Hur vännen ger sitt fulla stöd

Vi står i lägenheten där det är varmt, klibbigt och grått - precis som utomhus, alltså. Det går för lång tid mellan gångerna vi ses, säger vi och suckar. Om man ändå bara hann mer...
Det är uppdateringar som gäller för hela slanten, speciellt nu till hösten. Vem som flyttar vart och vem som ska läsa vad...

Mina fina jeans har aningens konstig passform och för ett ögonblick far det ur mig:
- Alltså, de här byxorna åker ner hela tiden. Hur obekvämt som helst. Och ganska fult.
Jag drar upp byxorna, en liten aning. I ärlighetens namn kanske en aning för mycket, men jag vet ju trots allt att de kommer åka ner igen.
K: - Nämen, gud så bra. Päronröv från ena sidan och kameltå från andra hållet. Jääättefint.

Sen bär jag hastigt ut de fyllda matkassarna i köket och tre sekunder innan jag varsamt skulle sätta ner dem på golvet, går handtagen sönder och allt åkte ut på golvet. I päronröv och allt. Snabbt konstaterar vi att allt är som vanligt.

---

Sinnesstämning: Asha Ali, "Are You Here Soon"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0