Ingen sömn
Den här spelas ikväll. Den blir aldrig någonsin dålig...
---
Sinnesstämning: The Cardigans, "03.45: No Sleep"
Godmorgon.
Gårkvällens film blev The Woodsman och om ni vill se en flm, som engagerar er så mycket att ni spjärnar emot i soffan, säger nejnejnej, som i ett mantra för er själva, ja då är detta en film för er. Hua.
Det har framkommit en del klagomål från K, som tycker jag framställde honom som någon som schabblade till allt på min sida. Låt mig förtydliga. K är bäst. Jag är klumpig. Fine?
---
Sinnesstämning: Tegan and Sara, "Where Does The Good Go?"
Jag - en levande GPS
Javisst. Men fint som snus, vore om hon hade mobilen med och påslagen.
Med teknikens under är man dock inte strandsatt bara för att man saknar adress och vägbeskrivning till den än så länge okända platsen.
Nej, P ringer till mig och frågar om jag möjligtvis vet den nya adressen. Det gör jag och med hjälp av eniro.se, lyckas jag guida honom ända fram till dörren. Men det som tekniken inte kan ge mig, är det jag velat se mest. Deras min när det ringer på dörren och de upptäcker vem det är. Och hur syster 2 plötsligt kommer komma ihåg att det var något hon glömt.
---
Sinnesstämning: Sheryl Crow, "The First Cut Is The Deepest"
Jag lägger ner nu.
Förtvivlad över att högermenyn försvann till längst ner på sidan, försökte jag själv greja en stund nu på morgonen. Det är därför min headerbild är borta. Jotack, jag har förbannat mig själv en aning.
---
Sinnesstämning: Josh Kelley, "Hard Times Happen"
Du har: Ett nytt meddelande. Tre timmar och tolv minuter.
När jag till sist kikade på telefondisplayen såg jag varför hon omöjligt kunde komma fram. Låt mig säga som så här:
Kära P, du behöver inte lyssna av din mobilsvar. Det är ett tre timmar och tolv minuter långt meddelande av ingenting. Jag tror i och för sig att man kan höra en diskmaskin i bakgrunden, men annars. Inget.
---
Sinnesstämning: Laleh, "Call On Me"
Vi hade egentligen annat att göra...
På ryggstödet på en bänk satt min vän. Han andades in något, som på paketet varnade för att kunna skada hans hälsa allvarligt, men för stunden brydde han sig inte. Han hade annat att tänka på.
Det var länge sen vi träffades nu när vi bor i olika städer. Ett skratt låg nära till hands och vi skämtade om storleken på staden - här träffar man alltid på någon, så fort man sticker näsan utanför fönstret.
Jag skulle bara ta en kort promenad, även han hade viktiga saker och göra, men för stunden tog vi sällskap, promenerade längre och längre bort och så sakteliga tog vi igen en del förlorad tid.
---
Sinnesstämning: Hinder, "Lips Of An Angel"
Torsdag? Fredag?
Jag är väl bland de sista i Sverige att läsa någon av Stieg Larssons böcker, men när jag nu börjat på Män som hatar kvinnor, kan jag bara instämma i vad som tidigare sagts av bildade kultursvenskar. Mannen vet hur han ska skriva för att fånga läsare..! Mycket läsvärd!
Vaknar i tron om att det är fredag och näst sista arbetsdagen idag, men slås strax därefter av att så inte är fallet. Typiskt. Därefter välter jag ut kaffemuggen, svär en ramsa av ihopsatta ord som aldrig kommer platsa i svenska akademins ordlista, slår i tån i soffan och stapplar iväg till jobbet.
I kön till frukostmackan står en stor snubbe framför. Han verkar till att ta god tid på sig och när jag för ett ögonblick funderar över om jag kanske skulle ta och bara svänga förbi honom, som hastigast - jag vet ju trots allt vad jag ska ha, då kan det väl knappast vara att tränga sig!? - vänder han sig om och tittar på kön som bildats bakom honom.
Bra, tänker jag, nu förstod han att det var dags att lägga på ett kol. Men icke. Efter en liten stund (jaja, det var inte länge, men till mitt försvar kan sägas att det alltid känns längre att vänta när man är hungrig) har han bestämt sig och han beställer. På engelska. Aha! Snubben är från England!! Tur att jag inte försökte passera - engelsmän är som galna när det gäller att köa och hålla sin plats.
---
Sinnesstämning: KT Tunstall, "Suddenly I See"
Det kan nu bekräftas...
---
Sinnesstämning: U2, "Beautiful Day"
Ser ni huset?
Ser ni huset?
Här har jag trillat i trapporna, blivit tröstad i morfars knä, hjulat in i atrid lindgren-rosen och låtit pappa plocka taggar ur ryggen. Vi fick se till att vi inte trillade i dammen (hota småsyskon om just detta, var ganska vanligt förekommande) och de många skrymslen och vrårna inbjöd till kurragömma, over and over again. I källaren har vi kusiner provat kläder i timmar och i trädgårdslandet har vi plockat jordgubbar som serverats med mjölk och socker. Hos grannarna har vi fått julklappar och påskpresenter och promenaden på en timme, har vi gått många gånger om.
På mattan har vi suttit många jular och haft paketutdelning och från fönsterna har vi sett ut över de skånska slätterna.
Mattorna är bortplockade, tavlorna är nedplockade och doften försvinner så sakteliga från väggarna.
Kvar finns nu minnena.
---
Sinnesstämning: Laura, "Release Me"
Kära SJ
- Förseningar
- Hungriga barn
- Passagerare som för psykbryt över förseningar
- Arga barn
- Personal på bristningsgränsen när de ska förklara förseningarna
- Förtvivlade föräldrar
Att resa med tåg är ett stort äventyr.
---
Sinnesstämning: Nelly Furtado, "Say it right"
Tillbaka i stan
Bakom mig lämnade jag staden i syd som för tillfället invarderats av galna stockholmare (Kära kusin, ni vann inte, va!?) och framför mig låg fyra timmar försenad resa, där tanterna i sätet framför mig effektivt gick igenom allt dåligt i sverige. Det är dåliga lärare, dålig sjukvård, dålig skatt (-ja, alltså varken för hög eller för låg. bara dålig). När fikavagnen efter ett tag nådde sätet var det också dåligt. Naturligtvis skulle den anlänt tidigare, de var ju faktiskt fikasugna!!
Hörlurarna till mp3-spelaren strejkade och oförmögen till att stänga ute det destruktiva samtalet försökte jag acceptera läget och rycka på axlarna. Det gick sådär.
När tåget slutligen nådde slutstation, reser sig den ena tanten och nära att trilla, utbrister hon ilskt "Göta Petter". Ett sådant underbart uttryck, gör att det mesta plöstligt känns förlåtet.
Tillbaka i lägenheten spelas Josh Rouse, "It's Nighttime" och jag minns långa promenader i snöklädd landsbygd.
---
Sinnesstämning: Josh Rouse, "It's Nighttime"
And off i go.
Finns internet att tillgå, kommer min blogg att uppdateras som vanligt, om inte slipper ni mitt dravel ett tag. Fast på tisdagskvällen.. Då ni..
Just det. Tystnaden varade i tio minuter. Sen skulle det packas och alla vet ju att man behöver musik när man ska packa kläder!?
---
Sinnesstämning: Wheeping Willows, "Stairs"
Nästan uteslutande musik
Ibland kan jag bli så less. Less på att aldrig nöja mig med mina egna funderingar, utan även lyssna på alla andras, oberoende av sinnesstämning. Är jag glad, vill jag höra något som tar mig ännu högre, går tankarna i moll, ska de ackompanjeras därefter. Aldrig sätter jag mig ner och njuter av tystnaden. I alla fall inte här. Ta mig ut på landet. Till en stuga med grannar långt bort. Till något så klychigt som långa skogspromenader, många timmars sömn och ro för allt som inte annars hinns med. Då kanske.
Njuter av Chris Isaak och kanske tidernas bästa falsett. Jag vet inte riktigt om den matchar min sinnesstämning och bestämmer mig för att inte fördjupa mig mer i det. Skivan är i alla fall snart slut. Jag ska se hur länge det kan vara tyst.
---
Sinnesstämning: Chris Isaak, "Wicked game"
Det är dags nu.
Hela min kroppp motsätter sig resan. Som ett litet barn, spjärnar den emot, men det finns en starkare arm som leder mig, dit jag måste gå. Jag vet det så väl. Att jag måste promenera bort till kyrkogården och för varje steg som jag närmar mig, blir jag skörare. För varje steg jag närmar mig, vill jag springa två tillbaka.
Jag borde sedan länge ha packat, men mina kläder ligger ordentligt på sin plats i byrån och jag försöker desperat hitta en bortförklaring som gör att jag blir tvungen att stanna hemma. Men det finns ingen ursäkt. Inte något som kommer dra mig tillbaka till en trygg famn, där jag kan stanna ett tag medan jag ser de andra rusa runt.
Funderar på hur jag agerat de senaste dagarna, de har sannerligen flutit ihop som i ett töcken. Stressen har slitit mig itu och kanske måste jag be vissa människor om ursäkt för mitt humör.
Den gamla skivan spelas och även om det, som alltid, är med ett visst vemod som låtarna framförs, ger den mig ett lugn och jag uppskattar det vackra..
---
Sinnesstämning: Jan Johansson, "Emigrantvisa"
Livet som småborgerlig
Imorgon går bilfärden mot sydligare breddgrader. Tja, inte mycket, men tillräckligt för att J inte längre ska förstå vad de säger. Hur som helst. Innan dess hoppas jag innerligt på ett par soltimmar. Värmen jag mött den senaste tiden, har ju knappast varit tack vare solens strålar.
---
Sinnesstämning: The Plan, "Stay Awhile"
De andra är citychica, jag är bara lat.
Jag står i kön för att få köpa min frukostmacka och när det äntligen blir min tur säger damen i kassan:
"Nämen hejsan, frukostmacka igen!?"
Eh. Javisst. De som stått före mig och köat av exakt samma anledning är citychica, jag är bara bekväm. Hade jag inte blivit så ställd, hade jag med all säkerhet börjat babbla om att det blev lång tid innan lunch och jadajada. Nu höll jag snattran, mumlade något om en leverpastejsmacka. Inget kaffe. Och raska steg ut.
---
Sinnesstämning: Mando Diao, "Sheepdog"
Bokens baktanke
Hur som helst är jag i alla fall mest glad över att jag inte fick denna. Den dagen någon tycker att det är en bok jag behöver läsa, får ni knuffa upp mig till högbrodelens högsta topp. Please.
---
Sinnesstämning: Justin Timberlake, "(another Song) All Over Again"
Fyrtio minuter kvar
---
Sinnesstämning: Imogen Heap, "Hide and seek"
Konsten att skapa kris
Jag går in på Aftonbladets hemsida, där de räknar ner inför Victorias födelsedag. Stackars lilla sessan. Vill medierna ha en trettioårskris, gör de uppenbarligen allt för att skapa en. Nedräkning tillsammans med "vad har du hunnit med vid 30 och hur ville du egentligen att ditt liv skulle sett ut" -rubriker skapar mardrömmar.
Ett par timmar till och så är det en ny arbetsdag för mig och jag inser att jag borde sova nu. Ikväll ska jag verkligen krypa till kojs innan midnatt!
Ska bara lyssna en gång till. Kanske två.
---
Sinnesstämning: Ray LaMontagne, "Hold you in my arms"
Har folk slutat agera à la rastvakt?
Jag vet inte varför detta upprör mig så mycket. Inte känner jag herr Sandahl, men jag tycker att han har mycket klokt att skriva om och om han nu skulle vara en tönt (hur man definierar det är ju så olika - jag har ett gameboy, till exempel. Så jävla töntigt.) är det för mig helt ovidkommande så länge han tillför något till den pågående debatten.
Men näe. Det handlar inte om rätten till att vara töntig. Egentligen. Nej, det handlar om jantelagen, att aldrig tro på sig själv och om du börjar med det ska du skämmas och räkna med att alla andra i alla fall fortfarande tycker att du är en liten skit. Om att i en liten stad hamnar man lätt i ett fack. Ett fack som kan vara svårt att komma ur, om nu önskan är sådan. Och till sist handlar det även om den hätska tonen. Om att det i ett fält med kommentarer blir en hård stämning, där lästare hetsar varandra till att skriva ner den som redan från början fått sig en känga, likt en skolgård à la lågstadiet.
Då får jag panik. Suck.
---
Sinnesstämning: Regina Spektor, "Us"
