durochmoll

Jag måste berätta om vårt gäng som åkte luftballong.

Vi var tolv stycken i den lilla korgen och ett gäng som såg samlat som ur den värsta av sällskapsresan.
Det var manly men, där de ville uppnå en fasad av kraftigt testosteron, genom att erbjuda sig att lyfta och dona, men orkade aldrig något som vägde över fem kilo. Där fanns mannen med bredspåriga manchesterbyxor. Med pressveck och minst fyra centimeter för korta anlände han sent till samlingen, då han missuppfattat samlingsplatsen. Med vindjackan à la 1982 och den matchande skärmmössan från Easter Island, ställde han fyrahundratjugo frågor och vi andra skruvade besvärat på oss.
Där fanns besserwisserföräldrarna med dottern som var uppklädd i högklackat och trippade runt och vägrade ta i något som kunde resultera i kraftansträngning. Där fanns det nygifta paret som mest stod och höll om varandra medan deras lilla knodd sprang runt, runt.
Och så var ju vi där. Jag och mina systrar som beskådade detta spektakel. Försökte ge en hjälpande hand, erbjöd oss att använda våra icke existerande muskler. Skrattade åt varandras prestationer innan vi lyfte och det blev tyst i korgen. En andäktig tystnad.

---

Sinnesstämning: Brandy, "Necessary"