Flygplatsinferno
London.
Jorå, jag blev till sist insläppt i landet - vem tusan hade trott att bara för man hade ett par ml för mycket av ansiktsprodukter åkte man dit. Håhåjaja.. Fick till mitt förtret lämna mina fina produkter tillsammans med surtanten och snällt knata på.
Väl framme regnade det glatt och vi undrade hur faaan vi hade kunnat glömma allt vad paraply och regnjacka heter. Jag gissar på att vi ser ut som dränkta katter på varenda foto.
Nej, nu ska vi inte överdriva. Det var alldeles snustorrt i London Eye och Madame Tussauds. Och visst lyste solen, när vi så småningom åkte till flygplatsen på väg hem...
På vägen hem hade jag ju givetvis noggrant packat handbagaget efter konstens alla regeler - för inte tusan vill man bli stoppad i kontrollen igen. Det är ju så oerhört genant. Allt vänds in och ut på, samtidigt som alla i kön bakom nyfiket stirrar för att uppdatera sig om vad som händer. Om jag nu skulle vara en terrorist, vill de ju naturligtvis ha sett allt från första parkett. Givet.
Ja, jo, i alla fall.. Jag packade väskan minutiöst och var väl medveten om att jag inte kunde ha med vattenflaskan igenom. Men bara dricka lite till. Lite till. Oj hoppsan, var vi redan framme? Ojojoj, upp med passet, ner med flaskan, upp med allt på bandet. Oj. Glömde jag flaskan? Here we go again...
Tydligen har jag ett ansikte som direkt för tankarna till terrorister, för denna gången nöjde sig inte flygpersonalen med att bara titta igenom min väska. Nejdå. Den här gången skulle alla även alla sminkprodukter för följa med herr flygkontrollant till ett bord längre bort för att testas. Samtidigt som väskan återigen gicks igenom. Och vattenflaskan beslagstogs.
Sist men inte minst skulle skorna av, scannas och jag promenera genom ytterligare säkerhetskontroller. Allt medan systrarna stod på andra sidan och ropade "Kolla terroristen" på Sven Melander-skånska. Så gulligt.
I alla fall, mina vänner, kan ni nu vara säkra på att jag är 100% drogfri. Tryggt va!?
Snart åker jag igen. Kanske känner de igen mej och låter mig glatt passera? Inte?
---
Sinnesstämning: Maia Hirasawa, "And I found This Boy"
Jorå, jag blev till sist insläppt i landet - vem tusan hade trott att bara för man hade ett par ml för mycket av ansiktsprodukter åkte man dit. Håhåjaja.. Fick till mitt förtret lämna mina fina produkter tillsammans med surtanten och snällt knata på.
Väl framme regnade det glatt och vi undrade hur faaan vi hade kunnat glömma allt vad paraply och regnjacka heter. Jag gissar på att vi ser ut som dränkta katter på varenda foto.
Nej, nu ska vi inte överdriva. Det var alldeles snustorrt i London Eye och Madame Tussauds. Och visst lyste solen, när vi så småningom åkte till flygplatsen på väg hem...
På vägen hem hade jag ju givetvis noggrant packat handbagaget efter konstens alla regeler - för inte tusan vill man bli stoppad i kontrollen igen. Det är ju så oerhört genant. Allt vänds in och ut på, samtidigt som alla i kön bakom nyfiket stirrar för att uppdatera sig om vad som händer. Om jag nu skulle vara en terrorist, vill de ju naturligtvis ha sett allt från första parkett. Givet.
Ja, jo, i alla fall.. Jag packade väskan minutiöst och var väl medveten om att jag inte kunde ha med vattenflaskan igenom. Men bara dricka lite till. Lite till. Oj hoppsan, var vi redan framme? Ojojoj, upp med passet, ner med flaskan, upp med allt på bandet. Oj. Glömde jag flaskan? Here we go again...
Tydligen har jag ett ansikte som direkt för tankarna till terrorister, för denna gången nöjde sig inte flygpersonalen med att bara titta igenom min väska. Nejdå. Den här gången skulle alla även alla sminkprodukter för följa med herr flygkontrollant till ett bord längre bort för att testas. Samtidigt som väskan återigen gicks igenom. Och vattenflaskan beslagstogs.
Sist men inte minst skulle skorna av, scannas och jag promenera genom ytterligare säkerhetskontroller. Allt medan systrarna stod på andra sidan och ropade "Kolla terroristen" på Sven Melander-skånska. Så gulligt.
I alla fall, mina vänner, kan ni nu vara säkra på att jag är 100% drogfri. Tryggt va!?
Snart åker jag igen. Kanske känner de igen mej och låter mig glatt passera? Inte?
---
Sinnesstämning: Maia Hirasawa, "And I found This Boy"
Kommentarer
Trackback
