Känn ingen sorg för mig, Göteborg
Så slutligen omfamnade då Göteborg mig i sin regniga famn. Vinden var bitande kall och det undgick inte någon att hösten var här, på riktigt.
Ett par kvicka steg till spårvagnen och lite "tjötande" senare mötte jag min vän som jag spenderat så mycket tid med, där på andra sidan jordklotet. Vi promenerade avenyn fram och tillbaka, fikade länge, inhandlade svensk glaskonst och ja, visst var det jätteroligt att ta igen tid och förfriska gamla minnen, men guldkanten på helgen sattes ändå när jag till sist fick den där skivan som jag tjatat om i en månad.
Specialbeställd från London. Det ni!
Känn ingen sorg för mig, Göteborg. Jag kommer tillbaka.
---
Sinnesstämning: Oasis, "Whatever"
How to lighten up a Wednesday
---
Sinnesstämning: Franz Ferdinand, "Outsiders"
Om ni såg mig nu...
Där diskar jag, i pyjamasbyxor och den nya klänningen med musiken på högsta volym och ibland klämmer jag i, så där ända från tårna.
Efter det ringer jag min vän som jag lyckats missa hundraelva samtal från, hon frågar vad som var bäst på min födelsedag. En lång utläggning följer, där jag förklarar att jag inte kan säga vad som var bäst, men att jag gärna delar upp det i olika kategorier..? Det blir tyst i luren, jag ser framför mig hur hon lagt ifrån sig luren medan hon förbereder sin lediga-dag-frukost, jag pratar på, intalar mig själv att hon faktiskt lyssnar. Fast det är farligt tyst.
Slutligen kommer jag till vad som var roligast på min födelsedag. "Det får nog bli när jag fick ett så himla sött sms från min kusin", säger jag och min vän frågar vad jag skrev tillbaka. "Jag skrev inte tillbaka", svarar jag. "Jag ringde upp och bad honom hålla för öronen, nu när kalmar skulle köra över djurgården".
När jag kikar till i spegeln på väg till badrummet tycker jag mig kunna skymta en början till två slags djävulshorn i pannan.
---
Sinnesstämning: Clap Your Hands Say Yeah - "In This Home On Ice"
New in, Old out
Så småningom förstod jag bättre och tog mitt pick och pack och begav mig hemåt, till min lugna vrå. Det är höstdeppiga dagar, sommarvind i håret och strosande i sanden, samlat på samma skiva. Nu sitter jag här och önskade att jag kunde få vara ledig och låta skivan gå på repeat - så bra är den!
---
Sinnesstämning: Belle And Sebastian, "Lazy Line Painter Jane"
Det är en kall dag.
Det är underbart med musik som når sinnet och hjärtat, som aldrig kan spelas sönder, aldrig tröttas ut. Jag har verkligen försökt frälsa min mamma med Antony och co.s musik, men utan framgång. Själv köpte jag allt. Och lite till.
Utanför passerar de med ordentliga halsdukar och höstjackor. Personligen kan jag inte förstå. Att det går så fort..
Höjer volymen, lyssnar på orden. Jag vet vilken låt som följer efter, men det gör ingenting. Orden passar fortfarande.
---
Sinnesstämning: David Bowie, "Wild Is The Wind"
Vad gör hon för fel!?!?!
På första bilden kan ni skåda en vuxen (!!!) människa peka finger åt en fjortonåring (!!!!) vars kompis enligt uppgift trängt sig en aning.
Den andra bilden visar en märkbart upprörd tonåring som riktar något slags pistolliknande fingeruttryck, då fjortonåringen prompt vägrar flytta på sig.
Fjortonåringen hävdar med bestämdhet att inget fel har begåtts. Naturligtvis.
Eller som jag skulle sagt, om jag var fjorton. Orka. Orka bryyyy sig.
---
Sinnesstämning: Regina Spektor, "Aprés moi"
Hipp Hipp Hurra
Födelsedagsfirandet sker naturligtvis på bästa sätt, nämligen genom att lyssna på musik, äta gröt och jobba heldag. Kalas, kalas.
Kunde inte bestämma om det var höst eller sensommar i luften igår kväll, men vi beslöt oss ändå för att tända små värmeljus, strategiskt utplacerade för största möjliga mysfaktor, ljusen i kakelugnen, fluffa till kuddarna och ta sin tid att gå igenom skivsamlingen. Låta P få en del av alla guldkorn. Presenterade melankoliska Antony and the Johnsons, lyckliga The Goo Goo Dolls, eftertänksamma Jakob och många fler. Jag tror faktiskt att minst ett par stycken blev uppskattade.
Nu jobb, jobb, jobb.
---
Sinnesstämning: Eldkvarn, "Som om du var här"
Glada Tess
Men då trodde ni fel. Jag fick nämligen ett mms på den vackra, glada lilla Tess. Och plötsligt existerade inte ösregnet, skoskaven hade ingen betydelse och vägen hem kändes inte allt för lång.
---
Sinnesstämning: Le Sport, "Tell No One About Tonight"
Day off
Allt detta måste göras samtigt som alla måsten undanträngs och skjuts på framtiden.
---
Sinnesstämning: Emil Jensen, "Jorden runt i motvind"
Touché!
Fem personer har checkat in, med bagage och allt men är otroligt sena och kaptenen låter passagerarna ta del av denna information. Till slut, kommer de då instapplande, högljudda och skrattande. Det är bara ett fel - de är bara fyra.
"Vet ni vart ni ska sitta?", suckar flygvärdinnan.
"Oh, yeeees", svarar Londonkvinnan. "Min man har med sig biljetterna, han kommer snart."
"This year?", frågar flygvärdinnan putslustigt, men detta uppfattas inte av Londonkvinnan, men väl av resten av passagerarna, som sitter inom hörhåll. Och utbrister i ett unisont gapskratt.
Sarkasm, mina vänner.
---
Sinnesstämning: Arcade Fire, "Windowsill"
I don't love you
Efter en första lyssning är det denna text som når djupast. Läs, njut och köp skivan!!
No, no, damn, don't love you
Fell just once, i'm not falling anymore
No, damn, i don't love you
I fell just once, it's true, but not no more
But a night like this, it's hard to sleep
While the sky rests up above
There's nothing left to do
You ought to be here too
No, no, damn, don't love you
Fell just once, i'm not falling anymore
A shame to sleep a night like this
When the stars are shining through
Oh so clear, I see
You ought to be here with me
Long, long time
Long, long time
The stars - they will shine
Lover of mine
No, no damn don't love you
You ought to be here too
There's nothing left to do
---
Sinnesstämning: Moneybrother, "No damn, i don't love you"
Hur vännen ger sitt fulla stöd
Det är uppdateringar som gäller för hela slanten, speciellt nu till hösten. Vem som flyttar vart och vem som ska läsa vad...
Mina fina jeans har aningens konstig passform och för ett ögonblick far det ur mig:
- Alltså, de här byxorna åker ner hela tiden. Hur obekvämt som helst. Och ganska fult.
Jag drar upp byxorna, en liten aning. I ärlighetens namn kanske en aning för mycket, men jag vet ju trots allt att de kommer åka ner igen.
K: - Nämen, gud så bra. Päronröv från ena sidan och kameltå från andra hållet. Jääättefint.
Sen bär jag hastigt ut de fyllda matkassarna i köket och tre sekunder innan jag varsamt skulle sätta ner dem på golvet, går handtagen sönder och allt åkte ut på golvet. I päronröv och allt. Snabbt konstaterar vi att allt är som vanligt.
---
Sinnesstämning: Asha Ali, "Are You Here Soon"
Ikea
Att jag aldrig lär mig.
En blå kasse fylld med nya glas, ett par kuddar, cd-förvaring, en filt, några ljus, en tavla och lite presentpapper blev till sist resultatet. Ett snabbt besök på Ikea finns inte!
---
Sinnesstämning: Sahara hotnights, "Kiss And Tell"
Precis så här!
Precis så, menar jag. Så, ska hösten vara.
---
Sinnesstämning: Joe Henry, "Mean Flower"
midnattspoesi
Jag skrev och skrev och skrev. En del blev faktiskt riktigt bra. Om jag bara tar lite mod till mig, kanske jag rent av publicerar det. Kanske.
---
Sinnesstämning: Mark Kozelek, "Walk All Over You"
Torsdagskvällens motion
Som vanligt serverades otroligt god mat och en efterrätt så sagolikt god, att till och med jag saknar ord. Ju mer jag tänker på det - kanske var det meningen? "Om hon snackar en massa - servera lite frukt och choklad. Då blir hon tyst, hon." Nej, så funkar det inte alls. Så fort jag inte vet vad jag ska säga, frågar jag bara efter apfelsaften. Det börjar bli lite uttjatat för de flesta nu, men inte i närheten för mig.
Det var sent, mörkt och lite kyligt när jag cyklade hem, men tröttheten var inte ens i närheten av att rucka på mitt lyckorus.
---
Sinnesstämning: Sarah McLachlan & Bryan Adams, "Don't Let Go"
msn-chock
Överlycklig upptäcker jag att min franska vän är online på msn. Fjantigt måhända, men hon befinner sig för närvarande på en annan kontinent och då är det dyrt med för många vanliga telefonsamtal.
Hur som helst. Jag börjar svamla lite. Tusen frågor, men tycker nog att jag får få svar. Lite korta kanske? Till sist ger sig personen på andra sidan till känna. Det var inte min vän. Bakom visningsbilden döljde sig någon liten fransman!! Jag tror inte ens han känner min vän!! Eller vad vet jag förresten? Kanske var det ingen fransman? Kanske var det en beduin, som nyss kopplat upp sig mot världen och av misstag loggat in på just min väns msn? Aningen långsökt kanske? Well, jag är också en aning chockad.
---
Sinnesstämning: Jeff Buckley, "The Twelfth Of Nothing"
Note to self: Det regnar..!
Jaja... Gatan är mörk, men det gulaktiga skenet från gatlyktorna lyser upp min cykelväg och hundägarna jag möter. Jag blir tvungen att knäppa jackan, luften är hög och sval...
Det är samma sak varje år. Jag känner igen dofterna, uppfattar varenda liten färgskiftning på löven, ser hur människor och djur drar sig tillbaka och hur höstjackorna åker fram. Jag romantiserar och ser ljuvliga promenader framför mig, kantade av röda löv och vyer som hämtade ur de vackraste av vykort. Man glömmer ju så lätt. Att de dagarna är få räknade... Att de flesta dagar faktiskt är gråa, råkalla dagar, då svordomar slinker mellan läpparna när jag konstaterar att jag återigen glömt paraplyet på bussen och att mina fina skinnstövlar snart kommer vara ett minne blott.
Fast, äh. Sånt biter inte på mig just nu. Nej, jag längtar till hösten.
---
Sinnesstämning: Green Day, "Wake Me Up When September Ends"
Den läskiga mannen
Min syster och jag var bara drygt en tvärhand långa, när vi började lista ut vilka personerna i byn verkligen var.
Eftersom vi inte hade så många år och så många erfarenheter i bagaget, blev våra gissningar och vårt klurande ofta långt ifrån verkligheten, men det höll oss sysselsatta och vissa av våra idéer, etsade sig fast både länge och väl. Som den haltande mannen, till exempel.
Den haltande mannen, var nog den enda mannen som vi var rädda för i byn. Inte hade han någonsin varit elak, men nog var han allt lite märklig? Han som bodde i det mörka, stora huset, lagom gömt bakom alla granar, gick samma tid varje dag, sin promenad med hunden. Vi försökte hälsa, även om det var aningen läskigt, men fick aldrig något svar. Min syster sa en gång att han väste något åt henne, men jag tror mest det var hennes livliga fantasi som spökade.
Vi kan i efterhand skratta åt våra påhittade historier, men för att vara helt ärlig, har jag alltid förknippat denna tillbakadragna man med någon slags nyfikenhet om vem han egentligen är.
Så när jag idag öppnar dörrarna till butiken och mannen, med buskiga ögonbryn och tjocka glasögon, kommer inhaltandes, blir jag både lite smått lycklig och extremt nyfiken - hur mycket kan man egentligen få veta om en människa genom ett enda köp? Well, inte fick jag reda på någon livshistoria, inte, för att vara helt ärlig, presenterade jag mig inte ens som den före detta snorungen, längre ner på gatan, men jag la märke till vilka presenter han skulle ha, hans ordval och hans artighet.
När hans ryggtavla återigen försvann ut mot solens strålar, infann sig en ambivalent känsla. I femton år - minst! - har jag fascinerats över mannen som inte sagt ett ord (är han stum!?) och där en mystik ligger över huset där han bor... När den stockholmska accenten passerar läpparna, blir allting plötsligt så avdramatiserat och mysteriet är som bortblåst.
Hur som helst. Ibland är det så härligt att bli förvånad. Om än märkligt.
---
Sinnesstämning: Weeping willows, "If You Know What Love Is"
Jag minns Melbourne
Vi åkte väl i ärlighetens namn inte så mycket till något som från något. Vi behövde verkligen komma bort och andra sidan jorden kändes som ett lagom långt avstånd.
Så småningom skapade vi en vardag, där i staden med fyra årstider under en dag och som vilken vardag som helst, fanns dagar då eftertanke och melankoli fyllde huset där vi bodde. Cd-skivor sattes på och vi la oss utsträckta på heltäckningsmattan och försökte suga in varje ord de sjöng. Var det verkligen så som de sa? Så kände vi efter och ibland höll vi med, andra gånger gjorde vi uppror.
Det var speciellt en sång som ofta gick på repeat. När jag nu återupptäcker skivan med den vackra låten går mina tankar till huset i West Brunswick.
Till heltäckningsmattan, lukten av matos, ljudet av spårvagnen utanför och tankarna som gick runt, runt.
---
Sinnesstämning: Pearl Jam, "Better Man"
