Bortskänkes: Granne med slagborr
Om det var vårdag i Lund igår, är det en jävla höstdag här idag. Regn och grått, grått, grått. Jag som tyckte att den färgen räckte som modefärg - himlen klär liksom bättre i blått...
Efter att på hemvägen svurit fjorton kvarter i sträck - för att påsen med alla matvaror sprack och jag var tvungen att leda hem cykeln, samtidigt som jag bar på tunga skolböcker och diverse matvaror - lagat mat, diskat, spenderat lite tid i telefon och försökt komma överens med adressändring om vilken adress jag bor på, tänkte jag nu läsa det sista för kvällen.
Då sätter grannen över igång med att borra. I betongvägg. Kvart i elva? Nåja, det får väl ändå ses som framsteg - igår borrades runt halv tolv på natten.
---
Foo Fighters, Times like these
Söndag igen.
Stormen bedarrade till sist och framåt lunch idag, kunde vi bege oss utanför dörren.
Gräset som igår låg slickat längs marken av den starka vinden, hade rest sig och stod liksom vi och sökte solen. För det var vår i luften i Lund idag. Ja, inte så att jackan åkte av, men väl i solen stannade vi upp och lät solens strålar möta våra vinterbleka ansikten. Det var länge sen.
Till söndagens korridorsmöte bakades sagolikt goda cookies och med ett stort glas mjölk till, tror jag att alla mådde ganska bra.
Imorgon är måndag igen. Det blir lätt det efter söndag, tänker ni och det är ju i och för sig mycket riktigt. Ändå vänjer jag mig aldrig vid olustkänslan av söndagsångest.
---
Elin Sigvardsson, Stupid Sunday Song
Gräset som igår låg slickat längs marken av den starka vinden, hade rest sig och stod liksom vi och sökte solen. För det var vår i luften i Lund idag. Ja, inte så att jackan åkte av, men väl i solen stannade vi upp och lät solens strålar möta våra vinterbleka ansikten. Det var länge sen.
Till söndagens korridorsmöte bakades sagolikt goda cookies och med ett stort glas mjölk till, tror jag att alla mådde ganska bra.
Imorgon är måndag igen. Det blir lätt det efter söndag, tänker ni och det är ju i och för sig mycket riktigt. Ändå vänjer jag mig aldrig vid olustkänslan av söndagsångest.
---
Elin Sigvardsson, Stupid Sunday Song
Fjällen
Året var väl 1999 och i ett rum strax utanför Lindvallen satt vi, tre högstadietjejer och hade precis byggt upp ett altare, bestående av var sin betydelsefull personlig sak. Tillsammans hade vi vårt slutna sällskap och med det kände vi oss utomordentligt trygga.
Ja, fjällen, fjällen.. Åh, vad roligt vi hade!
Varje morgon blev vi väckta av kastrullslammer, när högsta hönset gick sin väckarrunda. Att som i vanlig ordning vända på täcket, var uteslutet - nu gällde det att vara först till frukosten som serverades.
Som nybörjare på skidor, blev jag lurad till att prova åka i en röd backe och det gick väl bra de första tio metrarna, sen gick allt åt fanders. Bland annat korsade jag skidorna och landade på huvudet. Även om detta givetvis ingick helt i min plan, såg mina kamrater en aning skrämda ut. Så jag plogade ner resten av vägen. För deras skull, alltså.
Kort därefter lyckades Karin och jag stoppa liften, när Karin så ädelt skulle rädda en snowboard som kom farande (eftersom hon upptäckt vilken snygg snubbe, den tillhörde). Hon tog emot den, snubblade till i ankarliften, föll av men hade en hand kvar, satte allt i obalans och jag föll med. Sen satt vi där på backen, med skidorna korsade och kom ingenvart. Skratten hördes ända till puben där ledarna intagit första ölen. Det var väl runt lunchtid...
När vi hade slagits om varmvattnet i duscharna, intagit kvällsmaten och diskuterat de senaste händelserna i Beverly Hills, var det hög tid att sova.
Agnes, i sängen under, stoppade hörlurarna i öronen och sen fick vi andra vackert lyssna medan hon sjöng denna sång, om och om igen. Om och om igen....
---
Wheatus, Teenage Dirtbag
Ja, fjällen, fjällen.. Åh, vad roligt vi hade!
Varje morgon blev vi väckta av kastrullslammer, när högsta hönset gick sin väckarrunda. Att som i vanlig ordning vända på täcket, var uteslutet - nu gällde det att vara först till frukosten som serverades.
Som nybörjare på skidor, blev jag lurad till att prova åka i en röd backe och det gick väl bra de första tio metrarna, sen gick allt åt fanders. Bland annat korsade jag skidorna och landade på huvudet. Även om detta givetvis ingick helt i min plan, såg mina kamrater en aning skrämda ut. Så jag plogade ner resten av vägen. För deras skull, alltså.
Kort därefter lyckades Karin och jag stoppa liften, när Karin så ädelt skulle rädda en snowboard som kom farande (eftersom hon upptäckt vilken snygg snubbe, den tillhörde). Hon tog emot den, snubblade till i ankarliften, föll av men hade en hand kvar, satte allt i obalans och jag föll med. Sen satt vi där på backen, med skidorna korsade och kom ingenvart. Skratten hördes ända till puben där ledarna intagit första ölen. Det var väl runt lunchtid...
När vi hade slagits om varmvattnet i duscharna, intagit kvällsmaten och diskuterat de senaste händelserna i Beverly Hills, var det hög tid att sova.
Agnes, i sängen under, stoppade hörlurarna i öronen och sen fick vi andra vackert lyssna medan hon sjöng denna sång, om och om igen. Om och om igen....
---
Wheatus, Teenage Dirtbag
Kvällens läsning
"Impact of Extended Written Information on Patient Anxiety and Image
Motion Artifacts During Magnetic Resonance Imagning"
Motion Artifacts During Magnetic Resonance Imagning"
Jag tror jag är student på riktigt, nu.
---
Kent, 747
För varje hjärtslag
Robyn sjunger vackert, men Anna och Annika... Så man blir lätt rörd...
---
Anna Järvinen och Annika Norlin, För Varje Hjärtslag
---
Anna Järvinen och Annika Norlin, För Varje Hjärtslag
Korridorsliv
Låt mig lägga till ett par rader, angående fenomenet korridorsboende.
Musik, till exempel. I alla rum är det tyst efter klockan elva. I alla rum förutom rummet över mig, alltså. Där bor en kille som verkar ha en stor kärlek till techno. Gärna halv ett på natten. Inatt tror jag han kombinerade det intresset med att dricka öl. Mycket öl.
Eftersom snubbens kärlek till denna märkliga musikgenre varit konstant under de dagar jag varit här, har jag nu funderat på olika aktioner för att förhindra fortsatt tortyr. En tanke stannar kvar. Ta sig in och repa alla skivor. Reeeeeeeepa. Eller är det redan gjort? Är det kanske därför det låter ta-ta-ta-ta-ta-ta, hela tiden?
---
The Hives, Tick Tick Boom
Musik, till exempel. I alla rum är det tyst efter klockan elva. I alla rum förutom rummet över mig, alltså. Där bor en kille som verkar ha en stor kärlek till techno. Gärna halv ett på natten. Inatt tror jag han kombinerade det intresset med att dricka öl. Mycket öl.
Eftersom snubbens kärlek till denna märkliga musikgenre varit konstant under de dagar jag varit här, har jag nu funderat på olika aktioner för att förhindra fortsatt tortyr. En tanke stannar kvar. Ta sig in och repa alla skivor. Reeeeeeeepa. Eller är det redan gjort? Är det kanske därför det låter ta-ta-ta-ta-ta-ta, hela tiden?
---
The Hives, Tick Tick Boom
Framme nu
Så var man då äntligen framme. Eller, ja, framme har man ju varit ett tag men då internet gett upp, försvinner man lätt. Skönt att vara tillbaka till isolationen framför skärmen, alltså.
Boendet, då? Jo, rummet är faktiskt mysigt, korridoren som jag delar med 4 andra (5 to be), likaså. Här bor:
Gustav - Går i sin pappas fotspår och studerar teknisk fysik. Även om detta inte alls är hans största intresse - det är nämligen att gå barfota och äta blodpudding - har han ändå för avsikt att fortsätta sin utbildning. Trots att han kuggat på alla tentor och missat första omtentan.
Cecilia - Åkte till Spanien för att läsa spanska, träffade sin lärare ute sista kvällen, höll kontakt via internet, där de efter ett års intensiv mail- och skypekontakt, bestämde sig för att gifta sig. Bröllopet hölls i Spanien och därefter följde ett år med ytterligare mail- och skypekontakt, då läraren flyttat till Japan. Precis hemkommen efter ett halvår i Japan, ska hon nu lära sig att tala rent. Ja, hon ska bli logoped, alltså.
Martin - Jobbar. Tydligen ganska halvhjärtat, men dock. Jobbar. Och bor i studentkorridor. Sen fyra år tillbaka...
Nils (?) - . Ingen uppfattning om denna varelse, då jag aldrig mött honom. Tydligen är han i rummet största delen av tiden, men hans ointresse av socialt utbyte, gör att han sällan ses i de gemensamma utrymmen.
Ja, vilket gäng...
---
I'm from Barcelona, We're From Barcelona
Adios amigos
Det är stilla här. Utsikten utanför bjuder inte på några nyheter - det är grått med inslag av ett par regnstänk. Lukten av nybryggt kaffe skärper sinnena och det kan behövas. I dagar har allting gått i turbofart. Effektivitet har varit nyckelordet, ändå har tiden varit knapp. Viljan att göra så mycket mer har varit stor.
Väskorna är packade och står samlade intill byrån. Ljusen är släckta, gardinerna nerpackade och musiken med Janis Joplin har tystnat.
Det är inte definitivt. Det är knappast på andra sidan jorden. Ändå. Märkligt. Och lite fjantigt melankoliskt.
Snart rullar bilen uppför grusgången. Lund, jag kommer strax.
---
The Avalanches, Since I Left You
Väskorna är packade och står samlade intill byrån. Ljusen är släckta, gardinerna nerpackade och musiken med Janis Joplin har tystnat.
Det är inte definitivt. Det är knappast på andra sidan jorden. Ändå. Märkligt. Och lite fjantigt melankoliskt.
Snart rullar bilen uppför grusgången. Lund, jag kommer strax.
---
The Avalanches, Since I Left You
Over and out.
Den stora lampan i mitten lyste fortfarande bara när den behagade, det översta låset kärvade som vanligt och utanför spelade restaurangen samma vanliga skiva, när jag stängde igen för sista gången.
Det som bara skulle vara något extra och tillfälligt, hade utvecklats till en heltidssysselsättning jag trivdes med. Goddag, goddag och smycken hit, smycken dit. Bröllop? Javisst. Dop? Födelsedag? Alla Hjärtans Dag? Underbart!
Den positiva stämningen i butiken med medelhavstemperatur blev en trevlig vana, ett trevligt tillskott i vardagen...
Men nu skulle jag alltså stänga. För sista gången. Alla papper låg prydligt samlade i en hög på skrivbordet. Överst satt en liten post it.
"Ring om det är något".
---
Laakso, My God
Det som bara skulle vara något extra och tillfälligt, hade utvecklats till en heltidssysselsättning jag trivdes med. Goddag, goddag och smycken hit, smycken dit. Bröllop? Javisst. Dop? Födelsedag? Alla Hjärtans Dag? Underbart!
Den positiva stämningen i butiken med medelhavstemperatur blev en trevlig vana, ett trevligt tillskott i vardagen...
Men nu skulle jag alltså stänga. För sista gången. Alla papper låg prydligt samlade i en hög på skrivbordet. Överst satt en liten post it.
"Ring om det är något".
---
Laakso, My God
Grammis
Bland nakenchocker, breakups och hysteribantning, står det lite om grammisgalan för alla oss som hade viktigare saker för oss än att se hela galan.
En grej, bara. Salem Al Fakir? Är det håret? Ögonen? Leendet? För inte är det väl musiken? Det verkar vara någonting jag har missat... Som vad storheten ligger i textrader som
"is this true? I walked away from you
now I just wish you could come back tomorrow
I wish that you could come back - yeaaah"
Jag fattar det inte. Inte årets manliga artist, väl?
Näe.. Winnerbäck for president. Eller i allafall grammisvinnare (årets låt i duett, räknas inte riktigt).
---
Lars Winnerbäck, "Tidvis"
En grej, bara. Salem Al Fakir? Är det håret? Ögonen? Leendet? För inte är det väl musiken? Det verkar vara någonting jag har missat... Som vad storheten ligger i textrader som
"is this true? I walked away from you
now I just wish you could come back tomorrow
I wish that you could come back - yeaaah"
Näe.. Winnerbäck for president. Eller i allafall grammisvinnare (årets låt i duett, räknas inte riktigt).
---
Lars Winnerbäck, "Tidvis"
en utflykt med syster yster
Så satte jag och syster yster oss i bilen, mot något vi hade bestämt oss för att kalla en utflykt, kanske till och med ett liitet äventyr?
Jag hade skivan hon suktat efter, men efter att ha lyssnat på låtarna x antal gånger på repeat, tyckte jag att det räckte. Hon kunde hålla med - om än, som vanligt, något motvilligt - och bytte till den andra skivan som var godkänd (resten av mina förslag underkändes, som vanligt).
Hög på socker och choklad var hon också, syster yster. Allting gick i turbofart och efter nästan fem timmar tillsammans i bil, var jag utmattad. Och det har jag alltså inte bara vindrutetorkarnas konstanta rörelse, att skylla på.
Wunderbart, var det ordet jag letade efter..?
---
Anna Järvinen, "Kan du gå"
Jag hade skivan hon suktat efter, men efter att ha lyssnat på låtarna x antal gånger på repeat, tyckte jag att det räckte. Hon kunde hålla med - om än, som vanligt, något motvilligt - och bytte till den andra skivan som var godkänd (resten av mina förslag underkändes, som vanligt).
Hög på socker och choklad var hon också, syster yster. Allting gick i turbofart och efter nästan fem timmar tillsammans i bil, var jag utmattad. Och det har jag alltså inte bara vindrutetorkarnas konstanta rörelse, att skylla på.
Wunderbart, var det ordet jag letade efter..?
---
Anna Järvinen, "Kan du gå"
som en dag i november
Det var vitt på marken, när bilen rullade ut från uppfarten. Dagen har spenderats i bilen, på väg till diverse jobbuppdrag. Karga landskap, skogslandskap, småsamhälle - en dag med full fart.
Snön försvann ganska snabbt och ersattes av regnet som envist smattrade mot vindrutan. Precis som en dag i november (eller i juli den här sommaren, för den delen) - när ska vi egentligen märka att dagarna blir längre och ljusare?
Måndag och en vecka till (första?) flyttlasset går till den nya staden. Som vanligt är jag tidsoptimist och tror att allt ska kunna fixas på ett par timmar, men verkligheten kommer ikapp (lite tidigare den här gången, som tur är) och jag inser att det är mycket som ska ordnas, men dygnet har fortfarande för få timmar. Äh, det ordnar sig.
Imorgon ska det åkas ytterligare lite bil. Då ska syster yster och jag se motorvägslandskap. Åh, så spännande.
---
Amy Winehouse, "Back To Black"
Snön försvann ganska snabbt och ersattes av regnet som envist smattrade mot vindrutan. Precis som en dag i november (eller i juli den här sommaren, för den delen) - när ska vi egentligen märka att dagarna blir längre och ljusare?
Måndag och en vecka till (första?) flyttlasset går till den nya staden. Som vanligt är jag tidsoptimist och tror att allt ska kunna fixas på ett par timmar, men verkligheten kommer ikapp (lite tidigare den här gången, som tur är) och jag inser att det är mycket som ska ordnas, men dygnet har fortfarande för få timmar. Äh, det ordnar sig.
Imorgon ska det åkas ytterligare lite bil. Då ska syster yster och jag se motorvägslandskap. Åh, så spännande.
---
Amy Winehouse, "Back To Black"
Popmatematik
Låt oss ägna en liten stund åt popmatematik, så här en timme in på det nya dygnet. Det är mycket enkelt.
Exempel: Håkan Hellström. Bra. Moneybrother. Braa. Moneybrother sjunger Håkan Hellströms Brännö Serenad - myyycket bra.
---
Håkan Hellström, "Brännö Serenad"
Exempel: Håkan Hellström. Bra. Moneybrother. Braa. Moneybrother sjunger Håkan Hellströms Brännö Serenad - myyycket bra.
---
Håkan Hellström, "Brännö Serenad"
Nyårsrapportering
Länge såg det ut att bli en mycket lugn nyårsafton, men några timmar innan det nya året, satte jag mig trots allt i en taxi och slöt upp med resten av de tävlingsinriktade vännerna. Nu skulle vi spela sällskapsspel.
Jag hamnade i samma lag som Jonas, vilket var en bra konstellation, även om man får ha överseende med att han tar åt sig äran när det går bra och skyller ifrån sig när vi möter motgångar.
När grabbarna grus började slappna av lite, lät de mig till och med få ansvar över den oh so almighty kontrollen till x-boxen för att kontrollera spelet. Det skulle de aldrig gjort. Tv-spelsanalfabet. Men det går ju alltid att starta om, inte sant?
Så kom då tolvslaget och alla skulle ut och titta på de traditionsenliga fyrverkerierna, vilket säkert är trevligt om man har termoställ och mössa. Nyårsklänningar och pumps har väl kanske aldrig varit riktiga vinterkläder.
Tur att S hade skumpa och värma sig med.
Summa summarum, ett lyckat spektakel.
---
Robyn, "Oh Baby"
Jag hamnade i samma lag som Jonas, vilket var en bra konstellation, även om man får ha överseende med att han tar åt sig äran när det går bra och skyller ifrån sig när vi möter motgångar.
När grabbarna grus började slappna av lite, lät de mig till och med få ansvar över den oh so almighty kontrollen till x-boxen för att kontrollera spelet. Det skulle de aldrig gjort. Tv-spelsanalfabet. Men det går ju alltid att starta om, inte sant?
Så kom då tolvslaget och alla skulle ut och titta på de traditionsenliga fyrverkerierna, vilket säkert är trevligt om man har termoställ och mössa. Nyårsklänningar och pumps har väl kanske aldrig varit riktiga vinterkläder.
Tur att S hade skumpa och värma sig med.
Summa summarum, ett lyckat spektakel.
---
Robyn, "Oh Baby"
Först åt jag huggorm till frukost, sen läste jag kvällspressen
.......yeah? och inte ett, heller. vill ni ha en lista..?
Säkert, "Vi kommer att dö samtidigt"
