Lita på att det alltid finns en varm hand att hålla i
Det är lätt att hålla sig för skratt när vardagen mest består av anatomiska och fysiologiska termer. När kalendern är fulltecknad och lite mer därtill är det lätt att få upp pulsen och jag har förstått att det finns vissa som drabbas av panik. Inte jag. Jag älskar fulltecknade veckor! Att ha på gränsen till lite för mycket att göra gör mig mer effektiv, sporrar mig till bättre resultat, det händer saker hela tiden - i love it.
Utöver en fulltecknad kalender fick jag igår besök från kuststaden. J hade varit i skånetrakten och jag ska nu härbärgera min gamle kamrat i ett par dagar och det är verkligen en guldkant på tillvaron att få sällskap vid frukostbordet. Lite sega på morgonen som vi bägge två är, utbyts inte många ord, men vi delar upp DN mellan oss, hummar lite, skrattar till ibland och läser högt när vi stöter på något som den andre bara måste lyssna till.
Det är något speciellt med gamla vänner. Att aldrig ta dem för givet, men alltid lita på att de finns där, aldrig behöva fundera eller analysera över varför de inte svarar på sms, veta att ens plats alltid finns kvar oavsett nya pojk-/ flickvänner.
Med gamla vänner blir det aldrig en börda att svara i telefon när någon behöver relationsråd halv fyra en lördagsnatt, aldrig något jobbigt att ta sig över Sveriges landskapsgränser för att umgås i ett par dagar och man är utan problem djurvakt till även de mest otänkbara små sällskapsdjur, minst ett par gånger per år.
Men tiden räcker inte alltid till, jag vet, och det verkar vara så lätt att bli jäktad för ingenting. Då är det ganska skönt att plocka upp sin kalender, inse att även nästa vecka må vara fulltecknad, men att för närvarande finns tid för småprat, vindrickande, goda råd och en hel del skratt.
Det är minsann inte så illa. Nej, det är underbart.
Cornelis Vreeswijk, Märk hur vår skugga
Utöver en fulltecknad kalender fick jag igår besök från kuststaden. J hade varit i skånetrakten och jag ska nu härbärgera min gamle kamrat i ett par dagar och det är verkligen en guldkant på tillvaron att få sällskap vid frukostbordet. Lite sega på morgonen som vi bägge två är, utbyts inte många ord, men vi delar upp DN mellan oss, hummar lite, skrattar till ibland och läser högt när vi stöter på något som den andre bara måste lyssna till.
Det är något speciellt med gamla vänner. Att aldrig ta dem för givet, men alltid lita på att de finns där, aldrig behöva fundera eller analysera över varför de inte svarar på sms, veta att ens plats alltid finns kvar oavsett nya pojk-/ flickvänner.
Med gamla vänner blir det aldrig en börda att svara i telefon när någon behöver relationsråd halv fyra en lördagsnatt, aldrig något jobbigt att ta sig över Sveriges landskapsgränser för att umgås i ett par dagar och man är utan problem djurvakt till även de mest otänkbara små sällskapsdjur, minst ett par gånger per år.
Men tiden räcker inte alltid till, jag vet, och det verkar vara så lätt att bli jäktad för ingenting. Då är det ganska skönt att plocka upp sin kalender, inse att även nästa vecka må vara fulltecknad, men att för närvarande finns tid för småprat, vindrickande, goda råd och en hel del skratt.
Det är minsann inte så illa. Nej, det är underbart.
Cornelis Vreeswijk, Märk hur vår skugga
Kommentarer
Postat av: ia
på tal om att inte kunna sova. idag skyller jag på fullmånen i england, tror att den är starkare här än hemma, för jag har inte sovit en enda stund i natt. suck. men, men. är faktiskt inte ens frustrerat trött - tänkte att jag skulle ta och göra lite skolarbete under tiden istället. börjar inte skolan förrän om ca 4 timmar. hej svejs.
Trackback
