Good boy
Efter en del hobbyanalyserande, tror jag nog det var följande meningar:
" Och det går väl an. När man är sexton. När man är ung och dum kan man passa på att göra allt det där idiotiska som man varnar sina barn för senare i livet. Träffa elaka killar som brölar, dricka häxblandning från barskåpet och snatta på Hennes & Mauritz. Men sedan är det dags att växa upp."
Jaja. Kanske ska krönikan inte överanalyseras, kanske menade hon inget djupare med den sista meningen, men jag tycker nog ändå att det finns något att fundera på. Den allmänna, ofta outtalade inställningen om att "man får skärpa sig, annars skylla sig själv" - och jag blir åh, så trött.
Snubbar som beter sig illa borde straffas. Hårt. De kvinnor som råkar illa ut, borde stöttas. Mycket.
De som tror att det sker idag, borde tänka om. Grundidén finns där - visst ska de utsatta få hjälp, men i realiteten nås inte målen.
Och utan att gå djupare in på det - det är inte kvinnans fel. Ever. Det är snubbarna som borde växa upp.
Och jag samlar för övrigt på Royal Grafton.
David & the Citizens, Someday
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg
Lykke Li, Tonight
Träning på (för) hög nivå
Tränaren för skivstång var en inhoppare från Täby, så idag fick vi ligga på breeeedan, delar av passet.
Dagens pass gick bra, inte riktigt som strax efter jul, när jag trodde att min sista stund var kommen... Då hade jag precis kommit igång med min träning igen och fått in vilka pass som var favoriter. Tisdagar vid 18.15, var till exempel ett sådant. Tisdagen kom och jag begav mig till gymet lagom till kvart över sju. Väl inne i salen reagerade jag över att en ny tränare stod redo för att köra passet. "Stackars Elin", tänkte jag, "har hon rivit upp sin gamla skada igen?". Nåväl. Passet kör igång och vid det här laget har jag lärt mig att man kan ta i fullt ut hela passet, det är ju trots allt bara femtio minuter. Lite lagom, sådär.
Efter uppvärmningen ställer sig hurtbullen till tränare på sin plats och välkomnar oss med
"Välkomna allihopa till detta intensiva pass med styrka i fokus. En och en halv timme kör vi järnet! Kom igen nu!"
Plötsligt verkar luften kring mig väldigt tunn och jag ser mig hastigt runt - på min högra sida står två killar, vältränade och med försvarets logga på t-shirt ärmarna, på andra sidan likaså.
Jag börjar tjippa efter andan - om jag tar min väska och smyger längs med väggen, kommer de märka att jag försvunnit då? Men självklart stannar jag kvar och inbillar mig själv att jag klarar av det. Och visst, jag dog inte, men när mina trötta ben tog mig nerför backen, på väg till lägenheten, var jag tvungen att sms:a för att få stöd till att klara sista biten hem. Jag minns något svar med stil med "hahaha, herregud".
Jaja... Behöver jag säga att jag somnade som en stock, den kvällen?
Black Eyed Peas, Bombs Over Baghdad
På tal om tapeten och ljuvlig inredning
Men drömma kostar ingenting, så nu sitter vi här och klickar oss vidare, sida efter sida och drömmer oss bort ett tag.
Marit Bergman, You're With Me
Fler projekt
Ordna ett gästrum. Garderoberna är bestämda och beställda och nu har jag hittat tapeten från himmelriket. Minimalism för all del, men inte som genomgående tema.
Välkommen romantiken.
Kent, Sverige
Astrid och vi
Tisdagen blev en alldeles ljuvlig dag. Trots att väckarklockan skulle ringa okristligt tidigt, vaknade jag ett par minuter innan signalen gått igång, jag var nog en aning stressad.
In i duschen, på med lite musik - om så bara svagt, svagt - frukost, bre mackor, packa ner plåster, äpplen och så vidare, för kors i taket; inte bara var jag ledig (!) på en tisdag (!!), utan jag, syster yster och min älskade gudson Pontus, skulle idag bege oss på utflykt till Astrid Lindgrens värld.
Efter att jag hämtat upp Olivia i Norrliden och Pontus på Öland, insåg jag att det var gott om tid tills tåget skulle gå, vilket innebar att det fanns tid för en god latte från McDonalds. Ljuvligt.
Med den Palmska turen i bilen hamnade vi därefter i köer med rödljus och åter rödljus, bommar som gick ner framför oss, vilket innebar att vi inte alls hade så många minuter kvar tills tåget skulle gå, när vi väl anlände till stationen. Genomtänkt som utflykten minsann var, hade jag även bestämt mig för att parkera vid stationen över dagen, men ve och fasa så stressad jag blev när jag insåg att tre timmar var den maximala parkeringstiden... Men. Vi hann med tåget och jag vaknade minsann till rejält. Och så skrattade Pontus hela vägen till Vimmerby, över hur rolig jag sett ut i min panik. Charmig unge, den där.
Väl på Astrid Lindgrens värld var Pontus i eld och lågor, Olivia fotade och jag var så glad över att få tillbringa tid med min vackra gudson- i vår har vi verkligen inte setts ofta.
Vi hann med att träffa diverse hyllade karaktärer från Lindgrens böcker, se uppträdanden av hög klass, äta polkagrisar och medhavd matsäck, gå hinderbanor och en massa annat, innan tåget till sist skulle ta oss tillbaka.
Pontus somnade snabbt i mitt knä tills en telefonsignal från någon i kupén väckte honom och övertrött som han då var, underhöll han oss sedan hela vägen hem. En underbar tisdag.
---
Alanis Morissette, Perfect
Vecka trettioåtta är väldigt nära
Eller njae. Men sommaren har återvänt och medan mina arbetslediga vänner passar på att få sand mellan tårna, sitter jag i de mörka, luftkonditionerade rummen, använder min röntgensyn och längtar bort mellan varven.
Till typ hit. 
Vecka trettioåtta. Inch'Alla.
---
Maia Hirasawa, And I Found This Boy
Med ljuvligt doftande russinfingrar
Fredag kväll och för de flesta innebär det två dagars ledigt, från och med imorgon. Med denna något märkliga inledning, vill jag alltså hinta lite om att så inte är fallet för mig, i morgon blir det butiken med medelhavsvärme igen, innan Emma och jag klär oss i finaste stassen och beger oss ut. Det är det som är det mest underbara med att vara hemma igen - vännerna som man känt i så många år, vännerna vars planer alltid verkar klaffa med varandras och gör de ändå inte det, ordnar det sig alltid - och lördagskvällarna är alltid bäst tillsammans!
Så, alltså. Fredag kväll. Ella sjunger The Man I Love och jag har precis klivit upp ur ett långt bad. Så här års borde allt badande ske från båtbryggans slitna kant, men tyvärr är vädergudarna inte på Junis sida, utan ger oss återigen en sommar med höstinspirerande inslag, vilket innebär att mina bad får ske i badkaret, med levande ljus och jazz i bakgrunden. Det är i och för sig inte så illa, det heller.
Tre dagar kvar sen är jag inte längre husvakt till inte mindre än tre hus. Inga fler katter, inga fler blommor, tomatplantor eller grannar som nyfiket kikar över staketet för att se om jag lyckats döda något i rabatten ännu. Puh.
---
Ella Fitzgerald, The Man I Love
En midsommarnattsdröm
Lekarna i år var av det mer avancerade slaget och började med en tipsrunda där vi skulle svara på frågor om vem i sällskapet som var mest musikalisk, uthållig, vem som var starkast och så vidare. Därefter möttes vi i olika dueller och jag korades bland annat som mest uthållig när vi, likt leken i Robinson, skulle balansera med en fot på en planka under så lång tid som möjligt.
Patrik sjöng under största delen av dagen på låten som jag trodde var begravd sen länge, kommer ni ihåg gummiboll-låten? Den har blivit högaktuell i och med Sarahs bulle i ugnen, själv jobbar jag på alternativa låtar i detta tema till nästa gång vi ses. Gummibollåten är nämligen omöjlig att få ur huvudet när man en gång nynnat på de få tonerna.
Barbaque, krokodilsallad, potatissallad och lite annat smått och gott som hör midsommar till, följde och kvällen avslutades med drinkar och diverse godsaker.
Borden flyttades under dagen ut, in, under terassen, till framsidan och vi hann med ett par skurar, lite solstrålar och en kall vind - en riktig midsommarafton.
---
Nationalteatern, Livet är en fest
Alla som säger att midsommar är överskattat ljuger
Det börjar alltid med att vi träffas innan lunch och äter kakor, jo för det gör man hos familjen Jeansson. Småkakor, jordgubbstårtor och choklad i alla dess former. Därefter är det dags för mångkampen och även om jag varje år har potential för att vinna, brukar jag har formen mot mig, just den dagen. Därefter är det prisutdelning och de olika presenterna vandrar från famn, till famn. "Åh, en bok? En till?". Jag skulle inte vilja påstå att fantasin flödar när det gäller paketvalen, men månne har vi samma intresse?
Därefter är det grillning, drinkar och såklart lite fler kakor.
Förr om åren släpade mamma med oss till idylliskt midsommarfirande. När vi tyckte att vi var tillräckligt stora för att själva få sitta hemma och förgylla dagen med någon aktivitet som inte tog för mycket energi, var det dags för grannen att rycka in till mammas försvar som tillfällig coach. "Det blir väl jättetrevligt!? Mina föräldrar åker alltid dit och de stormtrivs!". Hennes föräldrar var närmare åttio, mamma gav suckandes upp och efter det la vi ner försöken till idylliska midsommar.
Men trots allt. Det är skönt ute, solen sticker fram, det är lagom varmt ute, håkan sjunger gladpop och jag ska strax umgås med älskade vänner.
De som säger att midsommar är överskattat ljuger.
---
Håkan Hellström, En vän med en bil
Den där boken bitternågonting?
Herre. Käre. Gud. Ju färre lag, desto bättre lag, ger bättre kvalitet på matcherna. Och faktum är att smhi ("dem kan man aaldrig lita på") lovat fint väder här på ostkusten. Abisko ska få tio grader och moln/regn, i say no more.. Sådär, ja. Jag lyckades nog få över mig själv på den fina sidan igen.
Det finns vänner som försvinner så fort man presenterar sig som flickvän/pojkvän. Det ska mysas ihop, ses på film, man ska gå promenader, laga mat, dricka vin, gå på bio, träna och så vidare.
Emelie och jag bestämde oss för att överraska vår vapendragare M, som försvunnit i sin par-dvala, med glass och fruktsallad. Väl framme, ringde vi på klockan ett par gånger, men det hjälpte inte, dörren förblev stängd och låst. Lite smått irriterade var vi tvungna att ringa M för att avslöja vår överraskning och se om de möjligtvis befann sig i närheten och kanske hade lite rum över för glass. Fika hos svärföräldrarna på en torsdagseftermiddag, blev svaret. Jaja. Men glassen var ju god...
---
Tiger Lou, The Sound of Crickets
I kiss you where it's sore and please feel better
Något jag verkligen tycker om, är att byta mp3 med vänner. Gamla artister som glömts bort, blandas med nytt och spännande. Denna gången blev det min systers mp3 som hamnade i mitt våld och åh, vad jag glömt bort denna låt med Regina Spektor.
If I kiss you where it's sore
If I kiss you where it's sore
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
Born like sisters to this world
in a town where blood ties are only blood
If you never say your name out loud to anyone
they can never ever call you by it
If I kiss you where it's sore
If I kiss you where it's sore
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
You're getting sadder, getting sadder, getting sadder, getting sadder
and I don't understand, and I don't understand
but if I kiss you where it's sore
If I kiss you where it´s sore
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
Tillsammans med mina älskade, begåvade, vackra systrar, strosade vi på stan, fikade och fyndade. Det är så sällan vi alla är samlade nu för tiden, så det gäller att passa på. Jag känner mig Stolt som tuppen, som Tsatsikis pappa sa. 
---
Regina Spektor, Better
