durochmoll

Hon stod kvar där, min vän, när alla kunderna gått ut. Sa att hon kommit för att säga hejdå, innan hon begav sig till landet i väst. Plötsligt blev det en aning sentimentalt, men vi kunde ändå inte låta bli att skratta, när restaurangen utanför spelade Elin Lantos I won't cry, på högsta volym.

"Känns det bra?", frågade jag. "Är du inte nervös?"
"Visst är det nervöst", sa min vän. "Men man måste våga prova. Det var det ju du som sa."

Jag log, men innerst inne förbannade jag mig själv och upprepade som i ett mantra, vad jag i fortsättningen ska komma ihåg, "Håll tyst."

Slutligen öppnade jag munnen, log och med darr på rösten sa jag, "Trevlig resa".

---

Sinnesstämning: Svenska Akademin, "Vakna"