durochmoll

Så var det sent igen. Alldeles för sent. För mycket...

De sjunger om klockor som stannat,
hjärtan i betraktarens hand
om fladdrande drömmar

Jag inbillar mig att om jag bott i New York, hade detta varit en sådan natt, då jag gått upp och satt mig på taket i mitt hyreshus, som naturligtvis skulle haft utsikt över Manhattan.
Som en scen ur någon vräkig amerikansk serie.
Men vyn skulle vara fantastisk och jag skulle plötsligt se allt i ett större perspektiv.

Men jag är inte i New York.
Jag är nära en annan ö.
Granne till the island-land, ser jag fjorton bilar i timmen, passera.
I staden med 21 940 000 invånare färre än New York.
Och funderar.
Det går bra, här också.
Men inget är speciellt klart.
Och inte kan jag skylla på någon smog..

Dricker ännu en kopp kaffe. Så nu har jag har skjutit fram min sömn, ännu en stund.
De fladdrande drömmarna känns ack, så avlägsna.

---

Sinnesstämning: Kent, "Stenbrott"