durochmoll

Ikväll är det tordag. Dagen har varit lång och intensiv. Solen tittade fram till slut, den gömde sig trots allt bakom de tunga regnmolnen och nu när mörkret fallit funderar jag på att sätta mig på balkongen, tända lite ljus och kanske öppna en ny bok.
Så plötsligt ringer hon.
Min ängel.
Min underbar vän.
Hon säger att hon kommer...
Att hon snart kommer komma in genom dörren och min och allt känns genast mycket bättre.
Vi kommer prata. Länge.
Och vi kommer skratta. Kanske gråta. Garanterat svära. Förbanna olyckan, prisa kärleken, önska fler timmar på dygnet och fler dagar på året.

Det är få man kan hålla hårt i när det stormar, man kan ge en kram när det behövs, eller bara sitta tysta och veta att man funderar på samma saker. Det är en lycka att ha en sådan vän.

Jag vill inte att hon åker tillbaka. Jag vill att hon stannar. Jämt.

---

Sinnesstämning: Cornelis Vreeswijk, "Ett brev"