Med ljuvligt doftande russinfingrar
Fredag kväll och för de flesta innebär det två dagars ledigt, från och med imorgon. Med denna något märkliga inledning, vill jag alltså hinta lite om att så inte är fallet för mig, i morgon blir det butiken med medelhavsvärme igen, innan Emma och jag klär oss i finaste stassen och beger oss ut. Det är det som är det mest underbara med att vara hemma igen - vännerna som man känt i så många år, vännerna vars planer alltid verkar klaffa med varandras och gör de ändå inte det, ordnar det sig alltid - och lördagskvällarna är alltid bäst tillsammans!
Så, alltså. Fredag kväll. Ella sjunger The Man I Love och jag har precis klivit upp ur ett långt bad. Så här års borde allt badande ske från båtbryggans slitna kant, men tyvärr är vädergudarna inte på Junis sida, utan ger oss återigen en sommar med höstinspirerande inslag, vilket innebär att mina bad får ske i badkaret, med levande ljus och jazz i bakgrunden. Det är i och för sig inte så illa, det heller.
Tre dagar kvar sen är jag inte längre husvakt till inte mindre än tre hus. Inga fler katter, inga fler blommor, tomatplantor eller grannar som nyfiket kikar över staketet för att se om jag lyckats döda något i rabatten ännu. Puh.
---
Ella Fitzgerald, The Man I Love
En midsommarnattsdröm
Lekarna i år var av det mer avancerade slaget och började med en tipsrunda där vi skulle svara på frågor om vem i sällskapet som var mest musikalisk, uthållig, vem som var starkast och så vidare. Därefter möttes vi i olika dueller och jag korades bland annat som mest uthållig när vi, likt leken i Robinson, skulle balansera med en fot på en planka under så lång tid som möjligt.
Patrik sjöng under största delen av dagen på låten som jag trodde var begravd sen länge, kommer ni ihåg gummiboll-låten? Den har blivit högaktuell i och med Sarahs bulle i ugnen, själv jobbar jag på alternativa låtar i detta tema till nästa gång vi ses. Gummibollåten är nämligen omöjlig att få ur huvudet när man en gång nynnat på de få tonerna.
Barbaque, krokodilsallad, potatissallad och lite annat smått och gott som hör midsommar till, följde och kvällen avslutades med drinkar och diverse godsaker.
Borden flyttades under dagen ut, in, under terassen, till framsidan och vi hann med ett par skurar, lite solstrålar och en kall vind - en riktig midsommarafton.
---
Nationalteatern, Livet är en fest
Alla som säger att midsommar är överskattat ljuger
Det börjar alltid med att vi träffas innan lunch och äter kakor, jo för det gör man hos familjen Jeansson. Småkakor, jordgubbstårtor och choklad i alla dess former. Därefter är det dags för mångkampen och även om jag varje år har potential för att vinna, brukar jag har formen mot mig, just den dagen. Därefter är det prisutdelning och de olika presenterna vandrar från famn, till famn. "Åh, en bok? En till?". Jag skulle inte vilja påstå att fantasin flödar när det gäller paketvalen, men månne har vi samma intresse?
Därefter är det grillning, drinkar och såklart lite fler kakor.
Förr om åren släpade mamma med oss till idylliskt midsommarfirande. När vi tyckte att vi var tillräckligt stora för att själva få sitta hemma och förgylla dagen med någon aktivitet som inte tog för mycket energi, var det dags för grannen att rycka in till mammas försvar som tillfällig coach. "Det blir väl jättetrevligt!? Mina föräldrar åker alltid dit och de stormtrivs!". Hennes föräldrar var närmare åttio, mamma gav suckandes upp och efter det la vi ner försöken till idylliska midsommar.
Men trots allt. Det är skönt ute, solen sticker fram, det är lagom varmt ute, håkan sjunger gladpop och jag ska strax umgås med älskade vänner.
De som säger att midsommar är överskattat ljuger.
---
Håkan Hellström, En vän med en bil
Den där boken bitternågonting?
Herre. Käre. Gud. Ju färre lag, desto bättre lag, ger bättre kvalitet på matcherna. Och faktum är att smhi ("dem kan man aaldrig lita på") lovat fint väder här på ostkusten. Abisko ska få tio grader och moln/regn, i say no more.. Sådär, ja. Jag lyckades nog få över mig själv på den fina sidan igen.
Det finns vänner som försvinner så fort man presenterar sig som flickvän/pojkvän. Det ska mysas ihop, ses på film, man ska gå promenader, laga mat, dricka vin, gå på bio, träna och så vidare.
Emelie och jag bestämde oss för att överraska vår vapendragare M, som försvunnit i sin par-dvala, med glass och fruktsallad. Väl framme, ringde vi på klockan ett par gånger, men det hjälpte inte, dörren förblev stängd och låst. Lite smått irriterade var vi tvungna att ringa M för att avslöja vår överraskning och se om de möjligtvis befann sig i närheten och kanske hade lite rum över för glass. Fika hos svärföräldrarna på en torsdagseftermiddag, blev svaret. Jaja. Men glassen var ju god...
---
Tiger Lou, The Sound of Crickets
I kiss you where it's sore and please feel better
Något jag verkligen tycker om, är att byta mp3 med vänner. Gamla artister som glömts bort, blandas med nytt och spännande. Denna gången blev det min systers mp3 som hamnade i mitt våld och åh, vad jag glömt bort denna låt med Regina Spektor.
If I kiss you where it's sore
If I kiss you where it's sore
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
Born like sisters to this world
in a town where blood ties are only blood
If you never say your name out loud to anyone
they can never ever call you by it
If I kiss you where it's sore
If I kiss you where it's sore
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
You're getting sadder, getting sadder, getting sadder, getting sadder
and I don't understand, and I don't understand
but if I kiss you where it's sore
If I kiss you where it´s sore
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
will you feel better, better, better
will you feel anything at all?
Tillsammans med mina älskade, begåvade, vackra systrar, strosade vi på stan, fikade och fyndade. Det är så sällan vi alla är samlade nu för tiden, så det gäller att passa på. Jag känner mig Stolt som tuppen, som Tsatsikis pappa sa. 
---
Regina Spektor, Better
Tre små, svåra ord
Min vän har under en längre tid träffat en snubbe som hon trivs med. Som hon kan skratta med, prata med och sova tillsammans med. "Hur länge har ni dejtat nu?", frågar jag och hon svarar snabbt "Vi dejtar inte!" Jag rynkar spontant mina ögonbryn, nu får hon faktiskt förklara sig. Jo visst, de jobbade ju ihop, de såg på en och en annan film ihop, hans kompisar visste vem hon var och vice versa. De sov ihop och de hade varandras hemnycklar. Men de dejtade inte.
Det är det gamla krossade hjärtat som spökar, tänker jag. Tre jävla ord och ett svek. Som trots att det gått så lång tid, ligger där någonstans i bakhuvudet.
Så jag mumlar något om att de visst dejtar, att det är lite lustigt och lite pubertalt det de håller på med och hon skrattar till och säger att "Jaja, vi ska ses ikväll i alla fall. Kanske ska fråga då."
"In vino veritas", säger jag och hoppas att hon får höra de där tre små, svåra jäkla orden.
---
Billy the Vision & the Dancers, No One Knows You
En herrans massa år sen
Tjugo minuter senare står jag och stampar febrilt med foten, var sjutton håller taxin hus? In i bilen; "Snabbt till domkyrkan, tack" och nu är min röst nästan i falsett - hur sjutton fick jag för mig att hennes avslutning var nästa torsdag?
Trettio minuter försenad och halvt skinnad av Taxi Kalmar, smiter jag tyst och försiktigt in i domkyrkan.
Tårarna låg i luften, kören sjöng halvfalskt, alla mammor och pappor var stolta till hårfästet och jag kommer ihåg hur jag för en herrans massa år sen stod där framme. I min pepitarutiga klänning sjöng jag summertime och letade febrilt med blicken efter hur många ur min familj som kommit ihåg avslutningsdagen. Ett par, visade det sig.
Efter cermonin talades det om lysande framträdande och stipendieutdelningar och jag nickade och höll med. Puh, det var nära ögat...
---
Lars Winnerbäck, Kom ihåg Mig
Jag sjöng också om studentens lyckliga dagar
Imorgon är det dags för Rebecka att sjungandes springa ner för trapporna, med den vita mössan på huvudet. Hon har avklarat sina tre år och ska ut på nya äventyr, som det så käckt heter.
Det känns som en hel evighet men det var två riktigt underbara minnen, balen och studenten.
Medan de andra bokade frisör- och sminktider, drack jag kaffe och hade djupa (nåja) diskussioner och därför föll det sig ganska självklart att jag på baldagen fixade håret med ena handen, målade tårna med andra och funderade över var tusan jag lagt mascaran. Men det ordnade sig som det brukar göra - lite piffande, en god stämning, på med den uppsydda klänningen i rött thai siden och sedan ner till stadsparken för att se hur snygg klassen kunde bli. Ganska väldigt snygga, visade det sig.
Studenten följde lite i samma tecken; en (enligt mamma alldeles för urringad) klänning från H&M, lite champagne, en snygg bil - det mesta fixat i inte allt för god tid - lite tajt schema, många gäster, mycket musik och till sist utgång med klasskamraterna. Dejligt, skulle danskarna sagt.
I morgon är det som sagt Rebeckas tur. Föräldrar och vänner kommer stå på en skolgård och inte se något, men ändå aldrig ge upp, utan sträcka sina huvud äääännu lite längre upp. Och liiite till. Tårarna kommer spruta, studenterna kommer inse att de faktiskt hade det ganska bra ihop och att man säger att man ska hålla kontakten är ganska mycket bullshit. Det är där på skolgården, det är över, det är nu minnena av klassbråken är som bortblåsta, dåtiden går i rosaskimrande tecken och framtiden är ganska skrämmande ändå. Fast fy fan va de är bra!
---
Kent, Stanna Hos Mig
Intet nytt under solen
Sådär, ja. Tillbaka i kuststaden och jag tror bestämt att det mesta är sig likt. Puh.
Dagen tillbringades i butiken med medelhavstemperatur, avlöstes med kramar från gudsonen, kaffe med vännerna och slutligen lite dans under bar himmel.
På nattbussen satt som vanligt en blandad skara. Kvart i två-raggen satt och försökte behålla någon slags nyvunnen passion i lysrörsskenet, killarna som varit och nallat i pappas barskåp för första (?) gången, satt lutandes mot varandra och sov djupt (undrar när de egentligen skulle av..?) och det ringde ihärdigt bland många telefoner.
Nu börjar det ljusna, fåglarna kvittrar, sången som ljuder ur högtalarna låter härligt och gröten smakar gott. Dags för ett par timmars sömn, imorgon ska det njutas av solen!
---
Lars Winnerbäck, Jag vill gå hem med dig
Skåne är allt bra vackert ibland
Skåne, en eftermiddag i juni.
---
Lasse Lindh, Svenska Hjärtan
Det ekar här nu
Dagen innan tentan igår och det var liksom som all pluggenergi gått ur oss. Nu satt vi bara och tragglade i grupprummet, medan solen gassade utanför - det verkade ju inte riktigt klokt. Beslut fattades att vi skulle bege oss på utflykt och ett tag senare befann vi oss i ett vackert naturreservat där vattnet glittrade och barnen tävlade om vem som kunde stå närmast kanten till vattnet, utan att trilla i.
En engångsgrill och en efterrätt förberedd på en skärbräda i det gröna gräset. Ibland behöver det inte var mycket mer komplicerat än så.
Det börjar eka här i min lilla, lilla bostad. Allt är nu nerpackat i kartonger, väskor och pappkassar och i morgon - i morgon bär det av mot kuststaden igen.
Men just det. Först var det ju tenta, ja.
---
Mark Knopfler & Emmylou Harris, Why Worry Now
