durochmoll

Det var samma kulisser som mötte mig, men nya rollinnehavare och det var konstigt, märkligt, trevligt och stundtals lite skrämmande.

 

Fredag kväll gick jag med huvudet in i något som jag gjort så många gånger förr- minne som en guldfisk? Håhå jaja, snart blir man väl omyndigförklarad. Nåväl. Strandsatt var jag dock icke, ett tag senare minglade vi bland snittar och champagneglas. Ja, för inbjudna gäster då. Snittar är dock hemskt överskattat, faktiskt inte alls speciellt mättande, så framåt kvällen blev det nattamat i form av hemmagjorda kroppkakor på en ljuvlig bakgård med härligt sällskap.
Det borde vara konstnatt året runt; att allting är öppet till sena timman är varje nattugglas dröm.

På lördagen skred M & U nerför den vackra slänten och i bakgrunden av glittrande hav, stiliga svanar och träd i höstens alla möjliga färger, lovade de varandra evig kärlek och jag kan lova att inte ett öga var torrt.

 

Nu är jag så till sist tillbaka. Jag är hemma- ja ta mig tusan, riktigt hemma. Kalendern för veckan är fulltecknad och om jag inte stupar på söndag, klarar jag mycket.

Coldplay, The Scientist