durochmoll

Det är söndag och jag älskar det jag ser, när jag gluttar på gardinen.

Kallt, vitt på marken och grå himmel.
Söndag innebär vila och hela byn är införstådda i detta. Ingen stress, inget onödigt körande fram och tillbaka. Tystnaden utanför är påtaglig och jag förundras faktiskt att det kan kännas så långt ute i ingenstans när det bara är en kort liten avstickare.

Jag ligger kvar en stund. Har inget att skynda till, ingen tid att passa. Visst brukar det alltid uppenbara sig under dagen, de där måstena, men för stunden loggar jag in, ser klart programmet jag började titta på för ett tag sen. Det är ett kvinnoporträtt, en dokumentär, en biografi i rörlig bild.

När eftertexerna rullar drar jag bort gardinerna för att på riktigt kliva upp. Dagen har börjat komma ikapp de flesta och bilarna rullar nu utanför. Folk har tider och passa och saker att hinna till, trots allt. Telefonen ringer.
Det verkar som om även jag strax kommer ha planer för dagen.

---

Sinnesstämning: Ray LaMontagne, "Trouble"