durochmoll

Man lär sig av sina misstag - jo, det gör man nästan jämt. Det kan handla om allt från att inte lägga handen på den varma spisplattan, till att det tydligen inte är populärt att väcka syster 1 med glad pop. (Bägge sakerna lärde jag mig för mycket länge sedan och även om de ter sig olika, måste jag nog säga att båda två gör oooont. hrm.)
Hur som helst. Man lär sig alltså av sina misstag. Detta tycks dock helt utesluta det faktum att det inte går att spela sällskapsfilm med kvinnorna Palm, när vi är trötta och mätta.
Det märkliga är att det ofta följer samma mönster: Någon kommer på att man absolut borde spela spel under julhelgen, alla spel letas igenom och ett väl valt plockas fram. Sen börjar det. Kaoset.

Johanna somnar/pratar i telefon och vill inte bli störd. Alla sitter och väntar och frustrationen ligger och pyr (paralleller kan dras till diverse humorsketcher där kvalitetstiden är schemalagd och mycket viktig. Jag låter dock bli.)

Mamma måste fundera över varje fråga i flera antal minuter, även om det är frågor i klass med "vad heter den minsta bäcken i staden XX i norra kina...." Funderandet avslutas alltid med "Näe... Jag kan inte för mitt liv komma på det.." (vilket då syftar på att hon trots allt vet det. Egentligen).

Olivia är på ohyggligt gott humör så länge hon är i ledning, annars liknar hon en tecknad seriefigur med mörka moln över huvudet. Om hon - mot förmodan, givetvis - skulle svara fel på någon fråga är meningen "Ja, just det! Det var det jag tänkte välja..!", given när det rätta svaret läses upp.

Jag saknar tålamod. Jag vet det, men skäms lite. Detta uppenbarar sig tydligt vid spelbordet. Jag säger Pass, så fort jag hört frågan, om inte svaret direkt poppar upp. (Därefter säger mamma "Amen kom igen nu. Tänk lite! Det är inte så svårt!", vilket innebär att Johanna suckar och plockar upp mobilen och Olivia blir frustrerad när hon inser att hennes ledning är hotad.)

För övrigt var julen mys.

---

Sinnesstämning: The Good Life, "The Competition"