Sex och stan
De få timmarna med sömn, beror denna gången helt på mig. Innan jag lämnade A, igår, fick jag med mig några skivor av serien Sex and the city, eller Sex och stan, som min vän säger, i ett försök att få de engelska uttrycken i vår vardagssvenska att bli färre (bakåtsträvare? det låter jag vara osagt, det är trots allt mest på skoj).
"Jag älskar Sex and the city", säger min arbetskamrat. "Jag till och med ääär Sex and the city":
Jag är absolut inte Sex and the city. Jag är på många sätt, så långt ifrån Sex and the city, som man kan komma, men skulle absolut inte ha något emot att skriva på dagarna, shoppa på eftermiddagen och mingla på kvällen. Att dessutom få sällskap till dörren och en puss på kinden, låter inte allt för betungande.
Fast jag vet. Att jag skulle få myror i byxorna, energi à la tjugo dubbla espresso, om jag inte fick springa på löpbandet på morgonen, ha mer än fullt upp på jobbet för att senare ha kvällen uppbokad med alla möjliga aktiviteter. Jag får helt enkelt nöja mig med att få för lite sömn, på grund av serien. Damn, min lilla släng av adhd-light...
---
Sinnesstämning: Black eyed peas, "Pump it"
