Lite sömn och långväga samtal
Mina ögon går i kors. Shape up. Tio koppar kaffe, så ska jag nog bli lite mer människa.
Runt två, inatt, smällde det det och Bam! - jag for upp ur sängen. Det gick två sekunder (på ett ungefär - det är svårt att uppskatta när man knappt hunnit öppna ögonen) innan det blev precis knäpptyst igen. Vad var det som smällde, undrar jag nu. För vad det än var, höll det mig vaken i ett par timmar, funderande...
Pratade med vännen som bytt kontinent. Hon som tog mod till sig och bytte ut Öland mot sanddyner och Maxi mot souken. Då det många gånger kan vara frustrerande att prata med någon som har bestämda åsikter från början, var det faktiskt till hjälp dem här gången. Kanske kompletterar vi varandra på just den punkten. Medan jag vänder och vrider in och ut på alla problem, frågeställningar och beslut, vet hon strax efter hon fått frågan, vilket svar hon ska ge. Och tvärtom också, för den delen. Då hon tycker att hon kört fast, kan jag hjälpa henne att vända på frågan och kanske upptäcka ett nytt synsätt. Hur som helst. Samtalen till den andra kontinenten, tenderar att hålla sig korta, eftersom samtalstaxtan inte är den billigaste, men denna gången ignorerade vi det faktum att det inte var ett lokalsamtal och pratade på, rensade ur, hann ikapp. Jag har lite - nästan inget - hopp om att få en telefonräkning med endast lokalsamtal. Hrm.
Snart är min 6-dagars arbetsvecka slut. Två dagar kvar. Bara två.
---
Sinnesstämning: Eric Gadd, "Do you believe in me"
Runt två, inatt, smällde det det och Bam! - jag for upp ur sängen. Det gick två sekunder (på ett ungefär - det är svårt att uppskatta när man knappt hunnit öppna ögonen) innan det blev precis knäpptyst igen. Vad var det som smällde, undrar jag nu. För vad det än var, höll det mig vaken i ett par timmar, funderande...
Pratade med vännen som bytt kontinent. Hon som tog mod till sig och bytte ut Öland mot sanddyner och Maxi mot souken. Då det många gånger kan vara frustrerande att prata med någon som har bestämda åsikter från början, var det faktiskt till hjälp dem här gången. Kanske kompletterar vi varandra på just den punkten. Medan jag vänder och vrider in och ut på alla problem, frågeställningar och beslut, vet hon strax efter hon fått frågan, vilket svar hon ska ge. Och tvärtom också, för den delen. Då hon tycker att hon kört fast, kan jag hjälpa henne att vända på frågan och kanske upptäcka ett nytt synsätt. Hur som helst. Samtalen till den andra kontinenten, tenderar att hålla sig korta, eftersom samtalstaxtan inte är den billigaste, men denna gången ignorerade vi det faktum att det inte var ett lokalsamtal och pratade på, rensade ur, hann ikapp. Jag har lite - nästan inget - hopp om att få en telefonräkning med endast lokalsamtal. Hrm.
Snart är min 6-dagars arbetsvecka slut. Två dagar kvar. Bara två.
---
Sinnesstämning: Eric Gadd, "Do you believe in me"
Kommentarer
Trackback
