durochmoll

Hon kom till sist, min vän. Med väskan över axeln stapplade hon in någon timme försent. Men jag är inte förvånad. Absolut inte irriterad eller besviken, nej jag ler bara lite åt den andan i halsen hon har, när hon kliver innanför dörren.
Vi satte oss ner, det var mycket som behövde diskuteras och nu var det dags.
Vinden blåste hårt i fönsterna på balkongen. Vi gissade på att det var förändringens vindar och stängde snabbt. För vindarna var kyliga och innan vi släppte in dem genom lägenheten fattades beslut om att vi skulle stålsätta oss. Mot vad?, kanske ni undrar. Det saknar vi svar på. Men förändringens vindar har olika temperatur och med goda förberedelser kan vi vara beredda på vad som helst. Den här gången ska ingen storm få riva vår mur, inte ens rucka på den en aning.
Målet är att stå stadigt på båda benen, rak i ryggen och näsan en liten aning i vädret. Om resultatet sen blir att vi hoppar gatorna fram på ett ben, försöker hålla balansen och därför tittar ömsom ner i marken, ömsom rakt fram, har vi i alla fall gett det ett försök.
Det är inte så illa.

---

Sinnesstämning: CajsaStina Åkerström, "Det Kommer En Vind"