De blåa bärens charm
Det är likadant varje år, varje triathlonlördag på Krokusvägens station. Vi står där och ser på när människorna springer förbi, den ena mer utmattad än den andra och vi kommenterar hur spännande och utmanande det hade varit att ställa upp och testa sina egna gränser. Ja, det är alltid likadant. På söndagen kommer verkligheten ikapp och det blir inte någon tidig simtur, inte heller någon längre löparrunda eller cykeltur.
Men mycket frisk luft blev det i allafall. P och jag, drog oss till skogen för att plocka blåbär och indeed - mycket blåbär blev det! Det börjar (även där, varje gång) med entusiasm och glada hejarrop, men efter ett tag kommer verkligheten ikapp och myggens närvaro blir påtaglig, ryggen och fotsulorna känns av och det är inte utan att man längtar till den mjuka soffan. Men när lådan är fylld med de små blåa bären som smakar bra med vaniljglass, förstår man att det faktiskt värt mödan.
---
Sinnesstämning: Belle and Sebastian, "The Blues Are Still Blue"
Men mycket frisk luft blev det i allafall. P och jag, drog oss till skogen för att plocka blåbär och indeed - mycket blåbär blev det! Det börjar (även där, varje gång) med entusiasm och glada hejarrop, men efter ett tag kommer verkligheten ikapp och myggens närvaro blir påtaglig, ryggen och fotsulorna känns av och det är inte utan att man längtar till den mjuka soffan. Men när lådan är fylld med de små blåa bären som smakar bra med vaniljglass, förstår man att det faktiskt värt mödan.
---
Sinnesstämning: Belle and Sebastian, "The Blues Are Still Blue"
Kommentarer
Trackback
