durochmoll

Jag har verkligen grunnat på varför den här krönikan irriterade mig så gruvligt. Jag förstår mycket väl syftet med krönikan - mjuka killar är bra killar, bla bla bla och det är väl fint på alla sätt och vis, ändå så var det något lätt irriterande över den.
Efter en del hobbyanalyserande, tror jag nog det var följande meningar:

" Och det går väl an. När man är sexton. När man är ung och dum kan man passa på att göra allt det där idiotiska som man varnar sina barn för senare i livet. Träffa elaka killar som brölar, dricka häxblandning från barskåpet och snatta på Hennes & Mauritz. Men sedan är det dags att växa upp."

Jaja. Kanske ska krönikan inte överanalyseras, kanske menade hon inget djupare med den sista meningen, men jag tycker nog ändå att det finns något att fundera på. Den allmänna, ofta outtalade inställningen om att "man får skärpa sig, annars skylla sig själv" - och jag blir åh, så trött.
Snubbar som beter sig illa borde straffas. Hårt. De kvinnor som råkar illa ut, borde stöttas. Mycket.
De som tror att det sker idag, borde tänka om. Grundidén finns där - visst ska de utsatta få hjälp, men i realiteten nås inte målen.
Och utan att gå djupare in på det - det är inte kvinnans fel. Ever. Det är snubbarna som borde växa upp.
Och jag samlar för övrigt på Royal Grafton.

David & the Citizens, Someday