durochmoll

Årets första, riktiga höstdag mötte oss när vi okristligt tidigt knöt våra skor och tog vår morgonpromenad. Nattens regn hade avtagit, kvar låg fuktiga gator, solen letade sig fram samtidigt som stan sakta vaknade till liv.

Det slog mig när jag därefter ätit frukost, duschat och satt på cykeln på väg mot skolan, med musik i öronen, att jag log. Jag log ett ärligt leende samtidigt som jag brottades mot klockan och föreläsningens start. Det var länge sen. Och jag menade det, jag gjorde verkligen det. Det ska gå bra nu. Underbar lägenhet, bra utbildning, flyt i övrigt och inte minst - en ny, lyxig säng (numera är det sömn som prinsessan på ärten som gäller).
Man skulle kunna säga att jag fick första beviset idag. Jag är på god väg.

Lasse Lindh, Ditt hjärta måste gå sönder