Ursäkta röran, jag bygger om.
Bygger upp. Bygger nytt.
Jag tror nästan det börjat skymma när jag äntligen gör något vettigt. Det har varit en sådan dag idag. En ledig dag. Min vän tycker det är bra, hon påstår att jag ju ändå mest springer runt och stimmar. Jobb, jobb, jobb. Med det är så jag fungerar. Fullt ös. Jag gör allt jag kan för att sekundvisaren ska ticka på snabbare, så jag plötsligt kan stå där en dag och känna lyckan från hårfästet, ner till fotknölarna.
Det går sådär. Sekunderna känns som minuter och inte ens de mest intensiva ögonkasten, får min telefon att ringa. Det finns en speciell tystnad när samtal uteblir.
Men det är så det blir. Det har jag ju själv sagt. För jag har ju bestämt mig. Eller hur? Eller? Känslan av ensamhet drar intellektet vid näsan och osäkerheten ansluter sig som en tredje part.
Det var en onsdag när jag trodde att jag bestämt mig.
Det är tisdag nu. Så mycket senare. Och jag är fortfarande förtvivlat förvirrad.
---
Sinnesstämning: Cat Power, "Crying, Waiting, Hoping"
