Vackert, åh så vackert
Ray Lamontagne och två underbara låtar.
Ray Lamontagne, Shelter
Tillbaka och hemma
Det var samma kulisser som mötte mig, men nya rollinnehavare och det var konstigt, märkligt, trevligt och stundtals lite skrämmande.
Fredag kväll gick jag med huvudet in i något som jag gjort så många gånger förr- minne som en guldfisk? Håhå jaja, snart blir man väl omyndigförklarad. Nåväl. Strandsatt var jag dock icke, ett tag senare minglade vi bland snittar och champagneglas. Ja, för inbjudna gäster då. Snittar är dock hemskt överskattat, faktiskt inte alls speciellt mättande, så framåt kvällen blev det nattamat i form av hemmagjorda kroppkakor på en ljuvlig bakgård med härligt sällskap.
Det borde vara konstnatt året runt; att allting är öppet till sena timman är varje nattugglas dröm.
På lördagen skred M & U nerför den vackra slänten och i bakgrunden av glittrande hav, stiliga svanar och träd i höstens alla möjliga färger, lovade de varandra evig kärlek och jag kan lova att inte ett öga var torrt.
Nu är jag så till sist tillbaka. Jag är hemma- ja ta mig tusan, riktigt hemma. Kalendern för veckan är fulltecknad och om jag inte stupar på söndag, klarar jag mycket.
Coldplay, The Scientist
Klarvaken en dimmig septembernatt
Det doftar gott från tekoppen, den värmer och allt eftersom mina fingrar smattrar (nåja) fram fler ord, försvinner något mer. Av vad?
I Melbourne är klockan morgon nu, jag undrar hur det är med dem? Tim och co. Tänk, för två år sen startade min dag på andra sidan jorden så här dags. Spårvagnen till caféet, förbi vattnet, palmerna längs stranden, turisterna, börsmäklarna och det höga tempot runt ikring. Till arbetsgivaren med det hysteriska skrattet och Sami som alltid kom förbi och gjorde grymma specialbeställningar med ett illmarigt leende på läpparna.
Det är svårt att tro att sommaren väcker Melbourneborna till liv, när regnet slår mot rutan och graderna utanför är få. Och nu är det sex och en halv timme kvar.
Imogen Heap, Hide and Seek
En bra dag
Det var tolv grader på morgonen när morgonpromenaderna startade, idag var det fyra. Varje cell vaknar till liv, ansiktet skrynklas ihop, vad är det om egentligen? som att värja sig för kylan, en uppvärmning kanske.
Så tittar solen fram, mörkret försvinner, bussen försvinner med nya passagerare mot skola och jobb, en ny dag och jag är där som från start.
Slutligen är rundan över, kroppen värms upp av nybryggt kaffe, det är tyst i lägenheten och jag väljer varsamt bland mina skivor, de första låtarna sätter ribban för resten av dagen. Och med det denna kan det knappast bli bättre- Blood Panic sparkar igång dagen och så gör jag. Det kommer bli en bra dag.
Moneybrother, Reconsider Me
Vad kan man göra efter att ha pluggat i nio timmar, tränat i en och en halv timme och lagat mat?
Före Efter
Före Efter
Marit Bergman, Alone Together
Veckoslut
Nyss hemkommen från kontinenten och jag tror bestämt att Köpenhamn bjöd på en av sina sista sommardagar. Ljuvligt att kunna stå och vänta på tåget i klänning, strumpbyxor och högklackat och inte frysa i mitten av september. Väl tillbaka i Lund kastades jag dock tillbaka i det rätta septembervädret och jag trampade snabbt hem.
Nu sitter jag har och njuter av att bara vara, i fåtöljen på min balkong. Visst hade det varit glassigt om jag skrivit att jag hade ett glas rött bredvid mig men herregud, det är måndag imorgon och en kopp te värmer ändå mer.
Jag fann skivan jag skulle fundera till, idag när jag hade min skivinventering och den spelas på låg volym i bakgrunden till mina funderingar. Snart blir det ännu kyligare men jag vägrar flytta mig inåt, måhända hämtar jag kanske ytterligare en filt. Det är tyst här ute nu bara ett par bilar hörs köra förbi, men söndagslugnet har lagt sig och snart ska väl även jag. Bara en liten stund till..
Kate Bush, This Woman's Work
Covers to die for
Ja, alltså det började nog så, men växte rätt snart till en beundran över att den nya artisten förstått texten, varit konstärlig, utvecklat budskapet, skalat av eller lagt på (helst avskalat, om jag får välja), lagt betoning på det viktiga och aldrig ämnat för låten att bli en ny radiohit.
När konceptet tas ett steg längre, så som Moneybrother gjorde med Pengabrorsan eller Mikael Wiehe och Totta Näslund gjorde med Dylan, tolkade och skrev om det till svensk text, når slutresultatet ofta en högre nivå och lyssnarupplevelsen blir ännu högre.
Det finns ett par låtar, jag alltid kommer tillbaka till. Som när de med musikreferenser i stil med smurfhits tycker att musik är något som sänds på NRJ en förfestkväll, när man vill slita dem därifrån, presentera dem för något som berör, då åker vackra covers upp med en otrolig övertygelse. Kanske har man räddat någon, liksom.
Om jag skulle göra en blandskiva med vackra covers, skulle dessa ha en given plats:
Anna Järvinen och Annika Norlin tolkar Robyns With Every Heartbeat
Lisa Hannigan & Damien Rice sjunger Love Hurts
Kristofer Âström, Maria Taylor & Wolke tolkar Time After Time
Moneybrother framkallar gåshud när han sjunger Håkan Hellströms Brännö Serenad
Tomatröd
Följande är hämtat från tjuvlyssnat.se:
Burger King, Lund
Man ~30: En Whopper meal, tack.
Biträdet: Ska du ha allting i?
Mannen: Nej, jag kan ta lite utanför också.
När jag och F var på BK, för en massa år sen, frågade servitrisen: "Vill ni äta här?"
Jag svarade käckt "Nej, vi sätter oss nog där borta" och pekade mot fönstret.
Sen fick jag skämmas resten av dagen.
Angus and Julia Stone, Mango Tree
Två steg fram och ett tillbaka
Jag vet inte om det var det gråa vädret, de tunga molnen, tröttheten eller bara det faktum att jag plockade upp min gamla mobil, som tillfällig ersättningsmobil och fann alla gamla, vackra meddelanden, som gjorde att mitt mod plötsligt föll.
Kanske blev minnet plötsligt starkare av när min vän satt bredvid mig och allvarligt förklarade att "det där kommer aldrig fungera". Kanske sved det lite extra.
Ja, för de var gamla, meddelandena. Jag hade glömt hur det kändes, givetvis hade jag gjort det, annars hade jag inte gått i samma fälla. Jag hade glömt logiken och när hon sa "Big no no", valde jag att byta samtalsämne.
Det blev precis som hon sa. Kanske var det just det.
Kristoffer Åström, Maria Taylor och Wolke, Time after time
Från AF-borgens tak
Från AF-borgens tak såg man ända till Barsebäck och universitetshuset har aldrig tett sig så mäktigt, så vackert , vinden var ljum, de adliga snubbarna i sina kostymer som spelade kubb, var nu små, de existerade nästan inte och det passade mig alldeles utmärkt.
Champagnen smakade ljuvligt och det var ett mysigt sällskap som samlats till fördrinken inför kvällens tackfest. En generell tackfest för att tacka oss själva och varandra, för att få klappa varandra och oss själva i ryggen, vara stolta över det vi åstadkommit och över vilka vi var. Det bjöds på god trerätters och en duktig DJ underhöll.
En kväll att bara fokusera på det positiva, det roliga, det goda. Ljuvligt!
Björn Afzelius, Sång till friheten
Årets första höstdag
Bild: Nina Hemmingsson
Årets första, riktiga höstdag mötte oss när vi okristligt tidigt knöt våra skor och tog vår morgonpromenad. Nattens regn hade avtagit, kvar låg fuktiga gator, solen letade sig fram samtidigt som stan sakta vaknade till liv.
Det slog mig när jag därefter ätit frukost, duschat och satt på cykeln på väg mot skolan, med musik i öronen, att jag log. Jag log ett ärligt leende samtidigt som jag brottades mot klockan och föreläsningens start. Det var länge sen. Och jag menade det, jag gjorde verkligen det. Det ska gå bra nu. Underbar lägenhet, bra utbildning, flyt i övrigt och inte minst - en ny, lyxig säng (numera är det sömn som prinsessan på ärten som gäller).
Man skulle kunna säga att jag fick första beviset idag. Jag är på god väg.
Lasse Lindh, Ditt hjärta måste gå sönder
Hasse är dagens stjärna
Män med gentypen 334 hade i genomsnitt svagare band till sin partner än män med en annan genuppsättning.
De män som har dubbelt av gentyp 334 löper dessutom dubbelt så hög risk som andra, att drabbas av äktenskapskris och Hasse och Paul kom även fram till att fruarna som var gifta med dessa män, i högre utsträckning var missnöjda med sina äktenskap.
Alltså nu har ju inte jag forskat och så, men känns det inte ganska givet? Äktenskapskriser leder till missnöje....?
När Ireen von Wachenfeldt sa att män var djur, tappade vi all respekt. Nu har ju dock Walum och Lichtenstein visat att män faktiskt har en del likheter med sorkar. Undrar om det var det hon var ute efter? I så fall känns det väl inte så laddat?
Det stavas pengar i sjön, mina damer och herrar.
The Killers, Sam's Town
Dejligt
Sådär, ja. Nu var det full rulle igen. Skönt med rutin. Hoppsan- sa jag det högt? Och innebar det i så fall att min kvot av vuxenpoäng ökade? Gosh.
Köpenhamn är fortfarande ljuvligt och festen i lördags var minst sagt dejlig. Tänk att man kan bo mitt i centrum, men bara stiga innanför portarna, till en tyst, lummig trädgård, ett stort hemligt rum mitt i smeten för att komma undan ett slag. Lite av en dröm. Sen att värdparet dessutom bor i en stor vindsvåning, ja, det gör det hela ännu mer...fantastiskt.
Visst var det lite svårt att höra vad de bubblade om med något som lät som gröt i munnen och en massa öl i strupen, men jag tyckte nog att det fungerade. När det inte gjorde det, nickade jag mest och log och jag tror jag kom undan.
Natten var fortfarande ljum när mina höga klackar slog mot perrongens stengolv, på väg hem. Det var så sommaren kändes, tänkte jag och gladdes innerligt åt en av årets mest ljuvliga dagar.
Jack Johnson, Cookie Jar
Johanna, darling
Farlig kamerakvinna.
Dimitri From Paris, Epilogue
