För exakt ett år sen..
För exakt ett år sen somnade jag som en stock, runt den här tiden. Dagen innan Alla Hjärtans Dag, innebar full fart i butiken med medelhavstemperatur. Paren som tyckte de fått en kanonidé att förlova sig den 14e februari (inget dömande angående den fantasin, inte!) skulle alla hämta ut sina ringar, männen med kostymerna och vattenkammat hår ville ha silverhalsband - och det lilla setet som man fick köpa till för 19:-, när man handlade för över 100:- - till frun och småkillarna gick minst fyra varv kring alla bijouterier innan de till sist bestämt sig för vilket halsband med glitter, de skulle välja till sin stora kärlek.
Alla presenter skulle varsamt slås in och ett stort hjärta skulle sättas på toppen. Oavsett ålder.
Morgondagen är ledig. Eller ledig och ledig, förresten, men åtminstone föreläsningsfri. Vi skulle pyssla om varandra, sas det. Jag ska köpa lösgodis och se fram emot att i alla fall en syster yster snart dyker upp på en station nära mig.
---
Jack Penate, Have I Been a Fool
Jag vill också ha sol!
I lördags gick tävlingen som engagerar hela Sverige, av stapeln. För ovanlighetens skull, satt jag faktiskt i soffan och försökte engagera mig.
Med magen full av tacos och lösgodis, bestämde jag mig när mörkret sedan länge fallit, att dra mig hemåt på cykel. Vet ni vad det kostar att cykla utan ljus, efter mörkrets inbrott? Tusen spänn. Gustav har i en och en halv dag informerat mig om vad man kan göra för tusen spänn. En himla massa saker, visar det sig. Se där, ja..
---
Snook, Inga Problem
Vårdag i Lund
På med träningsskorna, pluggandet får ligga på sidan ett tag. Gränderna är lika smala som alltid, men vackrare än vanligt när solen belyser de röda tegelfasaderna.
Jag möter tonårspojkarna där alla ser mer eller mindre likadana ut, med skinnjackor och frisyrgelé, ser mannen som bor mitt emot kyssa sin frus panna, där de går längre fram, hand i hand längs kullerstenarna och barnen har plockat fram hopprepen och hoppar med stor entusiasm på den annars folktomma baksidan av skolan.
Vår, vår, vår.
---
The 1900s, When I Say Go
Ni vet vad det är för dag idag, va?
---
Lars Winnerbäck, "Åt Samma Håll"
Komplicerad adress
| För fjärde gången ringer jag till adressändring och nu börjar jag till och med lära mig knappvalen utantill. "Välkommen till adressändring. Gäller det en redan gjord beställning, tryck.....1...1...1" Det är lite märkligt. Jag har en adress som inte fungerar. Förra gången jag ringde, var ett mycket märkligt samtal: Jag: "Och så bor jag inte på 4T" Han: "Nähä... Inte? Säkert? Det står så i våra papper" Jag: "---" Fjärde samtalet idag, alltså. Och hur gick det? Jag kommer få ett inbetalningskort hemskickat med fel adress, då det inte går att ändra till min ytterst komplicerade adress, i datorn. På inbetalningskortet ska jag kryssa över den felaktiga adressen, skriva min rätta bredvid och skicka in pappret. Sen skrivs den in manuellt. Jag: "Men manuellt? Kan inte DU skriva in den nu?" Han: "Eh... Näe... Det kommer ett inbetalningskort" Givetvis. --- The Guild, The Curse |
På söndagen var han nog väldigt törstig
Alla pratade så fint om det akademiska livet, innan jag flyttade söderut. Middagar i vackra klänningar och spontana, djupa samtal om kärleken och världsfreden. Pah! Det måste ha varit en annan stad de talade om, för Lund är lite som att förflytta sig till högstadietiden, alternativt gymnasiet. "Har du hört om ditten och datten? Om hon och han som gick hem tillsammans - är de inte båda förlovade på var sina håll? Om hon som sprang ut i bara klänningen för att hinna med bussen och glömde kvar alla värdesaker i baren?" Och så vidare.
|
På besök i kuststaden
| Jag vet att det har varit dålig uppdatering på bloggen. Märkligt kanske, för just nu har jag så mycket att berätta, men det är också min bortförklaring. Jag har helt enkelt inte hunnit. Plugg, plugg, plugg. Och lite sociala aktiviteter, såklart. Träffade barndomsvännens mamma igår, när jag för ett ögonblick besökte Kalmar. Jo, det är sant. Två veckor, sen blev det besök i kuststaden. Men jag har mina bortförklaringar - det är säkert. Hursomhelst. Barndomsvännens mamma säger "Men har inte du flyttat? För typ två veckor sen? Du kan inte vara hemma varannan helg, det förstår du väl?" Jag nickade, tackade för det goda rådet och fortsatte min promenad. Snart blir det avfärd tillbaka. Hem? Kanske. --- Hello Saferide, The Quiz |
Bortskänkes: Granne med slagborr
Om det var vårdag i Lund igår, är det en jävla höstdag här idag. Regn och grått, grått, grått. Jag som tyckte att den färgen räckte som modefärg - himlen klär liksom bättre i blått...
Efter att på hemvägen svurit fjorton kvarter i sträck - för att påsen med alla matvaror sprack och jag var tvungen att leda hem cykeln, samtidigt som jag bar på tunga skolböcker och diverse matvaror - lagat mat, diskat, spenderat lite tid i telefon och försökt komma överens med adressändring om vilken adress jag bor på, tänkte jag nu läsa det sista för kvällen.
Då sätter grannen över igång med att borra. I betongvägg. Kvart i elva? Nåja, det får väl ändå ses som framsteg - igår borrades runt halv tolv på natten.
---
Foo Fighters, Times like these
Söndag igen.
Gräset som igår låg slickat längs marken av den starka vinden, hade rest sig och stod liksom vi och sökte solen. För det var vår i luften i Lund idag. Ja, inte så att jackan åkte av, men väl i solen stannade vi upp och lät solens strålar möta våra vinterbleka ansikten. Det var länge sen.
Till söndagens korridorsmöte bakades sagolikt goda cookies och med ett stort glas mjölk till, tror jag att alla mådde ganska bra.
Imorgon är måndag igen. Det blir lätt det efter söndag, tänker ni och det är ju i och för sig mycket riktigt. Ändå vänjer jag mig aldrig vid olustkänslan av söndagsångest.
---
Elin Sigvardsson, Stupid Sunday Song
Fjällen
Ja, fjällen, fjällen.. Åh, vad roligt vi hade!
Varje morgon blev vi väckta av kastrullslammer, när högsta hönset gick sin väckarrunda. Att som i vanlig ordning vända på täcket, var uteslutet - nu gällde det att vara först till frukosten som serverades.
Som nybörjare på skidor, blev jag lurad till att prova åka i en röd backe och det gick väl bra de första tio metrarna, sen gick allt åt fanders. Bland annat korsade jag skidorna och landade på huvudet. Även om detta givetvis ingick helt i min plan, såg mina kamrater en aning skrämda ut. Så jag plogade ner resten av vägen. För deras skull, alltså.
Kort därefter lyckades Karin och jag stoppa liften, när Karin så ädelt skulle rädda en snowboard som kom farande (eftersom hon upptäckt vilken snygg snubbe, den tillhörde). Hon tog emot den, snubblade till i ankarliften, föll av men hade en hand kvar, satte allt i obalans och jag föll med. Sen satt vi där på backen, med skidorna korsade och kom ingenvart. Skratten hördes ända till puben där ledarna intagit första ölen. Det var väl runt lunchtid...
När vi hade slagits om varmvattnet i duscharna, intagit kvällsmaten och diskuterat de senaste händelserna i Beverly Hills, var det hög tid att sova.
Agnes, i sängen under, stoppade hörlurarna i öronen och sen fick vi andra vackert lyssna medan hon sjöng denna sång, om och om igen. Om och om igen....
---
Wheatus, Teenage Dirtbag
Kvällens läsning
Motion Artifacts During Magnetic Resonance Imagning"
Jag tror jag är student på riktigt, nu.
---
Kent, 747
För varje hjärtslag
---
Anna Järvinen och Annika Norlin, För Varje Hjärtslag
Korridorsliv
Musik, till exempel. I alla rum är det tyst efter klockan elva. I alla rum förutom rummet över mig, alltså. Där bor en kille som verkar ha en stor kärlek till techno. Gärna halv ett på natten. Inatt tror jag han kombinerade det intresset med att dricka öl. Mycket öl.
Eftersom snubbens kärlek till denna märkliga musikgenre varit konstant under de dagar jag varit här, har jag nu funderat på olika aktioner för att förhindra fortsatt tortyr. En tanke stannar kvar. Ta sig in och repa alla skivor. Reeeeeeeepa. Eller är det redan gjort? Är det kanske därför det låter ta-ta-ta-ta-ta-ta, hela tiden?
---
The Hives, Tick Tick Boom
Framme nu
Så var man då äntligen framme. Eller, ja, framme har man ju varit ett tag men då internet gett upp, försvinner man lätt. Skönt att vara tillbaka till isolationen framför skärmen, alltså.
Boendet, då? Jo, rummet är faktiskt mysigt, korridoren som jag delar med 4 andra (5 to be), likaså. Här bor:
Gustav - Går i sin pappas fotspår och studerar teknisk fysik. Även om detta inte alls är hans största intresse - det är nämligen att gå barfota och äta blodpudding - har han ändå för avsikt att fortsätta sin utbildning. Trots att han kuggat på alla tentor och missat första omtentan.
Cecilia - Åkte till Spanien för att läsa spanska, träffade sin lärare ute sista kvällen, höll kontakt via internet, där de efter ett års intensiv mail- och skypekontakt, bestämde sig för att gifta sig. Bröllopet hölls i Spanien och därefter följde ett år med ytterligare mail- och skypekontakt, då läraren flyttat till Japan. Precis hemkommen efter ett halvår i Japan, ska hon nu lära sig att tala rent. Ja, hon ska bli logoped, alltså.
Martin - Jobbar. Tydligen ganska halvhjärtat, men dock. Jobbar. Och bor i studentkorridor. Sen fyra år tillbaka...
Nils (?) - . Ingen uppfattning om denna varelse, då jag aldrig mött honom. Tydligen är han i rummet största delen av tiden, men hans ointresse av socialt utbyte, gör att han sällan ses i de gemensamma utrymmen.
Ja, vilket gäng...
---
I'm from Barcelona, We're From Barcelona
Adios amigos
Väskorna är packade och står samlade intill byrån. Ljusen är släckta, gardinerna nerpackade och musiken med Janis Joplin har tystnat.
Det är inte definitivt. Det är knappast på andra sidan jorden. Ändå. Märkligt. Och lite fjantigt melankoliskt.
Snart rullar bilen uppför grusgången. Lund, jag kommer strax.
---
The Avalanches, Since I Left You
Over and out.
Det som bara skulle vara något extra och tillfälligt, hade utvecklats till en heltidssysselsättning jag trivdes med. Goddag, goddag och smycken hit, smycken dit. Bröllop? Javisst. Dop? Födelsedag? Alla Hjärtans Dag? Underbart!
Den positiva stämningen i butiken med medelhavstemperatur blev en trevlig vana, ett trevligt tillskott i vardagen...
Men nu skulle jag alltså stänga. För sista gången. Alla papper låg prydligt samlade i en hög på skrivbordet. Överst satt en liten post it.
"Ring om det är något".
---
Laakso, My God
Grammis
En grej, bara. Salem Al Fakir? Är det håret? Ögonen? Leendet? För inte är det väl musiken? Det verkar vara någonting jag har missat... Som vad storheten ligger i textrader som
"is this true? I walked away from you
now I just wish you could come back tomorrow
I wish that you could come back - yeaaah"
Näe.. Winnerbäck for president. Eller i allafall grammisvinnare (årets låt i duett, räknas inte riktigt).
---
Lars Winnerbäck, "Tidvis"
en utflykt med syster yster
Jag hade skivan hon suktat efter, men efter att ha lyssnat på låtarna x antal gånger på repeat, tyckte jag att det räckte. Hon kunde hålla med - om än, som vanligt, något motvilligt - och bytte till den andra skivan som var godkänd (resten av mina förslag underkändes, som vanligt).
Hög på socker och choklad var hon också, syster yster. Allting gick i turbofart och efter nästan fem timmar tillsammans i bil, var jag utmattad. Och det har jag alltså inte bara vindrutetorkarnas konstanta rörelse, att skylla på.
Wunderbart, var det ordet jag letade efter..?
---
Anna Järvinen, "Kan du gå"
som en dag i november
Snön försvann ganska snabbt och ersattes av regnet som envist smattrade mot vindrutan. Precis som en dag i november (eller i juli den här sommaren, för den delen) - när ska vi egentligen märka att dagarna blir längre och ljusare?
Måndag och en vecka till (första?) flyttlasset går till den nya staden. Som vanligt är jag tidsoptimist och tror att allt ska kunna fixas på ett par timmar, men verkligheten kommer ikapp (lite tidigare den här gången, som tur är) och jag inser att det är mycket som ska ordnas, men dygnet har fortfarande för få timmar. Äh, det ordnar sig.
Imorgon ska det åkas ytterligare lite bil. Då ska syster yster och jag se motorvägslandskap. Åh, så spännande.
---
Amy Winehouse, "Back To Black"
Popmatematik
Exempel: Håkan Hellström. Bra. Moneybrother. Braa. Moneybrother sjunger Håkan Hellströms Brännö Serenad - myyycket bra.
---
Håkan Hellström, "Brännö Serenad"
