durochmoll

Det är en av de kvällarna då tröttheten är påtaglig men sömnen och den ro man behöver, inte infinner sig. Visarna på uret bredvid mig visar inte så mycket än, men kroppen håller inte med.
Sover med fönstret öppet och utanför kör bilarna förbi. Ju senare kvällen blir, desto färre blir trafikanterna och om någon timme är de sällsynta. Tystnaden mer påtaglig.
Under mig förs högljudda diskussioner. De hårda orden, de sköra stämmorna blandat med de vassa rösterna och tjippandet efter andetagen mellan tårarna, hörs upp och det knyter sig. 
Jag höjer musiken och väntar på stillheten. För oh my god, vad jag behöver sova.

---

Sinnesstämning: Roxette, "Listen to your heart"