durochmoll

Det var nästan att jag inte hittade fram, vi brukade trots allt nå staden från ett annat håll, men till sist svängde vi höger, in på vägen jag cyklat på som liten, på sommaren, på utflykter av alla dess slag.
Försiktigt, försiktigt, håll till kanten, brukade mormor säga där hon cyklade bakom mig och jag suckade.
Men det var av värme hon sa det, jag vet och jag älskar verkligen min mormor för de stunderna. För sommardagarna på uterummet, när jag som liten studerade hennes skrynkliga händer och förundrades över pigmentfläckarna som mormor alltid uschade sig om. Jag tyckte alltid att de var vackra, de händerna. Unika, märkta av hårt arbete i många år, kantade av det rosa nagellackets fåfänga och med jord i nagelbanden efter dagens trädgårdsarbete.

Det var mörkt i det hus där vi på gräsmattan hjulat omkring på somrarna, i huset där tomten kom på jularna och där vi spelade kortspel med mormors vänner och jag av någon anledning ofta lyckades vinna. Och gjorde jag inte det, kunde jag få insatsen i alla fall, hade man tur uppgick potten på tolv kronor.

Skånesolen stod lågt och sken kallt över den snöklädda skåneslätten.

Jag svalde hårt.

Clayhill, Please please please let me get what i want