Ost och vin i Lätt&Lagom-land

Det finns en vilja att hålla ihop allting. Det finns en önskan om ett underbart boende, ett härligt och stimulerande jobb, frisk familj, fantastiska vänner och en mycket god ekonomi. Insikten når de allra flesta, förr eller senare, att detta är ett scenario få förunnat, om än möjligt för någon. Många finner sig i att leva i Lätt&Lagom-land, andra strävar och gör allt för att komma ifrån detta, men hos de allra, allra flesta finns en akilleshäl. Denna akilleshäl är ett hål tillbaka ut i verkligheten, skulle vissa säga, en gömd sida, påstår andra.

Jag hade en ost i kylen. En fin ost, som jag fått i gåva direkt från Italien, där tanken var att jag skulle kunna njuta av den, kex och ett glas svalt vitt vin på balkongen under en av sommarnattens klara nätter.
Men som så mycket annat, väntar vi för länge. Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge, sa en begåvad sångare en gång och frasen gick direkt till hjärtat.
Här sitter vi och väntar, kämpar och nöjer oss aldrig med det vi har. Det är så mycket lättare att hitta fel och brister än att stanna upp och vara glada och tacksamma för det vi har.

Min ost var min akilleshäl. Den hann bli gammal och påminde mig om att dagarna snabbt passerade. Att jag satt kvar, fortfarande funderandes över samma saker. Att planerna på middagar var många, men i realiteten mycket färre och att jag fortfarande har den där flaskan med vin, väntandes på balkongen.

---

Sinnesstämning: Damien Rice, "Accidental Babies"

Största fiaskot

Inte jag, utan stadsfestens största fiasko måste vara det faktum att Lasse Lindh spelar mitt i natten. Vi som jobbar då!? Nädå... Jag är inte bitter.

---

Sinnesstämning: Lasse Lindh, "Svenska Hjärtan"

Ni kan väl knappast klandra mig?

Ni kan väl knappast klandra mig för att jag inte orkar, om jag berättar för er att jag blev brutalt väckt, kaffekokaren gick sönder, mobilen likaså.. Det var 35 grader varmt i butiken, där en unge idag hade sönder diverse glasting, samt dörren(!), allt medan föräldrarna stod och tittade på! Det hela utspelade sig naturligtvis efter ordinarie stängningstid.
När jag sedan trodde att det skulle vända, då jag fick sällskap och vänliga ord på vägen hem, blev jag plötsligt påmind och fick en aning ont i hjärttrakten...
Ja, då kan ni väl knappast klandra mig för att jag inte är på partyhumör...? Att jag hellre vänder mig till självömkan, varm choklad och en god bok...
Om ni ändå - trots allt - skulle försöka er på någon slags övertalningskampanj, säger jag bara att jag ska jobba tidigt imorgon. Det förstår ni..!?

---

Sinnesstämning: Tomas Andersson Wij, "Vissa Dagar"

Rättelse

Jag har läst igenom nattens inlägg och känner nu att jag måste ändra mig. Post Festum, möjligtvis.
Om ni vill ha texter som berör, lyssna inte på The Sounds. Jag vet inte vad som flög i mig - kanske var det värmen, kanske den sena timmen, kanske var det just festum, men hur som helst är det sällan för sent för korrigering. Jag måste bara säga det. Det finns något så mycket bättre. Ett nybörjartips är Damien Rice..

---

Sinnesstämning: Damien Rice, "Lonelily"

Brutal väckning

Rrrring. Klockan är tidigt på morgonen och jag vaknar med ett ryck av att telefonen ringer bredvid mig.
Jag: - Hallå!?
- ---
J: - Haaallåå?!?
- Hej. Du har fått ett sms skickat från telenor till din hemtelefon. Vi kommer nu läsa upp ditt meddelande: Hej! Du är välkommen på födelsedagsfest den---
Klick.

Jag är så trött att jag i dvalan som jag befinner mig i, lägger på luren!! Så nu sitter jag här och våndas en aning. Vem skickar sms till min hemtelefon? När fyller människan år och när ska vi träffas!?!? Suck.

---

Sinnesstämning: Paolo Nutini, "Last Request"

The sounds

It all seemed perfect
But there are moments when I feel nothing at all
Same as always
Now it's repeating itself all over again

Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know
Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know, I don't know

Don't feel sorry
'Cause there's no reason for us to fight any more
Tears are coming, and years are going
I hope we'll learn something

Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know
Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know, I don't know

Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know, I don't know
Night after night you say you move on
tomorrow, tomorrow
Now, what's holding you back?
I don't know, I don't know, I don't know



Vi har sett the Sounds. Som vanligt orkade vi inte vara kvar till slutet - vem vet, kanske håller de fortfarande igång, med vattnet i bakgrunden...? Även om jag vanligtvis tycker att the Sounds är aningen passé - mycket attityd och lite innehåll - är denna låt vacker. Och gör sig förträffligt en mörk sommarnatt.

Godnatt.

---

Sinnesstämning: The Sounds, "Night after night"

Kupp-planer.

Jag skulle träffa en vän för en snabb fika. Bara en snabb fika, för sen skulle jag sova. Få mina åtta timmar (minst) innan en ny jobbdag stundade. Men icke. Jag schabblade bort en ordentligt natts sömn med att fjanta omkring och låtsas ha kontinentala vanor. Pah!
Trött. Det är vad jag är. Inte kontinental. Alls.

Tanken var också att det idag skulle ske en kupp. En cd med egenhändigt brända poplåtar skulle smugglas in i restaurangen och spelas i gallerian. Så att vi slipper samma låtar som har spelats sen i maj. För jag tippar på att någon (ingen nämnd, ingen glömd) snart får psykbryt om samma Gessle-låt spelas en gång till. Vi får väl se...!

Nu är det jobb.

---

Sinnesstämning: Joshua Radin, "Everything'll Be Alright"

Saker man inte bör säga...

...när man träffas för första gången på väldigt länge och jag har fin flätad lugg och uppsatt hår:
- Hej! Jag såg din nya frisyr härom dagen. Du borde ha utsläppt.

Sovmorgon idag och tanken var igår, att jag på förmiddagen skulle passa på att bli kysst av solens strålar. Pah!

05.25 vaknade jag. Då var det blixt och dunder hos grannens humör! Därefter följt av himlens blixt och dunder och brandkårens utryckningar gör att jag är tämligen säker. Idag blir en lång dag.

---

Sinnesstämning: Ted Gärdestad, "Snurra du min värld"

Som hämtat ur Sällskapsresan

Jag måste berätta om vårt gäng som åkte luftballong.

Vi var tolv stycken i den lilla korgen och ett gäng som såg samlat som ur den värsta av sällskapsresan.
Det var manly men, där de ville uppnå en fasad av kraftigt testosteron, genom att erbjuda sig att lyfta och dona, men orkade aldrig något som vägde över fem kilo. Där fanns mannen med bredspåriga manchesterbyxor. Med pressveck och minst fyra centimeter för korta anlände han sent till samlingen, då han missuppfattat samlingsplatsen. Med vindjackan à la 1982 och den matchande skärmmössan från Easter Island, ställde han fyrahundratjugo frågor och vi andra skruvade besvärat på oss.
Där fanns besserwisserföräldrarna med dottern som var uppklädd i högklackat och trippade runt och vägrade ta i något som kunde resultera i kraftansträngning. Där fanns det nygifta paret som mest stod och höll om varandra medan deras lilla knodd sprang runt, runt.
Och så var ju vi där. Jag och mina systrar som beskådade detta spektakel. Försökte ge en hjälpande hand, erbjöd oss att använda våra icke existerande muskler. Skrattade åt varandras prestationer innan vi lyfte och det blev tyst i korgen. En andäktig tystnad.

---

Sinnesstämning: Brandy, "Necessary"


Gamla inlägg

Jag har precis konstaterat att jag faktiskt bloggat ett tag och kände ett behov av att gå igenom gamla inlägg. Vissa är så dåliga att det är högbrodelen direkt, andra helt okej och få känner faktiskt att jag är nöjd med. Fast det inte är helt okej.

---

Sinnesstämning: The Strokes, "Juicebox"


Sång, for old time's sake..

Såg Ciao Bella på bio med barndomsvännen från long time. Från tiden när vi gömde cykelhjälmen i busken, hade hemligt språk och sällskap till skolan varje dag...
Vi satt på uteserveringen och skrattade så tårarna sprutade, glömde bort tiden och fick rusa till filmens start. Det var värt stressen - Ciao Bella var inte klyschan jag befarade, utan en fin film med utrymme för eftertanke.

När vi skildes åt för kvällen, cyklandes åt var sitt håll, påminde jag henne om vad vi lärde oss på mellanstadiet:
Om någon skulle vilja göra dig illa, när du går cyklar genom snårig skog, sjung då:
My body's my body, my body is mine. You have your own body - let me have mine.
Om ni tycker texten är lysande, skulle ni höra melodin..! Mellanstadiet var en givande tid.

---

Sinnesstämning: Kent, "Klaparen"

Jobbdag.

Måndag. Smhi förutspår fint väder och jag kanske låter en aning egoistisk när jag säger att jag är lite glad att många går tillbaka till jobbet idag så jag inte ensam blir blekast i kvarteret. Fast å andra sidan är ju solens strålar skadliga i stor dos... Kanske är ordet jag letar efter omtänksam.?
Hur som helst. Medelhavstemperaturen i butiken väntar snart.

---

Sinnesstäming: Coldplay, "Clocks"

Tvångstankar 700 meter upp.

Jo, det var ju det här med den ljuvliga ballongfärden. För det var sannerligen någon speciellt, det där att i en korg 700 meter upp i luften passera fastlandet, bron och gå ner bortanför Ölands djurpark. Att se Kalmar i dagsljus, peka ut husen där folk man känner bor, åka högre, lägre, se Kalmar när gatljusen tänds och det börjar skymma. Jag slöt ögonen, andades in den rena luften och behöll den vackra bilden av öland på min näthinna.
Vi passerade den högsta punkten på Ölandsbron och min syster sa "Se där - det du brukar prata om...!" och vi log.
Jag vände mig till henne och viskade "Har du också tvångstankar, så som Vad skulle hända om jag hoppade nu. Eller om jag lutade mig över - skulle jag trilla-tankar?" Hon nickade och jag tror det var någon slags sjuk samhörighet. För när jag berättade för P om dessa tankar idag, var hon nära att köra iväg mig till det stora huset med ett stort, rött kryss på. Javisst.

---

Sinnesstämning: Maia Hirasawa, "Still June"

Det råder torka.

Det är en sådan torka här. En bloggtorka i behov av ett ösregn. Jag börjar på ett par texter, underkänner mig själv, markerar allt och trycker delete. Någon jävla måtta får det vara på kvalitén här.
Ute igår betraktade vi henne, som lyckades trilla minst tre gånger under samma kväll. Vad vi såg. Jag bestämde mig nog aldrig för om jag tyckte det var en aning sorgligt eller om det i min blick borde finnas en liten glimt av beundran för att hon reste sig, skrattade till och fortsatte dansa. Hur som helst. Gissar på att det även är torka hos henne idag. Ja, i munnen i alla fall.

Senare ikväll ska jag skriva om hur fantastiskt det var att åka luftballong. För det var det verkligen. Men nu ska jag säga hejdå till min faster, efter att ha tillbringat ett par timmar på stranden. Till ingen nytta, gissar jag.

---

Sinnestämning: Saïan Supa Crew, "Opinion sur la rue"

Kanonkalas.

Visst var det charmigt. E:s syster fyllde arton och det bjöds på middag i det gula huset i Berga. Trodde jag. Är man arton år vill man väl inte ha middag!? Nej, det var hejhej, puss på kinden, mat (och god mat - för all del!), folköl från kylen till festdeltagarna, medan vi - systerns vänner - drog oss tillbaka och stilla beundrade detta tonårssläkte. Inte så olikt vår årskull, men ändå. Avlägset.
Samtalsämnena på altanen handlade om killarna med bakochframvänd keps, medan vi med en brokig samling vuxenpoäng, satt i soffan och diskuterade L:s resa till det stora landet i väst, E:s videoinspelningar och min eventuella talang att prata skånska. Sa jag att jag kom från Lödderup?
Allt eftersom timmarna passerade, gjorde tröttheten sig påmind och för ett ögonblick hade vi precis samma humor som våra fjortonåriga systrar. Pubertalt, javisst.. Hua!

---

Sinnesstämning: Sahara Hotnights, "Getting away with murder"

Lalala

Det regnar men det gör mig ingenting. Jag ska ju hit. 



Nu ska jag jobba. Och nynna heeela dagen. Inte ens om min syster dyker upp och påpekar hundra gånger, det faktum att det är ett tag tills planet lyfter, kan få mig ur balans. Så småningom ska jag få känna solens strålar värma..!

---

Sinnesstämning: Svenska Akademin, "Mål i mun"

Summa summarum

Liten mini-släktträff.

- Faster 1 pratar om den senaste boken som hade ett sååå ekivågt språk.
- Min farbror pratar träd.
- Faster 2 pratar om allt och ingenting. Hela tiden.
- Pappa refererar till gamla resor som om det var igår.
- Syster 1 visar - högt och tydligt - resekatalogen och vart hennes sista-minuten resa ska gå.

Resten sitter, som lite på avstånd. Naturligtvis lite tillbakadraget, som sig bör, för att betrakta och beundra. Vi har hört att vi är släkt...?

---

Sinnesstämning: Lisa Ekdahl, "It had to be you"

En bra start på dagen

Jag borde ha sovit ut. Ja, jag borde ha ställt klockan på en orimligt sen tid bara för att veta att jag kommer vakna innan den ringer. Men så blev det inte. Eftersom som jag är lite utav en mästare i att boka upp varje ledig sekund, krävdes det tidig uppstigning även denna morgon. Men det gör ingenting. Det regnar inte och jag har faktiskt en liten stund innan jobbstarten.

Återupptäckt Moneybrothers To Die Alone. Det är en bra sak att låta skivorna ligga och vila ett tag. Plötsligt återupptäcks magin i låtarna, som gjorde att jag fastnade för skivan från första början. Man blir häpen över hur man kunnat låta detta vackra ligga i dvala och tar igen förlorad tid, med ett leende på läpparna.

En gammal klasskompis ska flytta till en etta i stockholm, på tretton kvadrat. TRETTON. Jag har uppskattat storleken i realiteten nu.. Ojojoj...

Nähä, lite frukost och sedan jobb.

---

Sinnesstämning: Ani DiFranco, "You Had Time"

Hur jag gör mig ihågkommen...

...på blodcentralen.

1. Kommer inrusandes en kvart försenad, antagligen illröd i ansiktet och frenetiskt viftandes med min kallelse, för att svalka ner mig en aning.

2. Pratar jättefort, ber om ursäkt minst tjugo gånger för förseningen.

3. Visar visa-kortet, i stället för körkortet.

4. Skriker "Aj", när det sticker till.

5. Får ett blodtrycksfall, sätter mig ner, reser mig upp och snubblar ut.

Jag jobbar fortfarande för blondiners rätt att bli tagna på allvar, tacksåmyckethej.

---

Sinnesstämning: Frou Frou, "Shh"

Suck.

På två röda sekunder bir det mörkt i vardagsrummet, men vid det här laget borde jag inte bli förvånad. Regnet är sannerligen synonymt med sommaren 2007.
Jag borde inte heller vara förvånad över det faktum att jag troligen är sist i Sverige, med att inhandla ett paraply, trots att regn är vanligt förekommande, sommaren 2007. Definitivt borde jag inte bli förvånad över att jag hinner använda paraplyet två gånger innan jag glömmer det hos en vän och ni skulle skratta åt mig om jag sa att jag faktiskt blev förvånad över att det var uppehåll tills två minuter innan jag var tvungen att gå till jobbet.
Jag vet - jag borde skärpa mig... Förresten - har jag sagt att det regnar i sommar?

---

Sinnesstämning: Rihanna, "Umbrella"

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0