Men bäst var nog ändå skivan jag aldrig spelar igen
Och så var det alla sommarkvällar där under högstadietiden. När A och jag gått alla promenader och sommarkvällen gjort gräset blött, då drog vi oss inåt. Så kunde vi sitta där, A låg i sängen och stirrade upp i taket och jag gungade i hängstolen, en sådan som ser ut som en kokong som hänger från taket, ni vet.
Ibland pratade vi hela nätterna, andra gånger hördes mest "Tryck på play igen".
Sister Hazel, Your Winter
Österlen i februari
Bob Dylan, Beyond the Horizon
Söndag
Nåväl. Skolarbete, var det. Men inte riktigt än. Bara Lisa en liten stund till.
Lisa Ekdahl, Ljug för mig älskling
På en snöklädd skåneslätt
Försiktigt, försiktigt, håll till kanten, brukade mormor säga där hon cyklade bakom mig och jag suckade.
Men det var av värme hon sa det, jag vet och jag älskar verkligen min mormor för de stunderna. För sommardagarna på uterummet, när jag som liten studerade hennes skrynkliga händer och förundrades över pigmentfläckarna som mormor alltid uschade sig om. Jag tyckte alltid att de var vackra, de händerna. Unika, märkta av hårt arbete i många år, kantade av det rosa nagellackets fåfänga och med jord i nagelbanden efter dagens trädgårdsarbete.
Det var mörkt i det hus där vi på gräsmattan hjulat omkring på somrarna, i huset där tomten kom på jularna och där vi spelade kortspel med mormors vänner och jag av någon anledning ofta lyckades vinna. Och gjorde jag inte det, kunde jag få insatsen i alla fall, hade man tur uppgick potten på tolv kronor.
Skånesolen stod lågt och sken kallt över den snöklädda skåneslätten.
Jag svalde hårt.
Clayhill, Please please please let me get what i want
Alla blodpumpars dag
Den här dagen är så löjlig, så uttjatad och inte alls unik, men det kändes väl knappast som en högoddsare att jag skulle tycka det.
Det är roligt hur det köps hjärtan, choklad och fantasilösa rosor en speciell dag om året, med förhoppning om att uppnå den ideala romantiken- är det något som är oromantiskt så är det väl att ha schemalagd tid för varandra? Hur mycket mer äkta är det inte då att plötsligt känna behovet av träffas på avskild plats, bara sådär, bara för att man måste, för att man inte klarar en sekund till utan varandra?
Nåväl.
Jag är ändå glad och tacksam för all kärlek bland allt elände, annars vore det ju idioti. Glad för att det finns hjärtan som klappar för varandra.
Och allra gladast är jag nog ändå för min pappas nya hjärta.
Lars Winnerbäck, För Dig
Hur man vet att man borde stannat kvar i sängen
Loney, Dear, Saturday Waits
En sms-signal och en påminnelse
Det handlar inte om vad man har, utan vilka man har.
Mobilen gick sönder, för sjuhundraelfte gången, jag fick byta mobil och de gamla meddelandena som jag trodde var raderade sen länge, hånlog mot mig, för varje stavelse. Herregud, vad hade jag trott?
Med de nya meddelandena i friskt minne, tänkte jag; kanske förtjänar han trots allt en andra chans.
Man lär sig sin läxa, även om den tar lång tid.
El Perro Del Mar, Somebody's Baby
Det kanske borde varslas lite på SvD?
Jag borde ha packat igår, jag köpte till och med en godispåse för att bättre kunan förgylla packningstiden men...ja, påsen med godis är slut, den nya boken är utläst, men väskan är inte packad. Ett par lediga dagar, ska tillbringas i Göteborg, men först är det frukost och jag sätter nästan teet i halsen, när jag läser Per Gudmundsons recension av Mammut.
Gudmundson tycker att filmen levererat alla tankar, jag tyckte att det fanns så mycket kvar att fundera över, när sluttexterna börjar rulla. Vidare tycker han även att sensmoralen i filmen är: "yrkesarbetande kvinnor leder till otrogna män och döda barn såväl i hemmet som på arbetsplatsen."
Om så är fallet, borde kanske folkpartiet be om ännu mer pengar till skolan, nu när fördelningen mellan kvinnor/män på högskolor och universitet är 60/40. Herregud, vad skulle då hända om tio år? Fort upp på ledarsidan!
Jag sitter och gapar. Inte är det väl första april idag?
Cat Power, Empty Shell
Motionsformen 2009
OK Go, Here It Goes Again.
Hur man kan råda bot på dagen efter kvällen före
Efter en bra utekväll följer oftast en dag i lite mer stilla tempo. Eftersom lugnt tempo aldrig riktigt varit min grej, tänkte jag råda bot på detta genom att tillföra en god vätskeersättning strax innan sänggående, inte i form av de där jagärstudentochdrickermesthelatiden-tabletterna, utan någon nyttig brustablett från apoteket fick det bli.
Jag har en bisarr respekt för apotekspersonal, är övertygad om att de hört och sett en hel del, har ganska stor koll på alla Svenssons sjukdomar, vanor och intressen. Därför blir jag plötsligt övertygad om de kommer tro att jag är en av de studenter som super mest hela tiden och behöver vätskeersättning för att klara skolan, när jag står där i kön, även om jag försökte intala mig själv att personalen inte dömer någon bara baserat på ett kort möte och ett köp, när jag klev innanför dörrarna. Bah! De är ju människor de också.
Att inleda mitt köp med att förklara mig, kändes inte som ett alternativ- är det något expediten gör då, är det ju faktiskt att dra förhastade slutsatser om att det snarare är en dålig bortförklaring än just en förklaring. Så. En liten vit lögn till en person man inte ens känner så väl, det kan väl aldrig vara förkastligt? Och sen gick allt väldigt fort.
När jag gick ut därifrån och hem "till min sambo som haft vinterkräksjuka", skämdes jag från topp till tå. Så sorgligt. Att dricka cola hade varit ett smidigare sätt att slippa konfronteras med min apotekrädsla.
Håkan Hellström, Så länge du är med mig
nej, jag har inte dött...
...jag har bara tentapluggat, skrivit tenta i psykiatri, tillbringat en ljuvlig helg i underbara Köpenham, gått i skola, lagt lite schema och börjat min praktik på universitetssjukhuset.
Puh.
För övrigt hade jag nästan glömt bort denna snubben.
Hur kunde jag göra det? Nu ska jag lyssna på Forget about me, tills jag somnar. Det borde inte ta så lång tid.
Janove Ottesen, Forget about me
Vardag igen
I morgon börjar skolan igen, men det finns ingen spänd förväntan i lägenheten, mer någon slags likgiltighet och acceptans inför vardagen och rutiner. Damien Rice sjunger om baby sister och jag saknar dem, onekligen, det är det enda som är skit skit skit med att återigen ha vardag - mina systrar är alldeles för långt bort...
Damien Rice, Baby Sister
2009
2008 var på många sätt ett oroligt år.
Jag flyttade, älskade, hoppades, blev sviken och besviken, gjorde fel som jag länge kommer skämmas över, tog bra beslut som jag för alltid kommer vara stolt över, hoppades igen och däremellan levde jag loppan. Drack vin, förkunnade tal, klädde upp mig, klädde ut mig, vacklade bort och hem. Fattade beslut som skulle påverka en livstid för att därefter tänka om och tänka nytt.
Jag har förstummats, förvånats, förbannat och förundrats över svängningarna i relationer, varit tacksam för mina vänners hälsa och sörjt dem vars välmående inte varit lika självklar.
Träffat många nya vänner, förlorat den jag trodde var viktigast, upptäckt att så inte var fallet.
Det blev en ny start, där på kullen vid havet, sida vid sida med min vapendragare och älskade vän. Ett nytt år med nya chanser och utmaningar. Ett år med kärlek och respekt.
2009, jag är beredd nu.
Kristofer Åström, Yeah, Oh That's Nice
och hälften skåning
Kuststaden är visserligen ljuvlig, speciellt när solen ligger på och vinterljuset lyser in genom vardagsrumsfönstret, båtbryggan finns också kvar och är precis lika bedårande som förr, men nu, efter ett tag, spritter det i kroppen efter nya städer, lite nytt att se.
get me away from here, i'm dying.
belle and sebastian, get me away from here, i'm dying
Eh, godmorgon då.
Kanske har jag precis vaknat av något historiskt, när sängen och huset skakade igång dagen.
4,7 på richterskalan, säger Expressen, jag säger: huset på pålar stod pall, det var ju skönt.
The Sounds, Night After Night
