Det är en konst att kunna pricka in ösregn
Gav mig iväg i går, redo för en ny arbetsdag och försökte pricka in en stund mellan regnskurarna. Det gick sådär. Hundrafemtio meter på väg, öppnade sig himlen och jag svor tyst för mig själv.
Idag ser himlen lite mer tillmötesgående ut och snart ska jag bege mig mot butiken med medelhavstemperatur.
Pratade med syster 2, som befinner sig på ett humanistiskt konfirmationsläger i Linköping.
Jag: - Har du det bra? Har du lärt dig mycket? Diskutera mycket?
Syster 2: - En del... Men igår sov vi tre timmar, i förrgår var vi uppe till halv tre och ikväll ska vi på midnattspromenad!!
Helt klart att man prioriterar olika saker.
---
Sinnesstämning: Guns N Roses, "November Rain"
Möten man minns, möten man glömt
Efter stängning traskade S och jag hemåt. Efter att R presenterat sig. Igen. Och efter att jag suckat lite.
---
Sinnesstämning: Foo Fighters, "Best Of You"
Jag simmar till jobbet
That's me, folks.
---
Sinnesstämning: Kanye West, "Can't Tell Me Nothing"
Underkänt i skoplock
Idag är knappast en ljuv sommardag, då regnet öser ner utanför. Svensk sommar, ja..
---
Sinnesstämning: David Moore, "Home to me"
De där jänkarna...
Det är bara att inse. Ica-reklamerna är passé för länge sedan.
---
Sinnesstämning: Curtis Peoples, "One More Time"
Kännetecken: Påsar till fotknölarna
Jobb står på programmet, följt av middag med gamla arbetskamrater. Observera att det är gamla, som i "före detta".
---
Sinnesstämning: Tony Lucca, "So long"
Hur trött jag är...
Imorgon är det back in business för min del, syster 2 flyr stan...
---
Sinnesstämning: Lisa Ekdahl, "Sakta, sakta"
Den svenska sommarens nycker
Vi anlände, smörjde in oss- som sig bör - och hann lägga oss ner i si så där tio minuter, innan ett mörkt regnmoln dök upp från ingenstans och ett par regndroppar senare, bestämde vi oss för att lägga solplanerna på hyllan och istället hyra film. Allt medan vi förbannade den svenska sommarens omväxlande väder...
---
Sinnesstämning: The Cardigans, "I need some fine wine"
De hotade strandplanerna
---
Sinnesstämning: A Camp, "Such a bad comedown"
Som en bubblande treo
I väntan på att bussen skulle ta mig till landet, passerar cyklandes en mamma och hennes son. Mamman säger något till sin son, som stannar i papperskorgen bredvid mig för att se om han kan finna några petflaskor eller burkar för att lägga i mammans plastpåsar. Det gör det och mitt hjärta snörper sig i samma stund som hans små fyraåriga händer greppar tag om ölburken för att sedan cykla vidare, med sin vajande vimpel bak på pakethållaren.
Var är välfärden, när helgutflykterna innehåller småbarn som gräver i soporna? Och när allt man kan göra, är att stå bredvid och titta på, medan de styrande sänker a-kassan och jobbar på att få bort förmögenhetsskatten, är det lätt att en känsla av hopplöshet infinner sig...
---
Sinnesstämning: Mauro Scocco, "Kall Stjärna"
Trevlig midsommar
---
Sinnesstämning: Bob Dylan, "Pledging My Time"
Vilse, men inte vilse
Slötittar på filpaketets textrader, medan nattamaten intas. Rubriken "Vilsen men inte vilse" gör mig nyfiken, men naturligtvis betyder det inte mer än att vara fysiskt vilse i skogen, herregud, det är ett filpaket, vad trodde jag? Men det väcker ändå en tanke. På paketet kan jag läsa hur man ska berätta för alla vart man ska ta vägen, vad man ska göra och naturligtvis alltid ha en mobiltelefon med sig så att man kan bli nådd om man skulle stöta på något problem.
I livet är vägen många gånger krokig. Vyerna är stundtals andäktigt vackra, men i den snåriga skogen når ingen mobilsignal, för hjälp, fram. Det är bara att knata på.
Så himla mycket lättare det hade varit, om livet vore en pickning eller söndagsutflykt, man kunde planera. Se till att ha rätt saker att badda såren med, rätt skor för de ömma tårna och så vidare. Tråkigare? Troligen.
Näe, jag antar att det finns någon slags charm över de mest taggiga snåren, de tar ju trots allt slut till sist och vi vet ju alla att när man kommer ut till gläntorna i skogen, är det underbart vackert.
Vilse i lingonskogen är en sak. Vilse i pannkakan, en helt annan.
---
Sinnesstämning: Säkert, "Det kommer bara leda till något ont"
Dear sisters
---
Sinnesstämning: Hello Saferide, "Valentine's Day"
On demand...
Oh yeah.
---
Sinnesstämning: Helena Josefsson, "By Your Side"
36 000 sekunder kvar
Nu är det 36 000 sekunder till mini-semester. Mini-semestern som för många innehåller dans kring fallossymbol, dricka som river i halsen, ogräs i håret och löjliga danser. Sicken kultur, vi har!
---
Sinnesstämning: Åsa Jinder, "Av längtan till Dig"
när det inte kunde bli värre...
Äh. Måste erkänna det. Var nära att skriva "vill bara säga två ord". Den hade varit fin att publicera, i min trogna kamp för blondinernas rätt att bli tagna på allvar, haha.
Nu är lunchen slut och tillbaka till jobbet på min röda racercykel. Javisst - en sådan har jag och alla treåriga pojkar.
---
Sinnesstämning: Lasse Lindh, "Svenska hjärtan"
Livets soundtrack
En sammanställning av dessa låtar får minnena att dröja sig kvar och upplevas på nytt. När vännen J, bad att få en kopia av låtarna från australienresan, började jag febrilt leta efter skivan. Jag minns att den inleddes med den speciella låten från nattklubben i gränden, från taxiresan, när vi påbörjat en ny och spännande del av resan, den innehöll låtarna vi somnade till (läs: jag somnade till) och låtar som vi spelat för tröst.
Men skivan är spårlöst borta och jag är förtvivlad.
Mitt soundrack of my Australian life....
---
Sinnesstämning: The Soundtrack of our lives, "Retro Man"
En fleecepläd och Tarantino
En fleecepläd och allt hade varit kalas.
---
Sinnesstämning: The Revels, "Comanche"
En påminnelse om midsommar
För ett ögonblick glömde jag bort det faktum att midsommarafton närmar sig, men blev påmind så fort jag nådde stormarknaden. Barnfamiljer och pensionärer trängdes i hopp om att finna den bästa sillen och de godaste jordgubbarna och i kassan satt de nyinsatta extrajobbarna och svettades.
Nu lite mat och sedan jobb. Min sovmorgon har snart spelat ut sin roll.
---
Sinnesstämning: Vera, Chuck & Dave, "Song For"
Kundtjänst, håhåjaja..
Min vän har flyttat ut på landet och stod inför ett problem. Bredbandet som skulle flyttas med till den nya adressen, fungerade inte och när hon efter tjugo minuter i telefonkö, ständigt ackompanjerad av Beethoven i .midi, äntligen når den hurtiga rösten i telefonen som käckt berättar att näe, hoppsan, det hade visst inte fungerat. Men om nio dagar, då ska det fungera.
Nio dagar senare, fungerar bredbandet fortfarande inte och den nya rösten i kundtjänst, berättar vänligt men bestämt att det natuuurligtvis var nio arbetsdagar det handlar om. Då ryter sambon till och berättar att det ska fungera och det NU! Och vips. Kort därefter tog de igen förlorad surftid.
Även för familjen vid havet, strulade bredbandstelefonin. Det var tal om ett temporärt telefonnummer, när den bestämda skånestämman förklarade att det inte skulle tolereras. Och då gick det visst att behålla telefonnumret.
Jag skulle kunna dra fler exempel om när en knytnäve i bordet och en bestämd, näst intill arg röst, åstdakommit mer än vad vi, som försiktigt undrar om de inte skulle vilja vara så vänliga att utfärda den åtgärden de lovat för två veckor sen, gör.
Varför är det så? Borde det inte vara tvärtom? Att man vill ge excellent service till de kunder som håller sig till en vänlig samtalston?
Suck.
---
Sinnesstämning: Vera, "Ett mot noll"
