Filmtips

C ringde och berättade att folkets bio visade This Is England och frågade om jag ville följa med. "Givetvis", svarade jag.
Det är underbart när man kan addera nya filmupplevelser till foldern för "bland de bästa filmerna jag sett".
I slutet spelade Clayhill sin version av Please. Jag fick gåshud och tror att ögat blev en aning fuktigt. På två sekunder flyttades jag tillbaka i tiden. Till en fåtölj, en fårskinnsfäll och ett par hörlurar. Lyssnandes igen och igen. Fasen också.

Och just det. Om ni vill lyssna på den magiska låten, kan ni göra det här.

---

Sinnesstämning: Clayhill, "Please"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0