durochmoll

Det är sent, så sent och så tyst, den här söndagsnatten i Lund men mina ögon förblir vidöppna. Nio timmar tills föreläsningsstart, åtta, och nu är vi snart nere i sju timmar, mina damer och herrar. Den mest osmarta pedagogik om man vill att lugnet och sömnen ska infinna sig, jag vet, men de där hjärnspökena sitter där.
Det doftar gott från tekoppen, den värmer och allt eftersom mina fingrar smattrar (nåja) fram fler ord, försvinner något mer. Av vad?

I Melbourne är klockan morgon nu, jag undrar hur det är med dem? Tim och co. Tänk, för två år sen startade min dag på andra sidan jorden så här dags. Spårvagnen till caféet, förbi vattnet, palmerna längs stranden, turisterna, börsmäklarna och det höga tempot runt ikring. Till arbetsgivaren med det hysteriska skrattet och Sami som alltid kom förbi och gjorde grymma specialbeställningar med ett illmarigt leende på läpparna.
Det är svårt att tro att sommaren väcker Melbourneborna till liv, när regnet slår mot rutan och graderna utanför är få. Och nu är det sex och en halv timme kvar.

Imogen Heap, Hide and Seek