durochmoll

Det hela började egentligen med ett par tveksamma drinkar efter mörkrets inbrott. Tveksamma, inte i fråga om smak eller kvalitet, men tveksamma ifråga om dess existens- jag hade ju trots allt jobbat natt och var i ärlighetens namn ganska trött och borde sova, men att gå ut lockade ännu mer, jag var i bra sällskap, behövde ett bryt från vardagen och alla frågetecken. Så utgång blev det. Lund, malmö, barer och klubbar - vi fick en hel del gjort igår.

Efter en bra utekväll följer oftast en dag i lite mer stilla tempo. Eftersom lugnt tempo aldrig riktigt varit min grej, tänkte jag råda bot på detta genom att tillföra en god vätskeersättning strax innan sänggående, inte i form av de där jagärstudentochdrickermesthelatiden-tabletterna, utan någon nyttig brustablett från apoteket fick det bli.
Jag har en bisarr respekt för apotekspersonal, är övertygad om att de hört och sett en hel del, har ganska stor koll på alla Svenssons sjukdomar, vanor och intressen. Därför blir jag plötsligt övertygad om de kommer tro att jag är en av de studenter som super mest hela tiden och behöver vätskeersättning för att klara skolan, när jag står där i kön, även om jag försökte intala mig själv att personalen inte dömer någon bara baserat på ett kort möte och ett köp, när jag klev innanför dörrarna. Bah! De är ju människor de också.
Att inleda mitt köp med att förklara mig, kändes inte som ett alternativ- är det något expediten gör då, är det ju faktiskt att dra förhastade slutsatser om att det snarare är en dålig bortförklaring än just en förklaring. Så. En liten vit lögn till en person man inte ens känner så väl, det kan väl aldrig vara förkastligt? Och sen gick allt väldigt fort.
När jag gick ut därifrån och hem "till min sambo som haft vinterkräksjuka", skämdes jag från topp till tå. Så sorgligt. Att dricka cola hade varit ett smidigare sätt att slippa konfronteras med min apotekrädsla.

Håkan Hellström, Så länge du är med mig