hipp Hipp Hurra, part II

Ikväll var syster ysters tur att fylla år. Femton. F e m t o n   å r.  Omöjligt att låta bli att tänka på den egna födelsedagen för förbluffande många år sen. Hur såg det ut? Vid fjorton- femtonårs åldern? Vi tittade på varandra, vännen och jag. Och låste dörren.

---

Sinnesstämning: Kanye West, "Stronger"

Spontan visit

Med två olika sorters strumpor, klev jag innanför dörren i Berga och genast blev min onsdag mycket bättre.
Mitt spontana och tänkta korta besök, blev som vanligt lite längre och det var inte förrän lite småpratande, lek och gullande med barnen, lyssnande på blondinskämt senare, som begav jag mig hemåt.
"Skriv nu inte något om oss på bloggen", sa S.
Ibland är det så tråkigt att jag hör så dåligt på höger öra - allt förvandlades plötsligt ett konstigt mumlande.

Ja, just det. Bara en sak till. Den här bilden. Lite som Mona Lisa, eller hur? Alltså, med blicken menar jag. Ja, vacker är den i alla fall.


Tess

---

Sinnesstämning: Muse, "Endlessly"

Till landet i väst

Hon stod kvar där, min vän, när alla kunderna gått ut. Sa att hon kommit för att säga hejdå, innan hon begav sig till landet i väst. Plötsligt blev det en aning sentimentalt, men vi kunde ändå inte låta bli att skratta, när restaurangen utanför spelade Elin Lantos I won't cry, på högsta volym.

"Känns det bra?", frågade jag. "Är du inte nervös?"
"Visst är det nervöst", sa min vän. "Men man måste våga prova. Det var det ju du som sa."

Jag log, men innerst inne förbannade jag mig själv och upprepade som i ett mantra, vad jag i fortsättningen ska komma ihåg, "Håll tyst."

Slutligen öppnade jag munnen, log och med darr på rösten sa jag, "Trevlig resa".

---

Sinnesstämning: Svenska Akademin, "Vakna"


Jaja, Grim...

Här kommer bilder på jackan, fast jag är en aning emot att lägga upp bilder som denna.
Så kom nu inte och säg att det ser ut som en vanlig jacka. Eller att du inte godkänner den. För öppet köp-tiden har troligen gått ut och jag kan ändå inte hitta kvittot.

 


---

Sinnesstämning: Alela Diane, "The Rifle"

Varför jag älskar SJ så himla mycket

Jo, för att det är så roligt att först upptäcka att min dyra sittplats inte finns - på grund av ett vagnbyte - och därför får man stå och träna benen i ett par timmar, hela vägen till Alvesta. Sen är det ju så härligt med alla uttråkade barn som inte har någon lekvagn att sitta i, utan därför måste skrika hela vägen till slutstationen. När sedan kaffevagnen går sönder och inget kaffe finns ombord, ja då blir man ju bara överlycklig.
Utöver det är jag är ett stort fan av förseningar och sådär.

---

Sinnesstämning: Coldplay, "Gravity"

Känn ingen sorg för mig, Göteborg

Så slutligen omfamnade då Göteborg mig i sin regniga famn. Vinden var bitande kall och det undgick inte någon att hösten var här, på riktigt.

Ett par kvicka steg till spårvagnen och lite "tjötande" senare mötte jag min vän som jag spenderat så mycket tid med, där på andra sidan jordklotet. Vi promenerade avenyn fram och tillbaka, fikade länge, inhandlade svensk glaskonst och ja, visst var det jätteroligt att ta igen tid och förfriska gamla minnen, men guldkanten på helgen sattes ändå när jag till sist fick den där skivan som jag tjatat om i en månad.
Specialbeställd från London. Det ni!

Känn ingen sorg för mig, Göteborg. Jag kommer tillbaka.

---

Sinnesstämning: Oasis, "Whatever"


RSS 2.0