Jag minns Melbourne

Vi anlände till sist. Med våra tunga ryggsäckar och trötta fötter, nådde vi äntligen staden som var målet och på darriga ben checkade vi in på vårt hostel, som vi bokat någon månad tidigare. Och jodå, det hade gått bra.

Vi åkte väl i ärlighetens namn inte så mycket till något som från något. Vi behövde verkligen komma bort och andra sidan jorden kändes som ett lagom långt avstånd.
Så småningom skapade vi en vardag, där i staden med fyra årstider under en dag och som vilken vardag som helst, fanns dagar då eftertanke och melankoli fyllde huset där vi bodde. Cd-skivor sattes på och vi la oss utsträckta på heltäckningsmattan och försökte suga in varje ord de sjöng. Var det verkligen så som de sa? Så kände vi efter och ibland höll vi med, andra gånger gjorde vi uppror.
Det var speciellt en sång som ofta gick på repeat. När jag nu återupptäcker skivan med den vackra låten går mina tankar till huset i West Brunswick.
Till heltäckningsmattan, lukten av matos, ljudet av spårvagnen utanför och tankarna som gick runt, runt.



---

Sinnesstämning: Pearl Jam, "Better Man"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0