Ett andrum
"Näe... Min kära väns ankomst och det är minst lika bra", svarar jag och reser mig för att möte tåget som rullar in på perrongen.
Någon timme senare satt vi på den vanliga trappan och diskuterade igen. Som vanligt. Som vi gjort under så många år, men där tiden mellan gångerna blivit längre och längre. Det vanliga livet, vardagen, har liksom kommit emellan.
På den trappan har så många funderingar bollats, problem har lösts, kaffekoppar har druckits upp, nattluften har andats in och tystnaden och stillheten iakttagits.
Om några timmar är vardagen ikapp oss igen. Bilen ska rulla till de södra delarna av Sverige, mot slätterna och pilarna, mot skolböcker och nudelmat.
Men tills dess...en liten stund till..
Pink Floyd, Don't Leave Now
Det här med att det kanske skulle vara min framtid är ingenting att skämta om, tycker mamma
Ibland pratar vi framtid, min mamma och jag och då och då händer det att vi kommer in på uppväxt och uppfostran och inte är det väl sådär väldigt underligt att jag har funderat på hur min framtid kommer se ut. Eftersom min uppväxt på många sätt påverkats av starka kvinnor i släkten, är det inte helt främmande att själv se sig som ganska självständig och att det som i mångas ögon ses som "minus en", inte nödvändigtvis behöver betyda en kvalitetsförsämring (dock en på många sätt större arbetsbörda).
Men hu. Hemska tanke och absolut inget att skämta om, tycker mamma. Då händer det att syster yster och jag upprepar scenariot ett antal gånger, ibland de sista gångerna på skånska för att driva lite extra och vilket till sist leder att någon bryter sig ur och kokar te istället. Sen pratar vi resor, inredning eller musik istället. Mindre laddat, så.
Cajsa-Lisa Åkerström & Åsa Jinder, Av längtan till dig
Jag fick jättemånga skivor, ändå lyssnar jag bara på en låt
När regnet stod som spön i backe och Ebba Forsberg och Mikael Wiehe famkallade gåshud på kroppen, en sommarkväll tidigare denna augustimånad, sjöng duon bland annat en svensk tolkning av Bob Dylans Make You Feel My Love, från albumet Dylan på svenska.
Även Bryan Ferry har hyllat Dylan genom att spela in en skiva med tolkningar av ett antal av dennes låtar och igår adderades denna skiva, Dylansque, till skivsamlingen, där den finaste låten idag spelas om och om igen.
When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love
When the evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love
I know you haven't made your mind up yet
But I would never do you wrong
I've known it from the moment that we met
No doubt in my mind where you belong
I'd go hungry, I'd go black and blue
I'd go crawling down the avenue
There's nothing that I wouldn't do
To make you feel my love
The storms are raging on the rollin' sea
And on the highway of regret
The winds of change are blowing wild and free
You ain't seen nothing like me yet
I could make you happy, make your dreams come true
Nothing that I wouldn't do
Go to the ends of the earth for you
To make you feel my love
Wiehe och Forsbergs ljuvliga, fantastiska, svenska tolkning kan avnjutas här.
Bob Dylan, Make you feel my love
Dionysos och vädergudarna
De senaste dagarna har jag besökt smhis hemsida ett antal gånger per dag och hela tiden har det sett lovande ut. Tills imorse- smhi:s prognos visar regn och inte alltför många grader. Men äh. Problem är till för att lösas och nu står världens vackraste partytält och förgyller trädgården. Eller gör fula märken i marken, om ni frågar min far...
Partytält, ljuslyktor, bra musik, god mat, gott vin och många vänner. Det kommer bli bra. Blött måhända, men bra.
Dimitri From Paris, Une Very Stylish Fille
Fixa och dona
Lyssna på det här. I och för sig inte franskt, men grym musik.
The Chemist, The Garden
Godmorgon
Sophie Zelmanie är i bakgrunden, men ändå så närvarande och jag skriver meny och matlista.
Herregud. Jag har precis skrivit om vädret och storhandling. Men vänta ni bara. Jag ska till bolaget också, så jäklar i min lilla låda...
Sophie Zelmani, Who I am
Impuls
Ibland skriker hela kroppen efter förnyelse. Efter ro, miljöombyte och kanske till och med en viss dos av ensamhet.
Detta vrål gjorde att jobbet hastigt och lustigt fick bli vilande en vecka och jag begav mig till storstaden. Med hörlurarna i öronen och en ny, brilliant låtlista på högsta volym, promenerade jag gatorna upp och ner. In i affärerna - titta, känna, prova och ibland köpa. Träffa vännerna för en kopp kaffe. Två. Tre. Gå ut på kvällen. God mat, lite vin.
Ta dagen som den kommer, få bukt med diverse hjärnspöken, få perspektiv. Ingen hemresa bokad, ingen press, ingen stress.
Åh. Det var så här det kunde vara.
Britta Persson, Defrag my heart
Jag fick ett vykort
Nu sitter jag på ett café. Semestern har varit ett helvete. Pappa och Li har blivit magsjuka. Jag har brutit foten när jag skulle hoppa från en brygga. Det ska regna hela veckan, bilen har blivit stulen, vi har inget rum pga dubbelbokning och en hund har bitit sönder min finklänning.......NOT!
Jag har det jättebra, vi ska snart bada."
Suck. En typisk johanna-hälsning. Och alla drinkarna var goda?
Moneybrother, My 'lil Girl's Straight From Heaven
