Frisörskräck
Varje morgon, på väg till jobbet, ser jag en av de lokala frisörerna redan är igång med sitt arbete, alternativt sitter utanför på bänken med morgoncigaretten. Oavsett vilket, går munnen i ett och jag tänker att hon måste vara en av de absolut mest uppdaterade när det gäller stans skvaller.
Min rädsla för frisörers kreativitet är väl grundad. Jag har - en aning motvilligt - provat rött hår, kort hår, gråaktigt skimmer (som för all del blev en bra blond färg senare), überkort lugg och diverse andra påhitt.
Senaste gången jag hälsade på min vän i Marocko, övertalade hon mig att gå och klippa mig hos en av Paris främsta frisörer, som under den delen av året bodde i en flott lägenhet i kuststaden.
Visst, tänkte jag. Klart man ska passa på.
Jag förklarade noga för frisören, med min vän som tolk, hur jag ville ha frisyren och visst, det skulle inte bli något problem. Lite uppklippt, snelugg och slingor. No probs.
Klipp, klipp, klipp. Arabiska, arabiska, arabiska. Jag hade för länge sen gett upp att hänga med i konversationen och lät istället ögonen vila på någon tidning med uppdateringar i det senaste skvallret av marockanska b-skådisar, när jag tittade upp och möttes av en bild av en nittiotalsfrisyr med helllugg à la elva år.
All min solbränna la sig på två sekunder och jag antog en mer vit-grå färg i ansiktet.
Numera låter jag endast en frisör sätta sina flinka fingrar i mitt hår. Same old, same old, med någon utsvävning i form av snälla pager eller liknande emellanåt. Det är tillräcklig spänning.
---
Sinnesstämning: Ane Brun, "What I Want"
Min rädsla för frisörers kreativitet är väl grundad. Jag har - en aning motvilligt - provat rött hår, kort hår, gråaktigt skimmer (som för all del blev en bra blond färg senare), überkort lugg och diverse andra påhitt.
Senaste gången jag hälsade på min vän i Marocko, övertalade hon mig att gå och klippa mig hos en av Paris främsta frisörer, som under den delen av året bodde i en flott lägenhet i kuststaden.
Visst, tänkte jag. Klart man ska passa på.
Jag förklarade noga för frisören, med min vän som tolk, hur jag ville ha frisyren och visst, det skulle inte bli något problem. Lite uppklippt, snelugg och slingor. No probs.
Klipp, klipp, klipp. Arabiska, arabiska, arabiska. Jag hade för länge sen gett upp att hänga med i konversationen och lät istället ögonen vila på någon tidning med uppdateringar i det senaste skvallret av marockanska b-skådisar, när jag tittade upp och möttes av en bild av en nittiotalsfrisyr med helllugg à la elva år.
All min solbränna la sig på två sekunder och jag antog en mer vit-grå färg i ansiktet.
Numera låter jag endast en frisör sätta sina flinka fingrar i mitt hår. Same old, same old, med någon utsvävning i form av snälla pager eller liknande emellanåt. Det är tillräcklig spänning.
---
Sinnesstämning: Ane Brun, "What I Want"
Kommentarer
Postat av: Jossan
Jag saknar min frisör!! Hon visste precis hur jag ville ha det.
Jag räknar ner till den 24 okt, då är stressen slut för den här läsperioden. KRAM!!!!
Trackback
