durochmoll

Året var väl 1999 och i ett rum strax utanför Lindvallen satt vi, tre högstadietjejer och hade precis byggt upp ett altare, bestående av var sin betydelsefull personlig sak. Tillsammans hade vi vårt slutna sällskap och med det kände vi oss utomordentligt trygga.

Ja, fjällen, fjällen.. Åh, vad roligt vi hade!

Varje morgon blev vi väckta av kastrullslammer, när högsta hönset gick sin väckarrunda. Att som i vanlig ordning vända på täcket, var uteslutet - nu gällde det att vara först till frukosten som serverades.

Som nybörjare på skidor, blev jag lurad till att prova åka i en röd backe och det gick väl bra de första tio metrarna, sen gick allt åt fanders. Bland annat korsade jag skidorna och landade på huvudet. Även om detta givetvis ingick helt i min plan, såg mina kamrater en aning skrämda ut. Så jag plogade ner resten av  vägen. För deras skull, alltså. 
Kort därefter lyckades Karin och jag stoppa liften, när Karin så ädelt skulle rädda en snowboard som kom farande (eftersom hon upptäckt vilken snygg snubbe, den tillhörde). Hon tog emot den, snubblade till i ankarliften, föll av men hade en hand kvar, satte allt i obalans och jag föll med. Sen satt vi där på backen, med skidorna korsade och kom ingenvart. Skratten hördes ända till puben där ledarna intagit första ölen. Det var väl runt lunchtid...
 
När vi hade slagits om varmvattnet i duscharna, intagit kvällsmaten och diskuterat de senaste händelserna i Beverly Hills, var det hög tid att sova.
Agnes, i sängen under, stoppade hörlurarna i öronen och sen fick vi andra vackert lyssna medan hon sjöng denna sång, om och om igen. Om och om igen....



---

Wheatus, Teenage Dirtbag