durochmoll

Varmt, soligt och vackert på fredriksskans fotbollsarena ikväll och det är nästan så att melankolin inte alls når fram.

I pausen och euforin bjöd jag syster 1 på chokladboll. Att jag aldrig lär mig. INGEN choklad - hon blir hög som ett hus och pratar i ett..

En utav höjdpunkterna, nåddes dock efter matchen när syster 1 och jag sakteliga promenerar mot utgången. Lite längre fram ser vi vårt fotbollssällskap - två vuxna män - stå med stort leende och peka mot Henrik Larsson, samtidigt som de mimar "titta - henrik". gäsp.

---

Sinnesstämning: REM, "At My Most Beautiful"