En saknad promenad

Det var länge sen jag hälsade på dem, men idag blev det äntligen av.
Trädgården var lummig efter allt regn och lika obligatoriskt som kaffet och bullarna, var meningar som avslutades med "...men det hade du vetat, om du hälsat på mer ofta".
Det dåliga samvetet gjorde sig påmint och krävde att jag tog en lång promenad. Det blev favoritrundan som varit saknad under så lång tid... Grusgången var fortfarande lika nertrampad, bastun hade kvar vrårna och längst ut på båtbryggan fanns frihetskänslan kvar, när vågorna slog mot betongen och jag slog mig ner på den ostadiga bänken och begrundade.
Han är inte vacker, där han sitter bredvid, min vän fundersamheten. Kunde jag, skulle jag ge honom en hård knuff ner i havet. Det ska jag också, men tills den dagen kommer, begrundas allt det vackra, det stilla och det melankoliska ifrån en plats där vinden tar tag i håret, tar andan ur en och lämnar sinnet med plats för nya intryck.

Det blev utan musik i hörlurarna idag. Plats fanns bara för en människas tankar.

---

Sinnesstämning: Lisa Ekdahl, "Den stora ensamheten"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0