durochmoll

Jag är väl bland de sista i Sverige att läsa någon av Stieg Larssons böcker, men när jag nu börjat på  Män som hatar kvinnor, kan jag bara instämma i vad som tidigare sagts av bildade kultursvenskar. Mannen vet hur han ska skriva för att fånga läsare..! Mycket läsvärd!

Vaknar i tron om att det är fredag och näst sista arbetsdagen idag, men slås strax därefter av att så inte är fallet. Typiskt. Därefter välter jag ut kaffemuggen, svär en ramsa av ihopsatta ord som aldrig kommer platsa i svenska akademins ordlista, slår i tån i soffan och stapplar iväg till jobbet.
I kön till frukostmackan står en stor snubbe framför. Han verkar till att ta god tid på sig och när jag för ett ögonblick funderar över om jag kanske skulle ta och bara svänga förbi honom, som hastigast - jag vet ju trots allt vad jag ska ha, då kan det väl knappast vara att tränga sig!? - vänder han sig om och tittar på kön som bildats bakom honom.

Bra, tänker jag, nu förstod han att det var dags att lägga på ett kol. Men icke. Efter en liten stund (jaja, det var inte länge, men till mitt försvar kan sägas att det alltid känns längre att vänta när man är hungrig) har han bestämt sig och han beställer. På engelska. Aha! Snubben är från England!! Tur att jag inte försökte passera - engelsmän är som galna när det gäller att köa och hålla sin plats.

---

Sinnesstämning: KT Tunstall, "Suddenly I See"